Habina

Det är härligt att min blogg engagerar och upprör. Men eftersom frågan kring distansritt uppkommit, så måste jag ju även besvara den.

Jag har varit "aktiv" inom distansritt sedan 1999, men jag har själv tyvärr aldrig kommit till start som ryttare. Jag påstår mig inte vara någon expert, långt därifrån, men en del har jag lyckats snappa upp.

Först och främst, en bekant till mig sade en gång att man måste skilja mellan att rida distansritt och att tävla distansritt. För att rida distansritt krävs en häst med normal ridhästkondition, och målet är att ta sig runt i form att fortsätta. För att tävla distansritt krävs nästan alltid en arabhäst som är upptränad under många år med en elitsatsning som mål.

I grunden handlar distansritt om att rida längs en markerad bana, ofta längs skogsvägar, stigar, lite asfalt, kanske en sandstrand ibland. Hästen kontrolleras minst tre gånger av veterinär, där man kollar så hästen inte ansträngts för mycket, ätit eller druckit för lite eller blivit halt. Hästen skall vid målgång vara i form att fortsätta, varför distansritten aldrig är över förrän hästen blivit godkänd i efterbesiktningen.

Ryttaren och hästen servas av en eller flera "hinknissar", personer som möter upp längs vägen, ger vatten till hästen, informerar och peppar ryttaren, och kanske fyller på ryttarens vätskeflaska. Även under vilopauserna är hinknissarna oumbärliga, då ryttaren ofta behöver vila själv istället för att pyssla om hästen.

Som jag propagerat för i ett tidigare inlägg, så är distansritt ett utmärkt tillfälle att miljöträna hästen. Många gånger rider man i små klungor, och om någon häst är osäker kan man ofta få "draghjälp" från andra ekipage. Speciellt under Clear Round, den klass man måste börja i, är alla hjälpsamma.

Det krävs ingen specifik distansträning för att starta en Clear Round. Har man en unghäst (5 år) som samtidigt tränas för att starta debutant fälttävlan, så klarar den galant av en Clear Round.

Så våga testa distansritt! :-)