Justera selen och lite galopp

Igår hjälpte J mig med Hampus sele. Jag ville testa att köra honom i lite backar, då det är väldigt backigt dit vi kommer flytta. Jag har inte kört i backe tidigare, då bakselen är alldeles för stor.
 
Jag selade på Hampus och spände för vagnen, sedan klev jag upp i vagnen och skrittade lite, varvid J justerade och justerade. ;-) Hon blev inte nöjd förrän ganska många justeringar, men till sist var bakselen så perfekt som det gick att bli.
 
Vi skrittade nedför backen vid bron och J kollade hur det såg ut. Sedan travade vi uppför utan något problem, men J ville justera lite till innan hon var helt nöjd. Vi provade att vända vid en större yta på vägen, men var tvungna att ta hjälp av gräsmattan. Han förstår verkligen inte när vi skall vända, jag tar i innertömmen med stöd på ytter, samt spöet på ytter sida. Då går han emot spöet med bakdelen, vinklar sig runt innerskakeln (dvs väldigt snett med halsen) och fortsätter snabbt och stressat (eftersom han inte vill göra fel) rakt fram. :-S
 
J hjälpte honom lite så vi kunde komma iväg åt andra hållet och sedan blev det trav hela vägen till Morbergavägen, halvkass vändning där och galopp hela vägen fram till shettisarna. J tyckte att han hade en underbar galopp, så den lär han få träna mer... Jag såg att han valde höger galopp, så skönt! Sedan fick han skritta hela vägen hem och så provade jag att vända på stallplanen igen.
 
Men han spänner sig bara och krånglar, så jag provade att hoppa av och guida honom. Då gjorde han perfekta bakdelsvändningar och supersnygga vändningar. Hm... Får nog göra så att jag hoppar av och vänder honom för hand tills poletten trillat ned. När det är tillräckligt stora ställen för att göra en stor volt är det inga problem, utan det är när han måste korsa frambenen för att ta sig runt som han inte förstår.
 
Mer körträning alltså! :-) Men det är så grymt roligt så det vill jag gärna fortsätta med. Det verkar finnas lite aktivitet på nya stället, så när jag är på Fjord-SM tänkte jag kika på lite vagnar och försöka bestämma vad vi behöver för vagn.

Mysig liten sväng

Igår var jag sent i stallet, men kunde ändå inte motstå att rida en liten sväng. Med tanke på hur tufft vi jobbade dagen innan, borde Hampus gömma sig i den stora hagen när jag ropade på honom. Istället hör jag hur det knakar och brakar inne i skogen och så kommer han i trav mot mig med lysande ögon. Finaste killen! Han älskar verkligen att få jobba. :-)
 
Skrittade ut tillsammans med J och Weber. Vi tog det lugnt och kom inte många kilometer på den knappa timme vi var ute. Men det var skönt att bara få mysrida och inte ha så höga krav på att jobba. Hampus verkade väldigt nöjd också.

Så jobbigt, men värt varje möda

Igår testade jag en ny variant med Hampus. Först red vi ut en runda, med tjugo minuters skritt på omväxlande underlag följt av trav och galopp blandat i ytterligare tio minuter. Krutow och M var med som sällskap, men Hampus gick i täten hela tiden med ett bra driv. :-)
 
Sedan var han väldigt nöjd, men jag styrde in på ridbanan för lite mer jobb. Främst var det höger galopp på volt som vi jobbade med, men även övergångar mellan skritt-galopp-trav-skritt. En del halter också. Red även lite små serpentiner, men det kändes väldigt styvt och stelt att svänga. När jag började känna att serpentinerna bara var jobbiga, kom M som äger Belfast förbi och berömde hur fint Hampus jobbade. Eh? Måste sett bättre än det kändes...
 
Provade även att jobba på volten i vänster galopp lite och gjorde snett igenom där jag verkligen drev på. Då kom han äntligen ned ordentligt med nosen i några steg. Så häftigt! M som red Krutow trodde vi gjorde en ökning på diagonalen, så hon blev lite förvånad när jag förklarade att det var det tempo han måste gå i för att faktiskt jobba med kroppen. :-P
 
Travade ett par varv i en riktigt härlig trav innan vi avslutade med avskritt ute. Jag orkar inte riktigt stötta Hampus så mycket som han skulle behöva, men vi har bägge blivit så mycket mer tränade än för ett halvår sedan. Ja, till och med sedan en månad. Det är dags att rida för F igen och få lite kickar. :-D
 
Duschade av en nöjd Hampus innan det blev kraftfoder och ut i hagen igen.
 
