Hampus

Idag var planen att galoppera lite på någon grusväg, kanske se om grinden vid Nyvla var öppen eller stängd. Men när jag skrittade fram Hampus på grusvägen vid stallet, kom stallägare C körandes med traktor och harvade vägen... Det mjuka underlaget som blev resultatet gick ju inte att motstå, så det fick bli galoppjobb i de små uppförsbackarna vid stallet istället.

 

Vi galopperade tre gånger mot stallet (vänster galopp) och två gånger från stallet (höger galopp). Hampus fattade snabbt vad övningen gick ut på och taggade till ganska mycket. Ett par gånger fick jag ta ned honom i trav då han fattade galopp på eget initiativ.

 

Han blev grymt fin av uppförsbackarna! I och med att det lutade så satte han under sig bakdelen mer redan från början, så när grusvägen planade ut behöll han en bra galopp i ganska många språng.

 

Efter att vi galopperat de intervall jag tänkt skrittade och travade vi bortåt på grusvägen, samt galopperade på avtagsvägen mot Morberga. Det blev galopp både bortåt och hemåt på den grusvägen, sedan fick Hampus pusta ut och skritta hem hela vägen.

 

Totalt red vi 5,08 km, hastigheten i galopp låg runt 17 km/h, så fort gick det inte. Men det var ju inte tanken heller, utan det viktiga är att han jobbar i en bra galopp hela tiden. Hampus var svettig men med lugn andning när vi var tillbaka vid stallet och det märktes att han tyckte det varit skoj. Fram för mer galopp helt enkelt! :-D

 

Jag spolade av honom och lät honom gå ut med ylletäcke ett par timmar, sedan var han torr och jag kunde åka hem med gott samvete.

 

Igår följde min kompis E med mig ut till stallet. Vi hämtade in en lite sömnig Hampus från hagen, vilket kändes perfekt med tanke på att vi skulle ut och köra för första gången sedan i november. Dessutom har E ingen hästvana, så jag skulle få klara av allt själv.

 

Jag och E borstade med varsin skrapa på Hampus och som han njöt! Det märks att han gillar uppmärksamhet och omvårdnad, det var nog den bästa delen av hans liv som ridskolehäst. Sedan tempade jag honom, han hade 37,6 grader så jag utgår ifrån att han är frisk och pigg.

 

Jag tog på nya selen och justerade den lite. Sedan gick vi ut på ridbanan, E fick stå framför ställ, även om Hampus egentligen inte behöver någon som håller i honom när han spänns för. Men det är ändå en nyttig rutin att få in. Jag joxade med draglinor och skakelremmar, till sist fick jag till det. Tyvärr var bakselen alldeles för stor, skall diskutera med J som äger vagnen om det går att justera på något smidigt sätt.

 

E var snäll och fotade medan vi tog oss ett varv på ridbanan, Hampus var lugnet själv. Den hästen är verkligen en fantastisk läromästare!

 

När jag hämtade in Hampus från hagen konstaterade K att han andades ganska häftigt. Jag kände igenom honom och då var han svettig på de klippta områdena. Hm... Tempade till 37,7 grader, vilket ju är hans normaltemp. K kände igenom honom också och tyckte att han kändes fin i kroppen. Nojjig matte som jag är tog jag det säkra före det osäkra och tog mig en lugn promenad i grimma. Vi traskade i tio minuter, sedan hade de svettiga områdena torkat. Då vände vi hemåt igen och eftersom han var helt lugn bestämde jag mig för att prova att rida ändå.

 

För att inte frestas att jobba honom för hårt så fick det bli barbackaridning. Vi red på ridbanan och jobbade mest i skritt. Några serpentiner (gick sådär), framdelsvändningar som jag inte riktigt fick till och riktigt fina bakdelsvändningar. Provade även lite trav, vilket kändes helt okej.

 

Bad honom galoppera en långsida, då det äntligen tinat upp på nästan hela ridbanan. Men jag blir för spänd i galoppen barbacka, så det hann inte bli många språng innan Hampus tyckte att det var säkrast att sakta av. Klok pojke... Istället gjorde vi lite halter och sedan framdelsvändning med ryggning. Kändes nästan lika bra som när F var med, men visst blir det skillnad när hon har koll på oss.

 

Efter tjugo minuters jobb skrittade vi ut tio minuter. Hampus var då varken svettig eller flåsig, så min teori är helt enkelt att han rusat i hagen innan jag hämtade honom och eftersvettades. Han har ju ganska mycket päls i den här vårvärmen...

 

När jag borstade av honom i stallet efteråt var han lerstänkt på mage och ben, så nu är våren verkligen här. :-D

Igår blev det en sen kväll i stallet, men det gjorde ingenting eftersom jag var ledig idag. Hade redan förvarnat C om att jag skulle kvällsfodra, så jag behövde inte stressa med Hampus.

 

Vi tog på reflexer överallt och skrittade till klätterbacken. Han kämpade på, även om han tyckte att det blev tråkigare för varje varv. Det tyckte jag också, men det är enda vettiga stället att klättra på, så det är bara att stå ut. Fyra varv blev det totalt, vilket kändes mycket bra.

 

Vi skrittade hela tiden, men det blev ändå ett så pass tufft pass att Hampus var varm på sina klippta områden. Han verkade nöjd i alla fall, speciellt när vi vände hemåt igen. :-P

Igår var det ljust när jag kom till stallet och ljust hela tiden medan jag red. Lycka!

 

Tog in Hampus och gjorde klar för ridning, utan att ta på reflexerna... Kände mig mycket glad över en sådan liten grej... Skrittade fram ute och galopperade sedan tillbaka till ridbanan. Hampus kändes lite flåsig, eller snarare tyckte jag att han andades annorlunda. Nojjig matte...

 

Vi pustade ett varv i skritt innan jag joggade omkring både på rakt och böjt spår. Tyckte han hade ett okej tempo i traven, men lite på halvfart ändå. Försökte mig på ett par serpentiner, men det kändes lite som att försöka förflytta betong när jag ville använda innerskänkeln.

