Flygplanssäker

Det har blivit några hästfria dagar, först för att snöröjningen i Uppsala var obefintlig och sedan för att jag var bortbjuden. Men jag saknade Hampus varje dag...
 
Hämtade in honom från hagen, för första gången på evigheter kom han gående självmant, fast han stod vid hösilagebalen och åt. Kanske var han också less på att vara ledig?
 
Tog in honom och borstade av all snö, sedan försökte jag få loss alla snö-/isbollar i hovskägget. Vissa bollar satt fast hela vägen från kronranden till kotan och den största bollen var som en tennisboll. :-S Jag lyckades hacka sönder ett par, men sedan gav jag upp och hämtade faktiskt saxen. Jag är emot att klippa hovskägg, men hästen måste ju kunna röra sig obehindrat i snön. Hampus verkade bara lättad när bollarna försvann.
 
Kratsade hovarna och kände igenom benen. Han är lika torr och fin i benen som innan han fick lymfangit (?). Så skönt att kunna fortsätta framåt istället för att ha en sjuk häst. :-)
 
Hampus fick äta sista påsen Irish Mash (provpåse) medan jag tog på boots och sadel. Sedan byltade jag på mig själv ordentligt, tränsade Hampus och så gav vi oss iväg.
 
Vi skrittade längs vägarna bort mot flygfältet. Eftersom det fallit så mycket snö gick det utmärkt att rida på asfalten. Som jag längtat! :-D Framme vid flygfältet fick Hampus titta på ett par flygplan som startade, sedan kunde vi utan problem passera i skritt medan fler flygplan startade. Vi passerade även en halvläskig bro och skrämde upp ett par rådjur innan det var dags att vända hemåt samma väg.
 
På hemvägen var det lite mer driv i skritten, så pass att han försökte bli rädd för ett startande flygplan och galopperade ett par språng. Busfröet! Det känns direkt om han är rädd eller bara busig, denna gång var det tydligt ett bus. Han avbröt galoppen så fort jag gjorde en förhållning också. ;-)
 
Sista biten hem var ganska dryg, mest för att jag frös så mycket. Temperaturen var runt tio minus och där går min köldgräns när jag bara skall skritta. Brrr... Vi red i alla fall en mil på två timmar, så jag är nöjd med ridturen.
 
Tillbaka i stallet fick Hampus sitt kraftfoder medan jag tog av utrustningen och skötte om honom. Sedan fick han återvända till hagen igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0