 

Dressyrtänk fast ute

I lördags red jag och J ut på hemmaplan med Hampus och Weber. Det blev en tur genom Bälinge och till gräsängen där underlaget är perfekt för galopp just nu.
 
Jag lät Hampus skritta och trava lite friare när vi red bortåt, sedan fick han jobba med galoppen. Han försöker hela tiden välja vänster galopp, men jag stod på mig och när det blev höger galopp fick han sedan galoppera en längre stund.
 
När ängen tagit slut och vi vände hemåt tände bägge hästarna till. Trodde Hampus skulle sticka med mig, men han var bara pigg och sökte stöd på bettet. Det är fortfarande en ovan känsla när det händer. Jobbade honom mer i galoppen på hemväg, med tempoväxlingar men framförallt att han skulle jobba ihop sig med kroppen och inte bli lång. Han blev grymt fin! Gick i form i galoppen och sedan när vi travade satt jag ned och då gick han också i form.
 
På hemväg red jag lite i skritt på kort tygel och samlade ihop honom, kunde då snegla i villafönstren och se hur han såg ut. När jag upplever att han blir lite för djup, då går han i perfekt form med nosen något framför lod... Haha, jag måste våga rida honom djupare än jag gör. :-P
 
Skrittade hem på lång tygel och kände mig grymt nöjd med passet. Han blir ju mycket piggare ute än på banan, så jag behöver använda mig av det i ridningen. Kanske rida fram en längre stund ute i alla gångarter innan vi finlirar lite på banan?
 
Dusch och kraftfoder blev det i alla fall när vi var hemma igen.

Älskade Habina!

Idag för nio år sedan sade jag farväl till Habina. Jag saknar henne fortfarande och tänker på henne varje dag.
 

Historien om Habina är också historien om min uppväxt och hur hästar alltid varit en viktig del av mitt liv. Jag började rida på ridskola när jag var åtta år och tjatade ständigt om att få en egen häst. Min mammas chef B hade hästar och vi åkte och tittade på dem vid ett tillfälle. Jag stod och myste med hans islandshäst Hampus (ja, det är därifrån min Hampus fått sitt namn) och utbrast "Visst är han fin mamma!" Hampus var rödskäck och riktigt söt, men mamma svarade bara att den där hästen var sötare. Hon pekade på Bs fjordhäst, Linå e. Sindarve Tulo. Mamma tyckte att den beige färgen var fin och B lade detta på minne.
 
Han förstod att om jag någonsin skulle få en egen häst, så måste hela familjen vara med på det. Min pappa var nog inte svårövertalad, då han själv kört häst när han jobbade i skogen. Men mamma var både hästrädd och allergisk, så gillade hon fjordhästens färg, ja då fick det bli en fjordhäst.
 
Det gick några månader, sedan tipsade B om två stycken fjordhästar som skulle lånas ut på foder, Hera 17 år och hennes dotter Habina 3 år. Jag var glad över att få åka och titta på hästar, men när jag träffade Hera, minns jag att jag tyckte hon var liten och visst var väl 17 år en väldigt gammal häst. Sedan var det någon som buffade mig i nacken, jag vände mig om och mötte ett par bruna ögon. 
 

Sedan minns jag ingenting mer, jag var kär, så kär! Det blev dock bestämt att Habina skulle komma hem till oss på foder och 17 oktober 1993 stod hon på vår gårdsplan. Hon var verkligen klotrund, men ack så söt. Det är på grund av henne som jag är lite svag för fjordhästar med tecken. ;-)
 

Vi kämpade tillsammans jag och Habina, den första tiden var inte lätt. Jag kunde ingenting om unghästar och hon förstod inte alls varför hon plötsligt skulle ridas. Men på något vis blev det bra ändå. Den julen fick jag henne i julklapp, även om pappa inte stod emot mitt tjat och avslöjade redan 22 december att Habina var min, min, min! :-)
 

Vi fick sju år tillsammans... När hon var sex år fick hon träffa hingsten Björkhems Fafner och som sjuåring födde hon Hampus. Hon var ingen idealisk mamma, för Hampus fick göra precis som han ville. Vi red på långturer, jag körde henne en del (vilket hon tyckte var roligare än ridning) och vi åkte på ett ridläger tillsammans. Vi busred, försökte lära oss dressyrens mysterier och hoppade både banhoppningshinder och lite mer terränginriktade hinder.
 