 

Gjorde en del övergångar mellan skritt och trav samt skritt och galopp. Det flöt på bra, men det finns som alltid förbättringsområden. Framförallt när det gäller att reagera snabbare framåt, men även att inte bli spänd när jag har tillrättavisat vid halvsovande farbror... Sedan blev det pusta medan vi gjorde lite fram- och bakdelsvändningar. Jag kände mig inte helt fokuserad på hjälpgivningen och givetvis blev reaktionerna från Hampus en spegel av min ridning. Frustrerad ryttare! :-S

 

Provade att göra framdelsvändning och ryggning efter varandra och det var återigen en rolig övning enligt Hampus. Som alltid tycker han om att göra saker när han väl förstått vad han skall göra, så egentligen borde jag göra samma sak fyrtio gånger med honom, men när han blir trygg så blir han ju inte lika alert i sina rörelser heller. Svår balansgång.

 

Han blev väldigt fin i ryggen efter övningen, men inte riktigt så fin som när jag red för F. Jobbade lite på volter sedan, för att försöka få igenom böjningen i kroppen, men det var bara mera betong. Suck! Jag blir så frustrerad när jag känt hur han kan bli och så blir han inte det varje pass. :-(

 

Gjorde fler serpentiner och när jag kände att jag var på väg att få min irritation att gå ut över ridningen, så avslutade jag passet och skrittade ut. Jag måste hålla i huvudet att målet är fullständig lösgjordhet, inte att han skall gå "fint" så jag får sitta uppepå och bara glassa...

Så härligt med påsk, så jag får lite extra lediga dagar. :-D Förhoppningsvis blir det även mjukare i marken, så jag kan ge mig ut både med vagn och med lite galoppträning... Drömma går ju!

 

Måndag. Tömkörning.

Tisdag. Medryttaren rider ut.

Onsdag. Dressyr.

Torsdag. Skrittklättring.

Fredag. Dressyr.

Lördag. Körning.

Söndag. Galoppjobb.

Igår kom jag hem senare än beräknat, så först hade jag inte tänkt göra någonting med Hampus, men sedan kunde jag ändå inte låta bli. :-P

 

Tog på tömkörningsgrejerna, trasslade lite med tömmarna och gick ut på ridbanan. Den var nyplogad och även grusad, men stenhård. Så det fick bara bli skritt och trav.  

 

Började med att tömköra på volt i tio minuter. Testade att ha ledande tömtag på innertömmen och vanlig på yttertömmen. Jag tyckte att han jobbade på rätt okej, men att han hamnar lite väl djupt med nosen. Han blev dock inte överböjd eller gick bakom hand, men lite för djup för min smak. Eller så är jag bara ovan vid att se honom där. ;-) Jag upplevde honom inte som lika upprörd som veckan innan, men inte heller lika "fri" i sina rörelser. Nu är det lite svårt att jämföra då det var hårdare underlag igår, så jag får fortsätta experimentera helt enkelt.

 

Sedan körde jag tio minuter ute på fyrkantsspåret. Det var svårt. :-S Hampus ville gärna tränga inåt och jag var urusel på att parera. Jag ville använda ytterhanden som hjälp, men det gjorde bara att han trängde inåt ännu mer. Läste på sedan och det jag saknade vad pisken i innerhanden som driver hästen ut mot ytterhanden. Men jag kanske lär mig så småningom. :-P

 

Mest förvirrande blev det när jag testade att ha helt lösa tömmar, i och med att Hampus går så lågt med huvudet naturligt så trasslade jag in tömmarna både här och där. Vid ett tillfälle, när jag försökte byta varv lite elegant, så kunde jag inte föra över tömmen över bakdelen. Jag tog i allt vad jag kunde, men Hampus mage tog i. :-P När jag väl fått den över magen så ville den ändå inte gå från bettringen till ryggen, irriterande! När jag tittade lite närmare så hade Hampus fått tömmen mellan frambenen...

 

Räddningen i sådana här situationer är att Hampus är så grymt trygg att jobba med från marken. <3 Ber jag honom göra halt, då står han verkligen stilla, medan jag trasslar och krånglar och har mig. Han är verkligen en klippa att testa nya saker med och det är därför jag vågar mig på at experimentera också. Finaste killen!

 

Hampus upplevde nog passet som ganska soft, det var lite frustrerande ibland när han inte förstod vad jag egentligen ville, men mestadels var han nöjd att det var ett så lugnt pass. :-P Tillbaka i stallet var han också lugn, möjligen lite förvånad över att vi var klara så snabbt.

 

Nästa gång kommer jag testa att sätta ledande töm i innertömmen, men placera den högre upp på gjorden. Sedan får jag se om jag ger mig ut på fyrkanten eller om jag fegar ur och bara nöjer mig med voltspåret...

I söndags var det äntligen dags att ge sig ut på äventyr igen. Jag hämtade in Hampus från hagen och gjorde klar honom för lastning. Sedan packade jag in utrustning och matsäck i bilen. Återigen var det samåkning med Weber som gällde, det är så smidigt med bägge hästarna i samma släp och J som kör. :-D

 

Den här gången lastade vi Weber först, vilket resulterade i att Hampus nästan sprang in i transporten. Det är uppenbart skoj med äventyr. ;-) Vi åkte en ganska kort bit, till Ärentuna där J bor. Parkerade transporten på hennes uppfart och lastade ut ett par lugna hästar som inte ens hade bajsat...

