Tack för allt min älskade!
Hampus finns inte längre. Stappligheten var fång och jag ville inte utsätta honom för en massa lidande. Speciellt inte som han är rädd för veterinärer. Så igår eftermiddag somnade han in och kvar finns bara sorgen. Sorgen och alla underbara minnen. Jag är så tacksam att vi fick tre år tillsammans, att vi hade så roligt och att han var lycklig.
Vila i frid, min prins!
Ont!
Hampus rörde sig knepigt vid morgonfodringen, så när han var inne i stallet och åt kände jag igenom ben och hovar. Hittade ingenting. Men ute i hagen igen var han ovillig att kliva ordentligt på höger fram. Ikväll har jag lagt jodopaxomslag, då hade han svårt att hålla upp hoven. :-(
Hovslagaren kommer imorgon, ifall det är en hovböld. Håll tummarna, jag är så rädd att det är hovbensfraktur, fång eller någonting av i bogen. :'-(
Lite lättare
Igår var det träning igen! Snälla grannen B hade visat mig en ny väg jag kunde rida, så vi slapp rida längs vägen eller i diket. Härligt! Skrittade bort mot gamla landsvägens slut och joggade sedan tillbaka. Såg att P kom åkandes med bilen, lite tidigare än planerat, så Hampus fick galoppera i lugn takt bort till vändplanen. Hade egentligen tänkt att värma upp honom i tjugo minuter innan träningen, men då P redan var på plats, så körde vi igång direkt. Jag var bara noga med att inte sitta ned i traven första delen av passet.
Vi började med att göra skänkelvikning på volten i skritt. Då jag gjort den övningen några gånger med Ariel senaste tiden, kändes det väldigt konstigt att göra den med Hampus. Han har lite eh, finlandsfärja över sig när man skall försöka få honom att flytta i sidled. Speciellt när Ariel älskar sidvärtsrörelser och man får dämpa henne när hon flyter iväg.
När han gjorde några steg bra i skänkelvikning skulle jag rida ur det och göra en övergång till trav. Traven skulle det vara rejält tryck i, vilket var svårt att få till. Kändes som att jag inte hade några skänklar längre. :-(
När skänkelvikningarna gick hyfsat i bägge varven fortsatte vi med tempoväxlingar i trav. Jag tyckte det var svårare att få honom att korta traven än tidigare, men kanske hängde det ihop med att jag inte riktigt orkade använda skänklarna. När vi kunde göra tempoväxlingar på volt, så fick vi istället göra en åttvolt, där den del som var längst ifrån åttans mitt var till för tempoväxlingar. Hua vad jobbigt det blev! Fick jag till tempoväxlingarna, så blev det tokigt med vägen och fick jag till vägen, då blev det ingen riktig tempoväxling. :-P
Hampus kämpade på bra i alla fall, han grymtade en del och det är tecken på att det är roligt men jobbigt. När vi joggade av i lättridning igen så behöll han formen och kändes riktigt fin. P tyckte att allt han gjorde såg lättare ut än tidigare, när hon började träna oss var det liksom en ansträngning för honom att överhuvudtaget röra sig. Nu fanns det mer lätthet i rörelserna och det tyder ju på att vi blivit bättre fast jag inte själv riktigt märker det. ;-)
Skrittade av en mycket nöjd farbror, han älskar verkligen att träna dressyr. <3
Forcera snövallar
Idag red vi iväg mot Storgatan för att se hur snöläget var där. Vi brukar rida längs gamla landsvägen och så gena över diket och stora vägen när vi väl är vid infarten på Storgatan. Gjorde så idag också, men diket är ju rätt så snöfyllt nu... Stackars Hampus fick verkligen kämpa för att komma igenom, snön gick till halsen på honom, så det handlade mer om att vada igenom än att pulsa. Men bara jag satt stilla så lyckades han <3
Nästan lika djup snö var det sedan för att ta sig in till Storgatan, de där snövallarna som plogbilen gör är inte att leka med. När vi kommit igenom kunde jag konstatera att underlaget var precis lika värdelöst som på grusvägen, dvs djup snö med skare som han kliver igenom så han får slita och kämpa i varje steg.
Vi vände hemåt igen och så fick han gå längs stora vägen en bit bara för att slippa kämpa i snödjupet. Fy vad jag blir less på snön. :-(
För att trösta oss red vi nedför Haldos backe och så fick han galoppera hela uppför. Det var roligt! :-D Skrittade sedan ett varv runt gården innan vi nöjde oss för dagen. En kvarts ridning måste vara rekord... Men så blir det när snön tar över världen...
Mysa barbacka
Idag hade jag bestämt mig för att inte rida. Men det var strålande sol och fem plusgrader, så jag insåg att det gällde att passa på. Men sadel orkade jag inte greja med idag, det fick bli en kort barbackatur istället!
Vi skrittade längs skoterleden och sedan vidare uppför nya grusvägen som var skottad och bra. En rejäl backe är det...