Vi fick en serie i Min Häst, som hette "En alldeles egen häst". Men när jag flyttade hemifrån blev det Habina jag lånade ut på foder och Hampus jag tog med mig till Linköping.
 

Fina Habina försökte vara fodervärden till lags, men de jämförde henne med sina tävlingstravare och satte henne på svältdiet. I grushage och med 3 kg hö mådde hon inte bra och försökte rädda sig själv genom att äta det enda som fanns inom räckhåll. Smörblommor... Eftersom smörblommor är giftiga fick hon förgiftningsfång och jag skyndade mig att hämta tillbaka henne från fodervärden.
 
Sedan följde en kamp under mer än ett års tid för att försöka få Habina att bli helt bra, men hon fick upprepade fånganfall och jag stod inte ut med att se henne lida. Hon var min bästa vän, min själsfrände...
 
 
Jag avslutar den här hyllningen till Habina genom att visa en bild på hennes mamma. Hera var 25 % welsh och 75 % fjordhäst, hon fick tre avkommor. Haitra och Habina efter Sindarve Tulo och Hermes efter Björkhems Fafner. Hermes har jag träffat en gång, men Haitra har jag tyvärr aldrig lyckats hitta.
 
 

Hoppa på volt

I onsdags var det  hoppträning igen. Jag var lite osäker om jag skulle vara med först, då Hampus var gallig i alla fyra benen, men mest i bak. Det kändes som konstiga gallor, men då de gick ned lite i storlek efter att vi skrittat fram och han inte rörde sig konstigt, så var vi med i alla fall.
 
Vi skrittade ut en lång stund innan, sedan försökte jag väcka Hampus på banan med lite övergångar skritt-trav och trav-galopp. Tänkte verkligen på tempot i trav och galopp, det kändes lite som busridning, men det är det tempo han måste ha för att jobba hela kroppen. Tyckte att han blev rätt fin av jobbet. :-)
 
T var på besök och fotade, så nedan kommer tre fina bilder hon tog. Tack!
 
Sedan började träningen och vi inledde med framdelsvändning mellan bommar och sedan halt över tre bommar på böjt spår. Hästen skulle alltså göra en halt mitt emellan varje bom, så tre halter efter varandra. Så bra att få en exakt punkt att göra framdelsvändningen på, då skärper jag mig lite extra. Speciellt när jag fått ordning på vilken hjälp som gör vad. :-P
 
 
När hästarna gjorde uppgiften bra åt bägge hållen (i andra varvet var det bara första och sista bommen vi gjorde halt över, den andra skulle vi svänga förbi i trav), så travade vi över bommarna på rakt spår några gånger. Vi jobbade i en åttvolt, så vi vände till vänster och höger varannan gång. Hampus skötte sig riktigt bra över bommarna, förutom att han gärna ville dra åt vänster över de sista och sedan alltid svänga vänster. Så jag fick ha koll på honom. Fascinerande nog var det alltid när han skulle till höger och alltså hade vänt åt vänster förra gången, som han gjorde så. När vi skulle vända till vänster på riktigt så trodde han att vi skulle till höger och höll sig helt rak. :-P
 

Sedan hoppade vi minihinder på böjt spår. Det var fyra hinder, en vid vardera "kvart" av volten. Alltså om man ser det som en klocka uppifrån så var hindren vid tolv, tre, sex och nio på klockan. Först fick vi trava ett varv och hoppa hindren, sedan fick Hampus och jag ta dem i galopp. Det gick sådär, jag var tvungen att stötta hela tiden och han blev väldigt trött av det. Så V gjorde om övningen lite, så man istället bara hoppade ett varv i galopp och sedan fick vila medan de andra hoppade. Då fungerade det superbra!
 
