Hästarna

Så har första veckan gått med nya rutinerna. Det vill säga att jag rider Ariel oavsett om jag vill eller inte. Det var i tisdags jag bestämde mig för att ta tag i mig själv. 

 

I onsdags red jag ut. Det var skitunderlag, styltväder kombinerat med glashalt under. Ariel var taggad och glad, men fick inte mycket utlopp för sin energi. Lite galopp blev det, men när fästet är så osäkert blir förstås både häst och ryttare spända. Jag vill inte rida, men gjorde det i alla fall.

 

I torsdags skrittade vi vår skrittrunda, som tar 40 minuter. Den här gången tog det dock 50 minuter, då det var lite snö att gå i, vilket Ariel tycker var sååå jobbigt. Det hjälpte förstås inte att jag inte ville rida. ;-)

 

I fredags red vi dressyr på vändplanen. Jag ville VERKLIGEN inte rida. Lovade mig själv att det skulle räcka med att rida dit, göra några halter och rida hem. Men på nåt vis blev det först en massa jobb på volten i skritt och trav, följt av lite lekövningar (sånt vi egentligen inte kan) i alla gångarter. 

 

Så i lördags var jag verkligen taggad över att rida i dagsljus igen! Planen var att ta en mysig skrittur nere på isen, där min bror skottat upp ett promenadstråk på några km. Men istället möttes jag av bitande kyla och i -18 grader rider jag inte. 

 

Så istället höll jag mig inne och surade... Gick bara ut för att fodrade hästarna några gånger, de var nöjda ändå för de fick lite extra foder. :-P När sedan söndagen fortsatte på samma vis, då var jag på väg att explodera. Efter nästa helg ska jag iväg på en längre utbildning, så jag kommer inte kunna rida i dagsljus de två kommande helgerna (eller vardagarna heller för den delen). Jag vill ju rida i dagsljus! 

 

Men på eftermiddagen (medan solen fortfarande var uppe och lyste vänligt) blev det plötsligt mildare. Jag struntade i min lunch och skyndade mig istället ut för att göra i ordning Ariel. Hon var lika sprallig som jag, vilket gjorde att vår tilltänkta hoppning istället mest blev lydnadsträning i skritt och trav. ;-) Men vi hoppade iaf vår styrketräningsserie två gånger (tre studs följt av ett galoppsprång och en oxer). Dessutom i snö som gick ovanför hovarna på Ariel (dvs hon tyckte det var lite jobbigare än vanligt). 

 

Sprudlande glad och lycklig skrittade vi hem och jag konstaterade att jag tydligen måste avstå från att rida, för att inse att jag vill rida. ;-) 

 

Så kommande vecka fortsätter vi försöka tugga oss igenom varje dag, förhoppningsvis ska kylan hålla sig borta.