Hästarna

Skriver om mina hästar och våra äventyr tillsammans.

Den andra veckan

Kategori: Ricky

Vecka två började vi landa alltmer, jag och hästarna. Den stora grejen var att min kompis M, som hjälpte mig massor med Ariel och Ricky när Ricky var föl, kom för att provrida Ariel. Vi red ut ihop, dvs jag red Ricky! :-D Tanken är att hon ska rida Ariel 2-3 gånger/vecka som sällskap när jag rider Ricky. 
 
Ricky hade lite halvsvårt att balansera sig ibland och fortsätter att protestera när jag vill bestämma riktning, men med Ariel med är det lättare att få honom att gå dit vi ska. Även om han helst gick först på grusvägen. :-)
 
Han känns stor och stabil (förutom när han småvinglar för att han glömmer bort mig på ryggen), jag börjar oroa mig för att han kommer bli övervuxen... :-P Så går det när man väljer en liten hingst med små förfäder... Nädå, jag skyller en hel del på Rickys mormor som är 150 cm. ;-)
 
 

Ricky är glad att gå först

Kategori: Ricky

Igår red jag ut med Ricky lös igen. Han tyckte det var så härligt, även om det var rejäla backar och han blev rätt så trött på slutet. Ariel blev också lite trött, hon behöver helt klart klättra mer innan vi flyttar söderut...
 
 

Mer vild än tam

Kategori: Ricky

Ricky och jag har bråkat en hel del genom åren. Han är en oerhört tuff häst, som kräver fasta ramar. Nu har han börjat landa i att det trots allt är jag som bestämmer, även om han gärna kommer med egna förslag då och då. ;-)
 
Däremot blir han ganska våldsam när han blir glad. Då ska han nafsa eller buffa om han står stilla. Är han i rörelse så är det mycket studs, bock och brall. Han blir tex väldigt glad av att göra saker och att få beröm. 
 
Poletten har äntligen trillat ned i tömkörningen, han förstår nu att han ska lyda fast jag går bredvid/bakom. Men det gör också att han blir förbaskat GLAD över att göra matte nöjd och när han blir glad, ja då smäller det...
 
Han menar ingenting illa med sina brallar och sparkar. Likaså kan han dra iväg efter en brall för det är så roligt. Han är GLAD och nöjd, men resultatet är inte vad jag vill ha eller egentligen känner att jag klarar av. Ikväll blev det droppen, då kände jag att det lika gärna hade kunnat sluta med att jag blev sparkad (även om jag försöker vara noga med säkerhetsavstånd) eller att han hade kommit lös, fått panik, trasslat in sig eller kanske sprungit ut på vägen och blivit påkörd. Ja, det är lite "värsta scenariot" av de tankarna, men det skulle faktiskt kunna hända. 
 
Så jag har beslutat mig för att lägga inkörningen av Ricky på hyllan. Det är en helt annan sak för mig att hantera de där glädjeutbrotten när jag sitter på hans rygg och redan till sommaren kommer jag ju göra det. Förhoppningsvis kommer han dämpa sin glädje lite de kommande åren, så inkörning kan bli aktuellt igen. Men tills vidare får han vara nöjd med vanliga promenader (då har jag longerlina och går vid bogen) och att vara lös när jag rider Ariel. Då kan han busa bäst han vill. ;-)