Hindren var kanske 30 cm höga, men det spelade ingen roll, för det var inte hindren utan vägen före och efter som var det knepiga med övningen. Man fick verkligen rida i varje steg. Hampus var superduktig och lyssnade så bra, den här övningen tar vi med oss. :-)
 

Sedan var vi klara för dagen och skrittade ut. Eftersom jag upplevt att Hampus varit lite för fokuserad på var de andra hästarna varit och även försökt dra åt deras håll ett par gånger, så promenerade vi iväg avsuttet åt ett annat håll än dem. Han har lätt för att bli beroende av andra hästar...
Jag tyckte att träningen kändes lättare och kortare än innan, men vi hade tränat precis lika länge som vanligt. En blick på Hampus fick mig att inse att vi helt enkelt blivit mer tränade för uppgifterna, heja oss!
 
Efter avskrittning blev det dusch med avslutande linischampo, liniment på haserna och även de galliga bakbenen samt kraftfoder.

Mer ork än väntat

Igår hade jag ont om tid, så det fick bli en stunds longering. Vi jobbade mest i höger varv och i princip bara i trav och galopp. Jag blev imponerad av hur mycket Hampus faktiskt orkade, men även på lina är det svårt att få honom att gå i tillräckligt snabb trav och galopp. Jag förstår nu vad F menade, han kan trava riktigt vettigt egentligen, men då måste man vara på honom hela tiden och pusha.
 
Det är något jag behöver ta med mig till ridningen också, att hela tiden kräva mer av honom (och mig). Det är så förbaskat lätt att nöja sig med okej, när man egentligen kan prestera fantastiskt...
 
Så det blir något att träna vidare på. :-)
 
Vi gjorde en hel del övergångar och tempoväxlingar, det går verkligen att nyansera mycket på lina. Jag var väldigt fascinerad av hur Hampus såg ut i kroppen, det var ju två månader jag såg honom från marken senast och visst har det hänt grejer! Han kommer ju alltid vara maffig och överbyggd, men oj vad han kan röra sig och vilken överlinje han fått. Så skoj!

Skritt, skritt och mera skritt

Igår var det väldigt varmt, så jag och M (som red Krutow) gav oss iväg för att bara skritta. Vi red en del av min gamla lågpulsrunda, med varierat underlag och en hel del att titta på.
 
Hampus ville stanna och backa ett par gånger och jag fick säga till honom ordentligt, men han har i alla fall slutat att stänga av helt, nu lyssnar han när jag vill att han skall fortsätta framåt. Ge oss bara lite mer tid så kommer han bli kanonfin även ute. :-)
 
Vi red en ganska lång sträcka på asfalt, då är det skönt med en trafiksäker häst som bara skrittar på. Totalt red vi 6,34 km och hastigheten låg ganska precis på 5 km/h.

Kort markarbetespass

Hampus har kommit lite i skymundan några dagar nu, så typiskt när han börjat gå så himla bra. Men i måndags fölade Ariel ett hingstföl, Rikardo (www.habina.blogg.se/ricky), och därför fick Hampus ledigt två dagar och sedan red M honom i onsdags. Men i torsdags fick han allt stå ut med matte igen. ;-)
 
Det hade varit hoppträning dagen innan, så jag gick ut till de två hindren som stod mitt på ridbanan och gjorde om dem till kryss. De stod på varsin diagonal, men bredvid varandra, så man kunde hoppa dem som i en åtta om man ville det. Sedan fanns det även några galoppbommar som låg på böjt spår vid ena kortsidan.
 
Tog in Hampus från fårhagen, där de gått sedan i söndags. Han var snäll och stod vid grinden, så jag slapp gå och leta efter honom. :-) Efter att ha gjort i ordning honom skrittade vi fram ute, innan vi började jobba på ridbanan. Växlade mellan skritt, trav och galopp över bommarna, samt lite voltarbete även utan bommar.
 
Hoppade sedan hindren i trav, med galopp efteråt. Red dem i en åtta, så vi hann precis bryta av från galopp till trav innan det var dags för ny anridning. Fick till det riktigt bra ett par gånger, det är lite knepigt med travhoppning men så grymt nyttigt för Hampus.
 
Sedan nöjde vi oss och skrittade ut, blev bara fyrtio minuter totalt, men ibland får det bli korta, bra pass. Precis när vi hade ridit klart öppnade sig himlen och regnet vräkte ned, då kände jag mig väldigt nöjd med att vi ridit klart. :-P

På tygeln!