Vi fortsatte en bit på den vägen innan vi vände hemåt igen. Min korta tur blev visst 1 ½ timme lång. :-P Hampus kändes så fin, han får ju jobba genom kroppen ordentligt i skritten, speciellt som det är både uppför och nedför.
Här fotar jag från översta platån... Det är alltså träden där nere som vi inledde ridturen genom.
Lite för mycket snö
Idag red vi ut för att kolla hur ridvägarna ser ut efter det massiva snöandet. Det var tyvärr ingen rolig upplevelse. Min favoritväg (grusvägen) som leder vidare både upp i berget, till Nyland och till fler grusvägar, består nu av djupsnö med hårdpackad yta (skotrar som kört). Hampus sjunker dock igenom ytan och då är snön upp till magen på honom. Suck!
Skoterleden, som egentligen är en gammal landsväg, fungerade dock bättre att rida på. Eftersom den går genom skogen, så har det inte fallit lika mycket snö där. Vi kunde rida hela vägen till Forsberg och så konsterade jag att nya grusvägen där var plogad. Lyx! Frågan är om den är plogad hela vägen eller bara till grinden. Får nog rida dit någon dag igen och rida, nu var Hampus så trött av allt snöpulsande innan att jag inte tyckte det var snällt att låta honom klättra också.
Istället vände vi och red hemåt. Det blev en hel del galopp hem, bland annat en i riktigt snabb fart. Roligt! Hampus blir så pigg när han väl är varm i kroppen, så det är skoj att låta honom jobba igenom sig ordentligt.
Totalt var vi ute en timme och han var svettig på bringan fast han är klippt. :-P
Självförtroendeboost
Jag har känt mig lite nere ett tag på hästfronten och insåg idag att det (delvis) beror på att jag inte ridit världens bästa häst på nästan en vecka! :-O
Så vi skrittade iväg längs grusvägen mot ridbanan. Väl där vände vi tillbaka, travade och galopperade lite. Sedan red vi till vändplanen, som nu var skottad. Fortsatte att jobba med mjuk trav några varv, följt av några varv i galopp. Tog en skrittpaus, sedan jobbade vi med övergångar trav-galopp i några varv.
Därefter var Hampus helt varm i kroppen (märkte det då han inte ville gå ned i trav från galoppen. :-P) och vi kunde jobba med det jag tänkt mig. Det blev tempoväxlingar i trav, ett jobb jag absolut inte vill göra förrän han är uppvärmd, eftersom jag måste sitta ned i traven. Vi jobbade några minuter med det och på slutet gjorde han ett par helt grymma tempoväxlingar från kort, samlad trav till en stor trav med rejäla kliv. Det var så häftigt att sitta på och känna skillnaden. <3 Tror det kommer att bli ännu häftigare när han blir starkare. Min Kung! <3
Smög över i lättridning och till min glädje behöll han formen och jobbade så himla bra i traven, mjuk och avslappnad både mentalt och fysiskt. Så skönt för självförtroendet att känna att jag faktiskt kan rida ändå. :-)
Skrittade hem på en nöjd, hummande Hampus som var helt övertygad om att han var bäst i världen. Precis som matte sade åt honom. :-D
Beröm är det bästa
Det har snöat en del under natten, men Hampus var trots det väldigt redo för dressyrträning. ;-)
Vi skrittade bort till vändplanen där P väntade redan. Det var inte skottat där, så vi fick pulsa upp ett voltspår. Först några varv i skritt, sedan trav med övergångar till skritt och så småningom även galopp med övergång till trav. Jobbade en del med att ställa honom utåt respektive inåt utan att han lämnade voltspåret. Svårt i trav och ännu svårare i galopp. Helt klart något att träna på!
Fick sedan göra en åttvolt inuti volten, först i skritt för att hitta spåret och sedan i trav. Satt ned i traven och försökte få ordning på mina hjälper. Det gick lite fort med varvbyten ibland, men på slutet fick jag kläm på hur jag skulle göra med skänklarna, den nya innerskänkeln behövde börja jobba redan innan Hampus bytte varv. Han blev så fin av det jobbet! <3
Sedan fick jag avsluta med tempoväxlingar i trav, även här satt jag ned i sadeln. Var noggrannare med att inte släppa iväg handen när vi ökade tempot, utan bibehålla stödet. Det gjorde enorm skillnad! P berömde oss och jag kom på att jag inte berömt Hampus, så jag gjorde det också. Då tog han i ännu mer och kämpade! Finaste grabben, jag vet ju egentligen att han kan slå knut på sig själv bara han får beröm, ändå glömmer jag det ibland och rider bara på utan att berömma.
Fick några steg då han verkligen gick som en dröm på tygeln. Underbart! Smög över i lättridning utan att han ändrade formen, vilket verkligen är ett framsteg för oss. P tyckte det var bästa passet hittills, så bra som han gick idag har han aldrig gjort tidigare. Så skoj! Nu skall vi bara fortsätta att kämpa tillsammans och jag skall komma ihåg att behålla stöder och framförallt berömma i massor!