 

Gjorde i ordning och skrittade sedan iväg genom villaområdet och till en grustäkt som ligger bredvid Högstaåsens naturreservat. Jag har så länge velat rida dit och utforska klättermöjligheterna, men det var mycket lyxigare att få skjuts hela vägen dit. :-D

 

Vi skrittade runt grustäkten, Högstaåsens naturreservat och den bortre grustäkten. Det var svårt att gissa sig till hur terrängen egentligen såg ut, eftersom allt var snötäckt. Men vi måste definitivt åka hit igen, så oerhört mycket klättring som det blev! Både uppför och nedför, Hampus trampade på hela tiden och tyckte att det var superskoj. Han blev lite flåsig av att klättra uppför, men då var det bara att rida på plan mark eller nedför en stund så återhämtade han sig.

 

Totalt red vi 8,34 km på två timmar, så hastigheten blev imponerande 4,17 km/h. Så går det när det är mycket klättring... Tillbaka vid transporten fick hästarna kliva på och äta hösilage, medan jag och J gick in till henne och fika. På så vis kunde vi ha uppsikt över transporten och se hur hästarna betedde sig. Det fungerade superbra, de stod stilla och åt lugnt. :-)

 

När vi lastade ur hemma kunde vi konstatera att hästarna inte bajsat nu heller (de gjorde det 2-3 gånger under ritten), så det blev en väldigt smidig rengöring av transporten. Hampus var lite stel första stegen, vilket jag förstår när han först jobbat sig så varm i hela kroppen och sedan fått stå helt stilla en halvtimme. Men han mjukade upp sig snabbt och efter kraftfodret fick han återvända till hagen igen.

 

Jag längtar redan till nästa gång vi ger oss iväg. Vi har lite planer på att åka till Rullsand och rida, men det får bli när snön är helt borta...

Igår hade jag avtalat med F om dressyrträning på förmiddagen. Så jag var ganska tidigt i stallet för att hämta in Hampus. Han såg mig på håll och när jag ropade på honom började han genast trava. Fast inte till mig utan till hösilagebalen. Hm...

 

Han var dock inte svår att få tag på, så efter att han fått tagit några extra tuggor gick vi till stallet. Skrittade fram ute i tio minuter, sedan joggade jag igång honom några minuter på grusvägen innan vi gick in på banan. Testade att rida serpentiner ett par gånger i skritt och sedan en gång i trav, samt galopperade lite på långsidorna innan F kom ut på banan. Hampus kändes ganska frånvarande, det är stor skillnad på bjudning ute och på banan.

 

Vi fick börja med att trava runt fyrkanten, hitta rätt takt och bara jobba på. Efter något varv med fyrkant samt snett igenom gick plötsligt spännet på högra säkerhetsstigbygeln upp. Suck! Jag provade att rida vidare utan spänne, men det gjorde bara att jag belastade vänster stigbygel mer, så sadeln blev sned. Jaja, det fick bli ett pass utan stigbyglar helt enkelt...

 

Gjorde serpentiner i trav och F tyckte att jag fått in det rätta tänket nu. Det enda som saknas är fungerande innerskänklar, men det lär dröja några pass till innan de är på plats. :-P Jobbade med övergångar till skritt på långsidorna, där vi ville att han svarade direkt på både förhållning och framåtdrivning. Det gick sådär... Ibland känns det som han är på en annan planet när man ber honom om saker...

 

Däremot gick det riktigt bra att fatta galopp från skritt, som en variation på övergången. Han älskar galoppfattningar och igår krånglade jag inte till det med hjälperna, utan fattade för sitsen. Kanske är det bra att rida utan stigbyglar ibland?

 

Vi fortsatte med halter, där jobbar han på allt bättre med att sätta bakbenen under sig, nu är det bara reaktionen framåt som behöver bli lite bättre. Plus att jag måste lära mig att känna när han står rätt och inte. Jag gör verkligen inte det...

 

Sedan var det fram- och bakdelsvändningar som gällde, tyckte de flöt på ovanligt bra och det tyckte F också. Jag har börjat få in snitsen och Hampus vet vad det är han skall göra. Så F beslöt sig för att testa en lite svårare övning, som är väldigt nyttig för Hampus kropp. Framdelsvändning som direkt följs av ryggning. Det lät inte alltför svårt när F förklarade och Hampus gjorde glatt som han skulle flera gånger. Ryggningen blev så mycket bättre än den varit tidigare och F var imponerad. Hon trodde inte att Hampus skulle klara av övningen så bra, men det var uppenbarligen något han tyckte var roligt att göra. Så den övningen kommer vi göra lite då och då framöver. :-)

 

Hampus blev grymt fin av att jobba med framdelsvändningen som övergick i ryggning, så fin att jag plötsligt fick en häst som gick i form, men utan att hänga på bettet. Det var som att flyta fram... F blev helt lyrisk över hur han rörde sig, så vi fick testa att göra små skrittvolter för att äntligen börja nosa på att böja hans kropp. Förmodligen har han aldrig fått jobba så med kroppen tidigare och det var lite jobbigt. Han grymtade och stånkade, men blev så sjukt fin! <3

 

Egentligen skulle jag vilja rida i flera timmar i det läge som vi hittade, men F var klok som vanligt och förklarade att det var dags för avjogg i trav. Rom byggdes inte på en dag och Hampus behöver mer tid innan vi kan modellera om kroppen fullständigt. Avjoggningen var på en riktigt trevlig häst (jag tog stigbyglarna igen) som sökte sig helt rätt framåt-nedåt bara jag gjorde rätt uppe på.

 

Hampus var så nöjd efteråt, jag var också nöjd, men ganska mör i kroppen efter att ha fått jobba med balansen själv. Så det blev avskritt utan sadel och ryttare, jag behövde också skrittas av lite. :-P Sedan svampade jag av honom innan han fick kraftfoder och återvända till hagen.

 

Det känns så grymt bra med träningen just nu! Men jag längtar tills vi kan galoppera mer ute, så jag får upp överlinjen ännu mer. Planen nu är att rida två pass dressyr på banan själv och sedan rida för F igen. Så skoj! :-)

Igår hade jag ingen lust att rida, men Hampus stod och trampade vid grinden, så då föll jag till föga. Tog in honom, borstade av en massa päls och kratsade hovarna. Tog sedan på de förhatliga reflexerna (kan det inte vara ljust jämt?), sadel och träns.

 

Skrittade i en ovanligt aktiv skritt för att vara Hampus. Jag behövde bara påminna honom ibland att hålla igång tempot, så visst börjar det hända saker med honom. :-) Joggade sedan i tio minuter, han blev finare för varje steg. Det är så nyttigt för honom att bara få jogga igenom kroppen, utan några andra krav än att bjuda framåt. Sista biten fick jag lite mjukare känsla i formen, även om han inte gick på tygel helt.

 

Skrittade av en nöjd häst som frustade en hel del. Jag var också nöjd, att jag tog mig ut fast allt egentligen tog emot. Varje ridpass på Hampus är något bra, även om vi bara skulle skritta i tio minuter. Något att hålla fast vid nu när det är vår men ändå inte vårväder...

Eftersom det fortfarande var ljust ute när sadelprovaren var klar, kunde jag inte motstå att sadla Hampus med bomlösa och ge mig iväg på en skrittur. T med Indra följde med och vi skrittade till klätterbacken för att jobba några varv.

 

Hampus tyckte att det var så skoj med sällskap! Det känns som att han och Indra fungerar väldigt bra ihop, han känner sig självsäker och trygg med henne. :-) Vi klättrade tre varv, Hampus pustade efter varje... ;-) I nedförsbackarna blev det lite halter också, där var han superduktig som alltid.

 

På hemväg gick han sedan om (!) Indra och skrittade riktigt bra. Heja Hampus! :-D

 

Tillbaka i stallet blev det kraftfoder och pyssel innan han återvände till hagen.

Igår kom L som är sadelutprovare till stallet för att kolla på Hampus. Hon började med att känna igenom honom och titta på hur han ser ut. Hon var fascinerad över hur rakt och fint han stod med frambenen, när han var så pass överbyggd och svankig. Likaså blev hon imponerad över hur mjuk han var i hela kroppen, vilket han inte borde vara med den kropp han har.

 

Vi kunde konstatera att sadeln han gått med som ridskolehäst inte passade någonstans, men att han (förhoppningsvis) mest gått med nybörjare och därför inte fått så mycket ryggproblem. Däremot blev hon upprörd över hoppsadeln som blev utprovad i somras, eftersom den är fel på alla punkter förutom bomvidd för Hampus. Hon kunde inte begripa hur någon kunde prova ut en sadel med väldigt rak bom, med längre bossor som dessutom var kilbossor. Hampus behöver en svängd bom, med så korta bossor som möjligt och med rundbossor.

 

Vi provade några olika sadlar, ingen låg bra eftersom Hampus var så bred. Men den som passade bäst var en Prestige Silver Star VVS 17 tum, med ändringsbar bom. Jag red några varv på ridbanan i den, tyckte att den kändes ganska hård men så är jag ju ovan vid hoppsadlar. Provade sedan en Santa Cruz Celine, som jag blev förtjust i när jag satt i den, men inte när jag började rida. :-P Kände mig på något vis inte lika "trygg" i den som i Prestigen, så det blev att jag köpte den. Lite billigare blev det också, speciellt som det ingick omvärmning av bommen.

 

Förhoppningsvis får jag sadeln om ett par veckor. :-)

I onsdags stod Hampus återigen och trampade vid grinden. Han har nu blivit riden eller longerad varje dag i tolv dagar, men han verkar bara bli nöjdare för varje pass. :-)

 

Efter avborstning och hovkratsning åkte tömkörningsgjorden och dressyrtränset på. Sedan gick vi ut på ridbanan. Jag började med att fästa tömmarna från min hand, via gjorden och till bettringen. Han gick snällt på voltspåret med den tömsättningen, men det kändes inte helt perfekt. Jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var och efter att ha bytt varv och provat alla gångarter bestämde jag mig för att experimentera lite.

 

Lossade innertömmen, så den gick direkt från min hand till bettringen, dvs så som han är van vid från longeringen. Den yttre tömmen fick vara kvar som innan. Det blev en enorm förändring! Plötsligt började Hampus ta för sig i traven på ett helt annat sätt, med hela kroppen i rörelse. När jag bad honom om galopp blev han så glad över att ha frihet (något annat kan jag inte kalla det) så han bockade ett halvt varv. Lycklig häst!

 

Nackdelen med tömsättningen är ju att jag inte kan byta varv smidigt, så nästa gång skall jag testa att fästa tömmen från min hand, via bettringen och till gjorden. Annars får jag helt enkelt tömköra honom utan gjord. :-P

 

Han blev lika glad i höger varv när jag ändrat om tömmarna, även om bockningarna var lite mer moderata och bara kom precis efter fattningarna. Men jag gillar att han är så tydlig med vad han trivs med och vad som känns jobbigare. Målet är ju att hålla honom glad, så då får jag vara lite mer flexibel som tömförare.

 

Tillbaka i stallet var det en mycket nöjd herre. Jag upplever att jobbet i lina utan ryttare är nyttigt för honom, så bara jag lär mig tömköra bättre (så det inte bara blir böjt spår) kommer jag nog jobba honom mer på lina än en gång i veckan.

Ja, nu är vi äntligen igång så pass igen att jag kan börja skriva hur veckan ser ut.

 

Måndag. Medryttaren rider ut.

Tisdag. Medryttaren rider ut.

Onsdag. Tömkörning.

Torsdag. Sadelutprovning.

Fredag. Skritt.

Lördag. Dressyr, eventuellt träning.

Söndag. Uteritt.

Hämtade in Hampus från hagen, trots att han gömde sig bakom den stora stenen och försökte se ut som om han inte fanns...