I lördags (8/6) var det dags för dressyrträning för F igen. Jag var så taggad, det känns som att det händer massor med Hampus nu och jag vill gärna höra hennes åsikt om hans framsteg.
 
Då hon var lite sen hann jag med att rida fram i en halvtimme. Det blev mest övergångar och vändningar, speciellt övergångar mellan skritt och halt som Hampus inte riktigt ville lyssna på. Han har blivit så mycket bättre på att lyssna på framåtdrivande hjälper, men det tar flera steg innan han gör halt när man ber honom. Mer träning, som alltid. :-)
 
Sedan kom F och satte oss i arbete. Vi travade runt fyrkanten och på voltspår. Smart som jag var hade jag lämnat kvar mina koner från dagen innan, så vi använde oss av dem en del för att få jämna volter. F tyckte att jag fick till mycket bättre volter när jag hade konerna att gå efter, så de kommer nog användas ofta framöver.
 
Traven kändes så snabb, jag jämförde honom lite med en fd travare som älgade iväg. Men F förklarade att det var den traven han måste gå i för att jobba och det var tydligen bara att vänja sig. :-P Matte är lite för mesig med tempot ibland. ;-)
 
Sedan fortsatte vi med galopp längs fyrkanten, snett igenom, samt på 20- och 15-metersvolter. Det var superjobbigt! Hela tiden skulle jag be om mer galopp, hålla igång galoppen eller göra övergång mellan galopp-trav-galopp när jag bytte varv. Jag vet inte hur länge vi höll på, men jag var precis färdig när F tyckte att vi kunde ta en skrittpaus. Snacka om att få rida i varje steg! Hampus blev dock finare och finare, även om det är grymt jobbigt att hela tiden rida och inte bara åka med...
 
När vi pustat lite blev det framdelsvändning, där F tog fram långpisken för att stötta när Hampus inte riktigt tog mina skänklar och jag inte hann med att använda spö. Tack vare F:s hjälp fick vi till några riktigt fina vändningar där Hampus faktiskt korsade bakbenen och inte bara släpade runt dem. Sedan var han så pass igång att jag kunde göra några bra framdelsvändningar själv, som sedan följdes åt av ryggning. Ryggningen gör han helt godkänt nu, speciellt när han kliver framåt första steget efter ryggning. Det är nästan så man får rysningar när man känner den kraften som finns under en...
 
Sedan red vi en stund på volten och skrittade med övergång till galopp, galoppera några språng innan han kom ned i en bra trav framåt, övergång till skritt och sedan galopp igen. Jobbigt men så nyttigt för oss båda. Den traven som Hampus får efter att ha galopperat är helt enorm, och vi fortsatte efter ett tag i den traven runt fyrkanten och på volt. Någonstans i den traven hittade jag en till nyckel till hur man rider och plötsligt travade Hampus runt på tygeln och helt igenom hela kroppen! Den lilla extra grej som jag lade till var att jag spände korsryggen. Jag vet inte vad det gör med min kropp i övrigt, men i och med att jag spände korsryggen kom Hampus ned med nosen korrekt och bara flöt fram.
 
Så häftigt! Jag var helt lyrisk och ville aldrig sluta trava omkring. F var också väldigt nöjd och tyckte att vi skulle avsluta passet där, som en belöning till att Hampus jobbade så himla bra. Han jobbade ju bra genom hela passet, men det var i sista travpasset som hela kroppen var med och inte bara bakdelen.
 
Skrittade av en glad Hampus och kände mig också glad. Vi är på gång! Snart kanske vi vågar oss ut på dressyrbanorna ändå. ;-) Fast viktigast är att han börjat arbeta rätt med sin kropp, så han håller längre.
 
Duschade av honom och svampade sedan med linischampo samt liniment på haserna innan han fick gå tillbaka till hagen igen.

Blandat är bäst

I fredags kväll (7/6) kom jag ganska sent till stallet, men kände mig ändå rejält ridsugen. Hampus borde dessutom vara ganska fin efter gårdagens långtur.
 
Innan jag hämtade in honom ställde jag ut koner för att markera 10-, 15- och 20-metersvolter. Till min glädje stod även hindren från onsdagens hoppning kvar, så jag beslöt mig för att travhoppa lite också.
 
Tog in Hampus och gjorde iordning honom innan vi skrittade ut en sväng. Sedan jobbade vi på volterna i alla gångarter, främst i höger varv. Testade en lösgörande övning som jag fått tips om, men den blev lite för rörig för mig. :-P Man galopperar på 20-metersvolt, minskar till 15-metersvolt, gör en övergång till trav, minskar till 10-metersvolt, travar något/några varv, ökar till 15-metersvolt, gör en övergång till galopp, ökar till 20-metersvolt och börjar om igen.
 
Jag skulle behöva ha olika färg på konerna, för det är inte alltid jag har sådan koll att jag vet vilken kon det egentligen är jag skall runda... Virrpanna. ;-) Hampus blev väldigt fin av voltarbetet, så vi pustade lite innan vi travhoppade det ena krysset tre gånger, med galopp efteråt, även i svängen. Sedan travhoppade vi de två hindren efter varandra, men givetvis med anridning i galopp till andra hindret och galopp efteråt. Han hoppade riktigt bra, delvis för att han blivit så mjuk och delvis för att han kände igen övningen från i onsdags.
 
Avslutade med att jobba lite mer på volterna i trav och galopp, sedan var jag så nöjd med honom att vi skrittade av ute. Mjuk och fin blev han, med lite tänk framåt-nedåt då och då. Heja oss! :-D

Längre än en långtur?

I torsdags morse (6/6) fick Hampus återvända till sommarhagen igen. Ariel går nu med Delight och fölungen, så Hampus sällskap är överflödigt. Han mår dessutom mycket bättre i den kuperade hagen där han får jobba lite när han skrittar omkring.
 
Efter att ha gått i hagen en timme hämtade jag honom och gjorde klart för ännu ett äventyr med J och Weber. Bägge grabbarna var ivriga upp i transporten, de har lärt sig att det alltid blir skoj. ;-)
 
 
Den här gången åkte vi till Fjällnora friluftsområde. Vi lastade ur och gjorde i ordning hästarna precis lika enkelt som när vi varit närmare hemma. Bästa hästarna att åka med!
 
Skrittade iväg längs asfaltsvägen, första sex km följde vi samma bansträckning som när jag red Fjällnoraritten 2011. Sedan vek vi av till höger istället för till vänster, för att korta av vägen lite. Vi krånglade oss fram genom grusvägar, övergivna hagar, gräsvägar och asfalt. Hela tiden med två glada hästar som gärna galopperade när vi bad om det. Eller travade långa sträckor med samma iver i steget. En sådan lycka!
 
Eftersom vi planerat att rida lite längre hade vi matsäck med oss, efter ett par timmar var vi så hungriga så vi åt upp den. Fortfarande på hästryggen och i skritt för att spara tid. ;-) Hampus kände igen sig på några ställen och var extra glad när vi vände nosen hemåt igen.
 
Tillbaka vid Fjällnora var det två svettiga men nöjda hästar som lät sig sadlas av och svampas av. Vi var rätt trötta, efter 3 ½ timme i sadeln... Totalt red vi 17,14 km så det blev inte så mycket kortare än de två mil vi red 2011.
 
Efter att ha lastat på två snälla hästar och sedan lastat av dem hemma igen, fick Hampus en ordentlig dusch innan han nöjd återvände till hagen. En mycket bra dag och en riktigt lång långritt...

Travhoppning är nyttigt

I onsdags var det hoppträning igen. Som jag längtat! Kom i god tid till stallet, så jag kunde göra i ordning Hampus utan att stressa. Vi blev klara innan de andra (J på Weber och L på Krutow), så Hampus fick stå och vänta. Så fascinerande att han kan stå helt lös nu, när det varit så mycket krångel med det hos fodervärden...
 
 
Vi skrittade fram en bra stund innan hoppningen, men hann ändå jogga och galoppera lite på banan innan vi började träningen.
 
Först fick vi jobba med framdelsvändning runt hinderserien som var uppställd, på så vis blev det vändningar både till höger och vänster runt hindren. Efter vändningarna travade vi runt ridbanan och över fyra travbommar på andra långsidan för att sedan återvända till hinderserien och göra nya framdelsvändningar.
 
