Hästarna

Skriver om mina hästar och våra äventyr tillsammans.

Foderfunderingar del 2

Kategori: Foder

Så småningom var det inte tillräckligt att räkna med energi och protein i fodret. Begreppet makromineraler kom in i mitt liv, närmare bestämt Ca (kalcium), P (fosfor) och Mg (magnesium). 
 
Enklast löste man detta bekymmer med att analysera grovfodrets innehåll av makromineraler också. Mitt hösilage innehåller 2 g Ca, 1 g P och 1,1 g Mg. Kvoten mellan kalcium och fosfor ska vara minst 1,1 och gärna ligga i spannet mellan 1,2-1,8. Tester har gjorts där kvoten varit så mycket som 6 utan att det varit skadligt, så länge fosforbehovet varit täckt. Kvoten räknas alltså ut på så vis att man delar kalcium med fosfor (i mitt fall 2/1 = 2 dvs jag har dubbelt så mycket kalcium som fosfor i mitt foder). 
 
Sedan återgick man till tabellerna. Där framgår det att ett stycke fjordhäst på 400 kg som mest är en trevlig hobbyhäst, skulle få i sig 16 g Ca, 11,2 g P och 6 g Mg varje dag. Jaha, då skulle man på nåt vis lura i hästen mineraler från Lantmännen (alltså Granngården numera). Från början var det kossemineraler dessutom, men efter några år lanserades mineraler "speciellt framtagna för hästens behov". 
 
Var det konstiga balanser mellan mineralerna i fodret, så fick man antingen komplettera med foderkrita för att få mer kalcium eller ge fosforbalans för att få upp fosforhalten. Rent magnesium kom så småningom också, när marknaden upptäckte hur lukrativt det var att hävda att stissiga hästar blev lugnare av magnesiumtillskott (vilket stämmer, men bara om det finns en faktisk brist och lättast att åtgärda där är att ge en banan om dagen...). Ser man på mitt hösilage jag ger hästarna just nu, är det dock bara lite fosforbalans som behövs för att ordna till kvoterna. 
 
Till skillnad från energi och protein går det inte att se brister av makromineraler genom att titta på hästen. När det är brist, så tar hästen tex kalcium från skelettet (där överskott av kalcium lagras in) och får det pågå länge kan hästen bli benskör och lättare bryta ett ben vid en spark. Därför blir det ofta att man köper en hink mineralfoder bara för att "vara på den säkra sidan". 
 
Kruxet med färdiga mineralfoder, är att man ofta får en massa annat med "på köpet". De står på innehållsförteckningen och går under namnet mikromineraler. Så dessa måste vi ju också titta närmare på!
Kommentera inlägget här: