Hampus

I söndags red vi iväg längs grusvägen och upp mot berget. Hampus mindes när vi red där i december, så han var väldigt glad att vi svängde vänster till det flackare området istället för höger till den superbranta backen. ;-)

 

Vi skrittade i lugn takt bortåt och precis lika lugnt hemåt igen. Hampus hummade nöjt för sig själv och jag började låta tankarna fara lite. Vips ramlade det snö från en gran bredvid vägen, Hampus (som förmodligen också gick i egna tankar) kastade sig baklänges och jag hade fullt sjå med at lugna en stackars gammal farbror. Sötnosen! <3

 

I näst sista uppförsbacken på hemväg kunde jag inte hålla mig, utan drev Hampus upp i trav några steg och därefter galopp. Vi galopperade uppför och sedan fick jag Hampus att sakta av till trav, skritt och slutligen halt enbart med röst och sits. <3 Jag älskar verkligen den här killen mer och mer för varje gång jag rider honom. Hoppas verkligen att han blir trettio år gammal och är pigg in i det sista, så vi har många roliga år framför oss. :-)

 

Hemma igen var han inte ens svettig, även om han inte andades helt lugnt. ;-) Nu tänker jag försöka hålla mig till planen framöver och skritta några veckor till innan vi börjar smyga in trav.

 

Jag längtar verkligen till sommaren och alla härliga busgalopper!