Hampus jobbade på bra, men vi fick inte riktigt till det med vändningarna. Jag satt lite snett i sadeln och försvårade för honom och som vanligt tänkte han lite för mycket bakåt än framåt, men några vändningar fick vi till bra. Dags att träna för F igen. ;-)
 
Vi fortsatte sedan med galoppbommar, för att få igång hästarna ordentligt. Hampus gick riktigt bra över bommarna, jag måste bara tänka på att hålla om skänklarna så han håller samma tempo hela tiden. Han tyckte det var roligt med bommarna, men ännu roligare blev det sedan. Hoppning!
 
Fick först trava mot ett kryss på diagonalen, med galopp efteråt. Jag ville gärna stressa på Hampus i traven innan hindret, så jag fick tänka på att bara hålla en trevlig trav med driv i, utan att det blev överilat. Istället skulle drivningen komma direkt i landningen, så Hampus kom igång i en bra galopp sedan. Några gånger fick vi till det riktigt bra och då försökte jag behålla galoppen tills jag ville sakta av, istället för att Hampus skulle sakta av sig själv innan hörnet. Vilket han gärna ville göra...
 
Sedan fick vi hoppa serien vi gjort framdelsvändning runt, V byggde om den så det blev två kryss med tre galoppsprång emellan. Återigen var det trav in mot första krysset och sedan galopp mot andra och galopp efteråt. Hampus gjorde det ruskigt bra och både jag och V var nöjda med honom. Jag måste hela tiden stötta honom mot hindren, det är inte bara att åka med (som med Ariel), men när jag stöttar honom ger han verkligen allt. Travhoppningen var väldigt bra för honom, han vill gärna hoppa mer på fart än styrka, men i travhoppningen måste han använda sig av musklerna i bakdelen och ta i.
 
Hampus var också väldigt nöjd, så vi skrittade av avsuttet efteråt och var glada bägge två. Synd bara att det är två veckor till nästa träning. :-P

Pigg framför vagn

I måndags var jag så inspirerad av S besök, att jag beslöt mig för att pressa Hampus lite mer än vanligt. Blev sugen på att köra honom, det var ju ändå två månader sedan sist. Hampus var lugn under påselning och anspänning, man skulle kunna tro att han blivit körd regelbundet hela våren, när han egentligen bara körts nio pass totalt...
 
Gav oss iväg längs grusvägen och efter några minuter skritt blev det trav och galopp nonstop. Hampus var pigg och jobbade på riktigt bra bortåt, galoppen blev jämn men lite långsam. Snabbaste snittminuten bortåt blev 13,99 km/h. På hemväg blev det som vanligt lite mer drag i honom, med spetsade öron och stöd på bettet. <3 Här hade vi den snabbaste snittminuten på 17,72 km/h. Totalt körde vi 3,6 km på 27 minuter.
 
Vändningen gick riktigt hyfsat och Hampus var inte ens flåsig när vi var tillbaka i stallet för avspänning. Fascinerande hur pass vältränad han börjar bli vid körning. Nu skall vi bara våga köra en längre runda, men då måste jag trixa till bakselen lite mer...
 

Tänka om med träningen

S kom strax efter att jag hade skrittat av Hampus. Han flåsade och var svettig, så vi beslöt oss för att svampa av honom innan behandling. Hellre blöt än svettig enligt S. :-)
 
Hampus var svettig överallt utom på korset och för första gången tyckte han det var helt okej att bli duschad på huvudet. Det tar sig! :-D När han var svettfri gick jag för att hämta Ariel som sällskap och S började känna igenom honom.
 
Hon hittade en liten snedhet i bäckenet som jag fick hjälpa henne att justera och även att han är lite mer musklad i vänster bak än i höger. Precis som hovslagaren sagt, så måste jag få honom att använda höger bak mer. Så vi får fortsätta nöta i höger varv... ;-)
 
För att mjuka upp halsen lite extra fick han ström där i en halvtimme, medan S började massera resten av kroppen. Hon var så imponerad över hur mjuk han var i muskulaturen, mycket mjukare än tidigare hon masserat honom. Jag som upplevde ridpasset som väldigt tufft måste tänka om med träningen...
 
Det som är tuff och jobbig träning i mina ögon, är för Hampus kropp bara en ordentlig uppvärmning. Jag måste kräva mer av honom och framförallt våga kräva "tuffa" pass flera dagar i rad, utan att oroa mig för att han blir trött. Han blir inte det, han mår bara bra av det.
 