 

Hovslagaren kom på besök idag, det var ju några veckor senare än vi tänkt oss, men hovarna hade tack och lov inte växt så mycket och skorna var inte särskilt slitna. Däremot var vissa broddarna slitna, så hovslagare N påpekade att det märktes att jag rider Hampus mer nu än tidigare. Hovarna blir bättre och bättre, det känns så skönt. :-)

 

När N var klar blev det en sväng ut i solen. Vi skrittade bort till klätterbacken och klättrade två varv. Jag minns inte ens när jag var där senast... Nu var det lite snö men en upptrampad stig, så det var ingen risk för skare. Jobbade med halter i nedförsbacken, men uppför fick han kämpa på i sin egen takt. Det blev en del pustande, klättring är så bra träning för honom!

 

Sedan travade och galopperade vi en del på grusvägen, försökte bibehålla takten och lösgöra ryggen. Underlaget fick mestadels styra gångart, fläckvis var det mjuk grusväg (galopp), hård grusväg (trav) eller isbelagd grusväg (skritt). Tyvärr blir matte mer trött än hästen vid tuffare ridning, så det blev mer skritt än både hästen och underlaget erbjöd. Inte bara hästen som haft en lugnare period i vinter. ;-)

 

Efter lite ryggningar och skrittpauser så blev det trav hemåt med flera skänkelvikningar fram och tillbaka på vägen. Hampus blev oerhört fin av arbetet, började gå i form i traven på ett sätt han inte gjort tidigare. Jag längtar till när vi har ork bägge två att fortsätta jobba när han börjar bli lösgjord, som det är nu är vi svettiga och trötta lagom till att han känns som en dröm, det är ju då man vill ha ork att rida vidare.

 

Nu blev det istället skritt, först på tygeln (!) med en nöjd Hampus som jobbade genom hela kroppen. Jag kunde snegla på skuggan och se en väldigt snygg häst. Har man inga speglar får man fuska med skuggor. :-P Sedan fick han pusta på lång tygel sista tio minuterna.

 

Han var så nöjd när vi var hemma igen, men svettig på de klippta områdena och lerig om benen. Så jag tog fram slangen och spolade av honom! Så skönt att kunna göra det, nu saknas det bara ljumma vårvindar och barmark överallt... Efter att han blivit ompysslad och fått kraftfoder fick han återvända till hagen och mysa med Ariel över staketet.

Igår stod Hampus och åt när jag kom till hagen. Så fort han fick syn på mig började han lugnt vandra iväg bort från grinden... Jag ropade på honom och då vände han på huvudet, tänkte igenom sitt beslut och fortsatte sedan gå bort från mig. Bushäst! När han väl var längst nere i hagen stod han stilla medan jag tog på grimman, men det var högst motvilligt som han följde mig tillbaka. Jag misstänker att det kan hänga ihop med att han faktiskt jobbat varje dag den här veckan, kanske behöver han en vilodag ibland?

 

Inne i stallet blev det avborstning och hovkratsning, sedan åkte sadel och dressyrträns på. Eftersom det tagit en stund att få in Hampus var vi lite sena, så när jag satt upp hade F kommit. Men fördelen med en tränare som står på gården är att hon kan mocka medan jag skrittar fram. :-P

 

Joggade sedan fram på ridbanan och kände efter hur underlaget var. Det kändes okej att trava, men när jag provade att galoppera var det bara långsidorna som kändes säkra, det blev för dåligt fäste att galoppera på böjt spår.

 

Sedan kom F och vi fick börja jobba med traven. Fyrkanten, serpentinbågar, stora volter och snett igenom. En bra trav med tydlig tvåtakt som inte fick bli för seg och inte för springig. Gränsen mellan när han jobbar på ett bra sätt genom hela kroppen, med stöd på tygeln, och när han somnar i traven är hårfin... Jag känner den inte alltid när jag sitter på, så F behövs verkligen på marken som kontrollant.

 

Efter ett tag var det jag som behövde pusta. Hampus var förvisso också trött, men jag blev helt slut i utsidan vaden i traven. Hm... Otränad ryttare... Vi jobbade med fram- och bakdelsvändningar i skritt istället. Kändes som jag fick lite kläm på det i vissa steg och så var jag tillbaka på ruta ett igen nästa gång jag provade. Suck! Träna, träna, träna är det som gäller!

 

Sedan var det jobb med halter, där har poletten trillat ned för Hampus, så han är med på vad jag menar. Däremot kan jag fortfarande inte känna vilket ben som skall rättas. Kom på mig själv med att använda en skänkel då och då i alla fall och eftersom F berömde så verkar det som att jag instinktivt vet vilken skänkel jag skall använda, men det vore ju bra att veta vad jag gör också...

 

Ryggade lite, det var jobbigt tyckte Hampus. Men det blir också bättre och bättre, känns väldigt skönt! Vi avslutade sedan med att trava runt lite mer på ridbanan, så vi inte avslutar med att tänka bakåt. Hampus fick ett riktigt trevlig tempo i traven och då och då började han försöka komma ned i rätt form. Men det är fortfarande en bit kvar tills det är rätt form hela tiden. Men visst tar det sig!

 

Visade F hur sidostycken blir när jag tar en förhållning, de åker ut en bit, men samtidigt kan jag inte ha bettet högre upp för då blir Hampus irriterad. Hon hade inte tänkt på det när jag red och var övertygad om att det inte skulle vara så när han gick i form med stöd på bettet. Skönt att Hampus kan fortsätta ha bettet som han vill!

 

Skrittade av honom på grusvägen innan han fick komma in i stallet för avsvampning, stretchning och kraftfoder. Sedan fick han återvända till hagen.

 

När jag släppt ut Hampus i hagen blev jag inkallad på ridbanan igen. F och E red sina hästar och F ville visa skillnaden på mina serpentiner och hur man skall rida bra serpentiner. Så F fick försöka efterlikna mig och så fick E visa hur det skall se ut. Väldigt nyttigt att se skillnaden, speciellt som jag ju inte har någon som filmar när jag rider. Känslan är ju en sak och hur det faktiskt ser ut en annan. Men jag har ju slitit med de där serpentinerna i många år nu. :-P

 

Sedan visade F även hur jag skulle tänka när hon bad mig göra fram- eller bakdelsvändningar på böjt spår. Hur jag hela tiden skulle se linjen framför mig (haha, måste nog fuska och måla med vattenfärg i snön) även om hästen skulle flytta något steg inåt eller utåt. Jag blir lätt förvirrad och glömmer bort var jag skall vara någonstans. Mycket att ha i huvudet och träna på...

