Hampus

I fredags red vi iväg på lite äventyr. Hampus har sneglat några gånger på en gammal skogsbilsväg, så jag hade beslutat mig för att vi skulle se vart den tog vägen. Egentligen vet ju jag det, eftersom jag ridit på den tidigare, men Hampus vet inte. ;-)

 

Han hade ruskigt roligt när han klev fram över stock och sten, det var inte mycket till väg längre, men han letade sig framåt hela tiden. Vid ett tillfälle fick vi vända tillbaka några meter och då kunde jag inte låta bli att trava över stocken vi nyss passerat. Trodde att han bara skulle trava över den (ca 20 cm hög), men Hampus var på riktigt glatt humör så det blev ett språng. Tjoho!

 

Vi övergav vägen efter ett tag och letade oss genom skogen till skoterleden. Sedan följde vi den till slutet innan vi vände och red tillbaka. Både på bortaväg och hemväg busade vi en del... Bland annat hoppade vi över ett par diken, det måste vara det ultimata hindret för Hampus. Ute i skogen så han får extra driv och så ingen höjd att behöva hoppa utan bara längd. Roligt hade vi i alla fall!

 

Vi var mycket nöjda och glada när vi väl var hemma igen och hoppsuget blev förstås bara ännu större. Det är så roligt med Hampus nu, jag känner verkligen att jag kan lita på honom till 100 % och det känns som att han har samma känslor för mig. Älskade fina killen, jag är så lycklig att vi fått de här åren tillsammans!