S påpekade att han var superfin i haserna, så mitt linimentande har gett resultat. Skönt! Hon fick kika på honom efteråt när han gick till hagen och var nöjd med hur han rörde sig.
 
Nu fortsätter vi som tidigare, men med tuffare pass och att våga kräva mer av honom. Även när jag själv tycker att jag kräver max... Fortsätta rida på helt enkelt!

Dressyr i hoppsadel

I söndags ignorerade jag att det var varmt. Tog hoppsadeln då jag tänkte fokusera på bomarbete och lite cavaletti på ridbanan. Skrittade iväg och var noga med att han skulle gå i en aktiv skritt. Insåg när vi skrittade tillbaka till ridbanan att jag glömt att förbereda för både bommar och cavaletti. Segt... Iddes inte sitta av och greja, utan det fick bli lite dressyrtänk med de bommar som fanns på banan redan.
 
Lät honom trava fram på lite längre tyglar, följt av lite galopp. Försökte tänka höger varv hela tiden, så vi nöter mer i det varvet. Travade över bommarna några gånger, han jobbade på riktigt bra där. Galopperade honom på volt i höger varv ganska länge. När han började bli trött så fick han jobba med framdelsvändningar. Han ville gärna tänka bakåt i framdelsvändningarna, så jag fokuserade på att främst få honom att bjuda framåt.
 
Ett par gånger blev det ryggning efter framdelsvändningarna, men inte alltför många gånger. Sedan fortsatte vi med fler galoppvolter innan jag ändrade till övergångar mellan skritt och trav. Försökte få honom alert, men det märktes att vi bägge började bli lite trötta. Varierade med lite mer travbommar, innan vi avslutade med lite mer galoppvolter.
 
Han var rejält svettig och flåsig när vi skrittade av, men det var ett annat tryck i honom än på länge. Eller så var det bara jag som kunde jobba honom lite annorlunda i hoppsadeln. Skoj oavsett, men jag var lite orolig att jag kört för hårt när S skulle komma och känna igenom honom direkt efter.

Varmt!

I lördags tänkte jag mig ett tufft galoppass. Men det var så varmt och kvavt, jag blev svettig bara av att kratsa hovarna i det svala stallet. :-S Jag och M (som red Krutow) bestämde oss för att vi bara behövde skritta Morbergarundan, sedan hade vi gjort oss förtjänta av vila igen. ;-)
 
Hampus fick gå först en stor del av vägen och var mycket nöjd med det. Han blir mycket gladare med sällskap och tuffade på riktigt ivrigt ibland. Jag hade Runkeeper på, så jag kunde se efteråt att vi ridit i 47 minuter, den snabbaste skritthastigheten var 6,26 km/h, smitthastigheten 5,36 km/h (heja!) och sträckan 4,2 km.
 
Efteråt fick Hampus en avsvampning där han var svettig och återvända till hagen igen. Han var rätt nöjd med det...

Akut ihopsläpp

I torsdags hade jag tänkt att rida dressyr på Hampus. Men Ariels hagkompis fick åka till klinik, så hon var extremt stressad över att vara ensam. Alla uppstallade hästar hade ju gått in för natten och lösdriftshästarna var för långt bort för att hon skulle se dem.
 
Så det fick bli en nödlösning genom att släppa in Hampus till Ariel. Ett stressat dräktigt sto vill man inte ha...
 
 
Det var ett väldigt odramatisk ihopsläpp, Hampus var lite fjantig och pep varje gång Ariel rörde vid honom, men mer än så blev det inte. Efter en stund gjorde Hampus Ariel till viljes och myste med henne. <3
 

Vecka 23

Från och med nu kommer jag inte planera Hampus träning innan, utan jag och M kommer kunna välja mellan nedanstående pass. Så istället för att vara låst i "måsten" så kan man vara lite mer flexibel när väder eller lust gör att man vill ändra planen.
 
Bäst är förstås om han kan gå alla passen varje vecka, men samtidigt skadar det inte om han är ledig någon gång i veckan.
 
Körning eller jogga i trav
Uteritt
Powerwalk med klättring
Uteritt med galoppfokus
Dressyr
Hoppning
Markarbete

RSS 2.0