I fredags kom jag till stallet medan det fortfarande var ljust. Helt ljuvligt! Hämtade in en lite motvillig Hampus från hagen, han stod ju och åt...

 

Borstade och kratsade hovarna innan jag tränsade och red iväg barbacka. Jag behöver träna balansen och han behöver jobba i skritten, så det blev en perfekt kombination.

 

Red till sommarhagen för att se hur vägarna var där, men det var skare överallt. Tråkigt. :-( Vände och skrittade honom längs grusvägarna istället. Fick honom att trampa på riktigt bra i skritten, det svåra är att få honom att behålla samma tempo utan att jag behöver driva hela tiden. Men det kommer. :-)

 

När det började skymma vände vi hemåt igen och hann hem innan det var mörkt. Hampus var varm i kroppen men inte svettig, så han hade fått jobba ordentligt. :-) Stretchade och borstade av honom igen innan han fick kraftfoder och sedan återvända till hagen.

Igår hade jag lite av en uppenbarelse med Hampus. Tvång fungerar dåligt på honom, det är beröm och mera beröm som gäller. Jag lär mig verkligen mer om honom varje gång vi jobbar ihop.

 

Han stod vid grinden och trampade när jag skulle hämta honom. Sedan förvånade han mig genom att börja krafsa med hoven. "Hallå morsan, skynda dig" sade han med hela kroppen. Känns så härligt att han ser fram emot våra pass tillsammans. <3

 

Tog in honom och borstade av en del päls samt kratsade hovarna innan jag tog på tömkörningsgjorden och dressyrtränset. Sedan gick vi ut på ridbanan.

 

Eftersom det var ganska hårt i backen blev det mest trav. Joggade först runt honom utan inspänning för att mjuka upp honom, varierade med tempo i traven och storlek på volten. En del skritt också, med fokus att få honom att behålla ett bra driv i skritten. Inte det lättaste...

 

Sedan åket inspänningstyglar på och därmed började proteststormen. Hampus förklarade att han INTE kunde röra sig framåt när det fanns något som tog i hans mun så fort han hade huvudet i luften. Så de första minuterna jobbade vi med att försöka få honom att gå framåt i trav (vill inte skritta med inspänningstyglar) och det blev jobbiga minuter för Hampus. Han var spänd och ville inte trava, men gjorde ändå som jag bad om.

 

Efter varvbyte och försök till galopp kom den största protesten. Först ryggade han flera meter (för att visa mig att han inte kunde gå framåt) och när jag bad honom att ändå gå fram, fann han ingen annan lösning än att ställa sig i levad. Dvs vikten väl placerad på bakdelen och i perfekt balans lyfta på frambenen. Jag förstår honom på ett sätt. Han upplevde att inspänningstyglarna stoppade honom framåt och jag stoppade honom att gå bakåt, så enda utvägen var ju uppåt...

 

När jag fått honom att trava ett par varv till och även galoppera några språng så avslutade jag med att han fick jogga runt utan inspänningstyglar. De är absolut inte för hårt spända, men han känner sig låst med dem i alla fall. Så analysen blir helt enkelt att vi inte fortsätter longera med inspänningstyglar, eftersom målet är att få en avslappnad och lösgjord häst. Kanske att inspänningstyglarna så småningom skulle kunna leda till det, om jag använde dem ofta, men jag tror att det går mycket fortare, och är bättre för honom om han slipper dem.

 

Måste dock erkänna att han var häftig när han stod med all vikt på bakdelen... Den bilden kommer jag ha kvar på näthinnan och drömma om att få rida passage på honom... ;-)

 

Han var varken svettig eller flåsig när vi var tillbaka i stallet, så passet hade egentligen inte varit så jobbigt för honom. Nyttigt att veta att trav i nästan 20 minuter inte är jobbigt längre. :-) Efter kraftfoder och stretchning fick han återvända till hagen. Han ville dock inte gå till polarna, utan stod länge och myste med matte. <3

Igår var jag återigen taggad för dressyr. Egentligen var det skritt på schemat, men skritta kan jag ju göra någon dag när paddocken inte är trevlig. ;-)

 

Hämtade in Hampus som stod vid grinden och hängde. Borstade bort en del päls och kratsade hovarna innan utrustningen åkte på. Hampus har nu fyra (!) träns att välja mellan men jag är ändå inte nöjd. Två träns är bruna och vi har ju ingen brun sadel. Ett är blåa distanstränset och ett är svarta dressyrtränset. Men jag skulle vilja ha ett dressyrträns utan nosgrimma, men eftersom nosgrimmans nackrem går genom tränsets nackrem så blir det ett fult hål på detta träns om jag plockar bort nosgrimman. Vilket I-landsproblem... Men som tur är åker jag ju till Göteborg Horse Show och då måste jag ju shoppa lite till farbror gul. :-P

 

Det blev i alla fall dressyrtränset med väldigt lös nosgrimma. Skrittade ut på grusvägen i tio minuter innan vi gick till paddocken och jobbade i tjugofem minuter.

 

Började med att jogga omkring på fyrkantsspåret, vände snett igenom och gjorde kortsidorna till mjuka halvvolter. Fokus var på en bra takt i traven och att han skulle ha eget driv. Jag var noga med att rida lätt hela tiden så han kunde värma upp ryggen ordentligt.

