Tankar efter föredrag
Häromkvällen var jag på föredrag om gynekologi på hund. En del av det som dök upp var applicerbart på häst och nedan har jag saxat de viktigaste kommentarerna.
Hingsten bör användas regelbundet i avel, för att ha "fräsch" sperma.
En hingst som kanske inte träffat ston på 2-3 år kan behöva fler betäckningar innan stoet blir dräktigt, då spermierna som är närmast "på tur" har legat och väntat länge på att få komma ut. Undantag gäller givetvis hingstar som stimulerar sig själva ibland.
Använd inte hingstar för ofta! Kan vara "utan" spermier (enbart vätska).
Det här är kanske inte något att oroa sig för i fjordaveln, men visst kan det hända att en hingst får för många ston på naturlig betäckning under en kort period, så det inte hinner produceras tillräckligt med spermier. Hingsten betäcker förstås gärna ändå...
Lita på hingstens timing vid betäckning.
Han har ofta mycket bra koll på hur nära ägglossningen stoet är. Vill inte hingsten betäcka, finns det nästan alltid en mycket bra förklaring varför han avstår.
Avel är inte matematik!
Det går inte att räkna ut saker i förväg, det finns inga enkla lösningar. Naturen går sin egen väg och det blir inte alltid som man tänkt sig.
Livmodern får ofta vara vilande länge, för att plötsligt jobba väldigt hårt...
Tankeväckande, speciellt för personer som sällan använder stoet i avel. Det kan vara bättre att ta flera föl på raken än att låta stoet gå tom några år för att vara "snäll" mot stoet.
Vissa individer bör inte vara i avel.
Så fort någonting kräver extraåtgärder, utredningar och extra kostnader, bör man ställa sig frågan om djuret verkligen skall vara i avel. Föreläsaren gav exemplet där hundens valpar inte skulle ha klarat de första dygnen utan mänsklig hjälp. Givetvis skall man rädda de djur man skall rädda, men bör man avla på ett djur som i naturen egentligen inte skulle ha överlevt?