Hästarna

Idag började som en vanlig dag. Jag var lite sådär halvt opepp på att rida, planen var att dressyra på vändplanen lite hjälpligt. 

 

Sedan började jag diskutera med min pappa om när det var smartast att ställa på dragbilen egentligen. Hastigt och lustigt bestämdes det att jag lika gärna kunde göra det idag, dvs vi kunde lika gärna åka iväg till klubben och rida på deras ridbana!

 

Så efter att ha startat bilen, fyllt luft i däcken, kopplat på transporten, fyllt luft i de däcken, packat in alla grejer, ströat upp transporten, tagit in alla hästar, gjort i ordning Ariel och bytt om själv, så kunde vi ge oss iväg!!!

 

Ariel stannade på rampen och nosade lite. Såg skeptiskt på mig, så jag fick smacka så hon klev in. Väl inne (när jag hade stängt dörren, insåg jag att jag glömt att sätta upp höpåsen. Oups. Jaja, hon fick lite fjolårsgräs som belöning och verkade nöjd med det. 

 

Hon stod som vanligt som ett ljus hela vägen till klubben, trots att vägen är ganska guppig och jag sällan kan köra mer än 40 km/h. Väl framme var hon lite ivrig att gå ut, då är det förbaskat skönt med dörrar, så hon måste lugna sig innan hon får gå ut. Mycket nyfiken på var vi var, tills hon kände igen sig. ;-) 

 

Red ett lösgörande pass, som mest gick ut på att få henne fokuserad på mig. Bitvis gick det riktigt bra och bitvis var hon mer intresserad av omgivningen... Men jag var så förbaskat glad över att öht kunna rida på bra underlag, så det gjorde ingenting. Provade galoppen på volt och den är riktigt usel, men jag vet ju att den var bra i höstas, så det är bara att träna på. 

 

När jag joggade av henne på volten lång och låg var hon så grymt fin att jag nästan började gråta. Min underbara häst, som alltid gör sitt bästa för mig. <3 Klev raka vägen in i transporten igen (trots återigen avsaknad av höpåse) och var lugn när vi lastade av hemma. Älskade häst, vad har jag gjort för att förtjäna en så lättsam resekamrat? <3