Hästarna

Ibland är det nyttigt att ta ett par steg tillbaka och fundera en stund innan man fattar ett beslut. Kanske tom sova på saken.

 

Igår hade jag planerat in att kunna rida i dagsljus. Första gången på två veckor och vi skulle hoppa dessutom! Jag längtade enormt och gick igenom redan kvällen innan vilka övningar vi skulle göra och i vilken ordning. Sedan när jag gick ut i hagen med grimman, så vände Ariel tvärt och sprang ifrån mig (och de andra hästarna). Hon hoppade över bäcken bakom ligghallen (bara hon som vågar hoppa där) och försvann ur synhåll. Väldigt tydligt vad hon tyckte om min idé att vi skulle göra något.

 

Jag blev så fruktansvärt besviken! Eftersom jag lovat mig själv att lyssna på Ariel, så fick hon vara (tog bara fast henne, tog på grimma, gav godis och tog av grimman). Men känslan av att bli ratad, fast vi hade så himla roligt sist vi red, den var hemsk. Iom min sjukdom vet jag ju att jag kan ha svårare att hantera olika känslor, men bara för att jag vet att det är så, gör ju inte att känslan försvinner.

 

Jag började fundera på om jag skulle bli en mer "tuff" hästägare och kräva saker av mina hästar, även om det tar emot, för någonstans lägger jag ned sjukt mycket tid, energi och pengar för att kunna ha häst och en stor del av att ha häst är ju för att rida.

 

Men så sov jag på saken istället.

 

Var nere och deppig hela förmiddagen, sedan tog jag mig samman och gjorde mina styrketräningsövningar (har fått övningar från sjukgymnast för att bli bra i min fot) och när jag sedan stod i duschen började jag tänka. Sedan kändes allt plötsligt glasklart.

 

Ariel hatar att stå på box. Verkligen hatar. Hon vill ha koll på allt som händer omkring henne, vilket inte går i mitt stall (en enda box har fönster och det är ett litet fönster dessutom). Sedan en månad tillbaka har jag haft rutinen att ta in alla hästarna några timmar varje dag. Ponnyerna går in för att de behöver extra foder som tar några timmar att äta. Ricky brukar dessutom sova när han står på box, så jag har låtit honom och Ariel vara kvar inne även de, så han får sova ordentligt. Han sover förvisso även i ligghallen och i hagen en hel del, men det ser ju så mysigt ut när han vräker ut sig i spånet.

 

Ariel har börjat kapitulera och faktiskt vila lite på box, men så fort jag kommer in i stallet är hon tydlig med att hon vill UUUUUUT. Senaste veckan har hon dessutom vägrat gå in. Först har ponnyerna gått in, sedan har jag tagit henne och Ricky. Men då har jag fått ta ut Ricky ur hagen först, innan hon under protest följt med (för hon vill ju vara med Ricky).

 

Tanken med att ta in alla var dessutom att jag skulle få lättare att göra i ordning Ariel och rida, eftersom hon ändå var "på plats" sas. Nu fungerar dock inte det längre, då Storm behöver en egen box när Sunny ska äta sitt kraftfoder. Storm har varit rätt bufflig och bråkig mot Sunny (för hon vill också ha kraftfoder), vilket häromdagen slutade med att Sunny lackade ur totalt mot Storm. Jag vill inte ha en skadad fölunge, så nu behöver Storm stå i Rickys box. Dvs rutinen ändras så bara ponnyerna går in och hästarna istället får sina mineraler (med lusern) ute i hagen.

 

Det här vet dock inte Ariel om, så när jag kom med grimman igår, var förstås hennes direkta reaktion att dra iväg, för hon vill ju inte gå in och stå i boxen flera timmar. Speciellt inte ensam...

 

Så nu andas jag några djupa andetag, låter Ariel vara ledig till helgen och så tar jag bara in ponnyerna. Förhoppningsvis hittar vi tillbaka till att det är roligt att vara med matte, eftersom Ariel helt slipper boxen och istället får göra roliga saker med mig.