 

Gjorde en del serpentiner också, med avsaktning till skritt på medellinjen. Försökte att inte stressa tillbaka i trav, vilket gick bra nästan varje gång. Ibland blir Hampus stressad bara av att han vet att han måste byta gångart. ;-)

 

Sedan tror jag vi gjorde lite övergångar mellan skritt och trav, innan det blev fram- och bakdelsvändningar. För någonstans här i passet började Hampus lossna och jag glömde bort vad jag gjorde och red istället... Jättekonstigt, jag kommer ihåg att han kändes som en miljon, att vi travade omkring på ridbanan i olika vägar och han jobbade på superfint. Men vad vi egentligen gjorde vet jag inte längre... Bara känslan av en lösgjord häst som jobbar med mig finns kvar.

 

Däremot vet jag att vi avslutade med att göra skänkelvikning i trav och sedan öppna i trav, men det gick sådär. Bättre känsla var det när jag red på 20-metersvolt och han gick med stöd på bettet och i form. :-)

 

Avslutade med att skritta av ute på grusvägen i tio minuter. Hampus var svettig, men mycket nöjd med sig själv. Jag fick verkligen mersmak, just den här känslan av att takten var det viktiga, allt annat var underordnat och att de olika rörelserna endast gjordes för att få en bra takt och en lösgjord häst.

 

Tillbaka i stallet svampade jag av Hampus med ljummet vatten och så fick han täcke på sig innan han återvände till hagen. Det är ju lite knepigt när han blivit så svettig, vill ju inte ha en förkyld häst. Ja, kraftfoder fick han förstås också och så stretchade jag igenom honom i bak.

 

Idag har jag dessutom pratat med sadelutprovare, som kommer att hälsa på den 21:a för utprovning av hoppsadel till Hampus. Skall bli grymt skoj att äntligen få hoppa igen och skönt att ha en sadel att alternera med. Hoppas vi hittar någon trevlig begagnad sadel som passar både mig och Hampus.

I söndags var det ganska kallt, men solen värmde härligt. Jag misstänkte att Hampus skulle ha träningsvärk från dagen innan, så planen var att bara skritta.

 

Tog in honom och gjorde i ordning, vi blev klara samtidigt som T och hennes Indra, så vi slog följe. Barbacka bägge två och på varsin glad häst.

 

Hampus tyckte om att ha sällskap! Han trampade på i ett mycket bättre tempo i skritten och tog även drivning lättare. Nu var han inte alltför förtjust i Indra (det var ömsesidigt...) men det märktes ändå att han tyckte det var skoj.

 

Vi vände efter en dryg kvart och skrittade hem igen, då blev Indra lite yster, men Hampus fortsatte skritta på med fokus på att komma hem. Hade det varit för ett halvår sedan hade han dragit hem direkt... Antingen så har han insett att han kan lita på matte, eller så räknar han inte Indra till hästar han behöver bry sig om. :-P Han kunde även gå om henne utan att sakta ned farten, så visst gör vi framsteg på flera olika områden. :-)

 

Tillbaka i stallet blev det manklippning till Hampus stora förtret. Jag fick inte riktigt till det, utan manen blev som vanligt ojämn. Men någon gång kanske jag lär mig att raka så det blir snyggt... Sedan fick Hampus äntligen sitt kraftfoder och så kunde han återvända till hagen med polarna.

I lördags hade jag planerat att rida dressyr på Hampus, men då ridbanan inte var så skoj i torsdags så hade jag ställt in mig på att det fick bli dressyr på grusvägarna. Men när jag svängde in på parkeringen såg jag att bästa stallägare C hade plogat hela ridbanan! Den var platt och med ett perfekt underlag. :-D

 

Jag blev så taggad att rida på ridbanan, minns inte ens när jag senast hade en vettig träning där. Placerade ut koner för att marker 20-metersvolt, 15-metersvolt och 10-metersvolt. Sedan gick jag och hämtade in Hampus från hagen.

 

Efter att ha dragit bort en del päls och kratsat hovarna ute i hagen, tog jag in honom i stallet och tog på sadel och träns. Det är toppen att kunna borsta bort päls ute och samtidigt njuta av solen. Jag grejade lite med mobilen för att förbereda lite och då märkte jag hur han tuggade alldeles för frenetiskt på bettet. Hm... Provade att höja upp det ett hål, men då blev tuggandet värre. När jag istället sänkte ned det ett hål istället (dvs ett hål nedanför det han hade från början), så blev han lugn igen med stängd mun. Undrar hur länge han gått med bettet för högt upp utan att jag märkt det. :-( Får trösta mig med att han inte haft dressyrtränset särskilt ofta.

 

Skrittade fram på grusvägen och stigen fram till klätterbacken. Han var hur lugn som helst vid farliga villaområdet, så det händer verkligen grejer med honom. :-)

 

Joggade hela vägen tillbaka, förut skritt i nedförsbacken och galopp i uppförsbacken. Blev vänster galopp först och sedan efter svängen bytte jag till höger galopp. Hampus ville dock fortsätta i vänster, så det blev ett par fattningar innan vi fick det rätt. Måste bli bättre på att ge tydligare hjälper...

 

Sedan skrittade vi in på gården och Hampus tyckte det var alldeles lagom träning... Han tyckte det var onödigt när jag styrde in på ridbanan... Skrittade bort till kortsidan med koner och jobbade sedan med volter i skritt i höger varv. Först 20 meter, sedan 15 meter och slutligen 10 meter. När det gick bra gjorde vi lite serpentiner i trav med övergång till skritt på medellinjen. Det gick ganska bra, men jag tycker fortfarande att vändningarna kommer för tidigt... Träna, träna, träna...

 

Sedan gjorde jag volter i vänster varv, 20 meter, 15 meter och 10 meter. Duktig kille, men svårt att känna om tempot var rätt. Sedan försökte jag väcka honom lite med galopp, men det fick framförallt bli på långsidorna, fästet var inte det bästa på kortsidorna.

 

Sedan gjorde jag lite ryggningar, där vi äntligen fick till en bra känsla framåt utan att han kastade sig fram. :-) Avslutade med att trava volterna i bägge varven, puh vad det var jobbigt! Speciellt 10-metersvolterna, där fick jag jobba hela tiden. Men som jag älskar mina koner, inte en gång tittade jag ned i mankammen, utan hade fokus på vart jag skulle härnäst. :-D

 

Lade ned honom i trav och ville egentligen inte sluta rida honom. För där och då hade han blivit så mjuk i kroppen, med sug i handen och driv i bakdelen... Men Hampus var rejält trött och jag vill ju inte pusha honom för mycket. Så det blev skritt på grusvägen i tjugo minuter som avslutning.

 

Finaste killen! Jag älskar verkligen att rida dressyr på honom. Måste bara tänka ännu mer på att ha en plan varje gång jag rider. Nu är det fokus lösgjordhet som gäller, men de olika rörelserna för att nå målet är ju olika från gång till gång.

 

Efteråt blev det stretching innan han fick kraftfoder och jag borstade bort ännu mer päls. Sedan återvände han till hagen igen.

Igår hade vi stallmöte, då vi fått ringorm i stallet. Pratade om hur vi hanterar det, samt lite om var vi får rida någonstans nu när snön tinar bort.

 

Hämtade sedan in Hampus, som stod vid grinden och väntade på mig. Eller så väntade han på Weber, som J var ute och red. ;-) Borstade av honom och kratsade hovarna innan vi gick ut till ridbanan. Satt upp barbacka och knäppte sedan grimskaftet runt halsen på honom. Som någon slags broms i alla fall. :-P

 

Sedan varvade jag övningar på hästryggen med Hampus stillastående och balansövningar i trav längs fyrkantsspåret. Hampus tyckte inte jag var tillräckligt balanserad för att få galoppera, så det blev ingen galopp.

 

Stillastående gjorde jag framåt- och bakåtspark samt kaptensvändning. Hampus är verkligen en perfekt häst för sådana övningar, han står snällt och sover oavsett vad jag gör för konstigt. Det var jobbigt att sparka, speciellt som Hampus hade huvudet högre upp än vanligtvis, så jag var tvungen att sparka högre. :-P

 

Kaptensvändningen var också svår, tänk hur lätt man hade för sådana övningar när man var barn och gick på ridskola... I skritt provade jag även att nudda tårna med händerna utan att ändra skänkelläget. Ursvårt...

 

Men skoj var det och Hampus fick ett lätt pass utan att för den skull känna sig bortglömd. Han fick tonvis med beröm när han gjorde fina halter, så han var nöjd också. :-) Sedan blev det kraftfoder innan han gick ut i hagen igen.

Igår gick jag och T tillsammans ut för att hämta våra hästar. Rimmern stod vid hösilagebalen och åt, så han var nära till hands. När han gick därifrån med T kom Hampus skyndande, men inte för att vara med mig, utan för att få äta hösilage. :-P

 

Fick till sist ta på grimman medan han proppade i sig hösilage. Sedan låtsades han att han inte kunde gå därifrån, men efter en tillsägelse så kom han ihåg att han var mobil.

 

Borstade bort en massa päls och kratsade hovarna innan sadel och träns åkte på. Sedan skrittade vi iväg längs grusvägen, som var istäckt och lite knölig här och var. Efter igångskrittning blev det joggtrav och lite galopp, sedan var Hampus uppvärmd och beredd att göra vad som helst för matte. ;-)

 

Vi jobbade med F:s läxor, fast på grusvägen istället för parkeringsplatsen.

 

Halterna är supersvåra, jag kan definitivt inte känna var han har sina bakben. :-( Så efter några halter, som han gjorde bra, men jag har ju ingen aning om ifall bakbenen är på rätt ställe, beslöt jag mig för att spara halterna till nedförsbackar, där han i alla fall sätter under sig.

 

Ryggningen var klockren, så den gjorde vi inte mer av. Märker att han vill gå framåt igen när jag säger bra, får diskutera med F om jag skall främja det beteendet eller fortsätta som jag gör nu.

 

Fram- och bakdelsvändningarna var sådär, jag tycker det är svårt att veta vad han gör med sina ben. Behöver F:s ögon helt klart...

 

Sedan hade Hampus slutat flåsa, så det blev lite travjobb med skänkelvikning, svängde sedan in på en avtagsväg där vi gjorde halter i nedförsbacke och lite galopper. Han var superfin i både trav och galopp, vi fick till ett par riktigt bra fattningar.

 

Efter lite skrittpaus på lång tygel avslutade vi med att svänga in på en avtagsväg där vi fokuserade på övergångar skritt-trav bortåt och trav-galopp hemåt. Det gick bra, förutom att Hampus på hemvägen visste precis vad vi skulle göra, så varje gång jag försökte sakta av till trav tog han två travsteg och fattade ny galopp. Dessutom varannan gång höger och varannan gång vänster. Det är fascinerande att han lärt sig övningen och gör den så lätt, men tanken är ju att han skall vänta på mig... Så nu får jag modifiera övningen en del... Tror jag gör den i paddocken nästa gång och ber om samma galopp flera gånger i rad.

 

Frisk trav hemåt och då provade jag att göra öppna. Jag tror vi gjorde en hyfsad öppna åt bägge hållen, för Hampus pustade och stånkade. Men det är svårt. :-S Jag krånglar fortfarande med hjälperna och vet inte riktigt vad det är för känsla jag letar efter. Men det kommer. Just nu är ju öppna något vi gör mest för att träna inner bakben, inte för att han skall bli samlad.

 

Joggade av honom innan det blev en kvarts avskrittning, sista biten avsuttet. Han var svettig men inte trött, en perfekt genomkörare. :-) Tillbaka i stallet fick han dricka vatten innan han fick sitt kraftfoder, för säkerhets skull. Medan han åt borstade jag bort ännu mer päls. Sedan stretchade jag och masserade innan han fick återvända till hagen igen.