Hampus

Förra lördagen var det dags att lotsa Grålle vidare ut i världen. Jag red Hampus och hade Grålle som handhäst. Vi red längs Storgatan och travade där det var plant underlag. Lite jobbigt tyckte Hampus, men han verkade ändå nöjd med att få vara ute och lära Grålle hur man beter sig.

 

Min fina kille, vad jag blir lycklig av att vara med dig!

 

Ibland blir jag lite extra lycklig och glad över Hampus. I söndags provade jag att rida honom och ha Grålle med som handhäst. Grålle var lite som unghästar är mest, eller snarare som unghingstar är. Försökte sig på att klänga på Hampus, bita honom i halsen eller vägra gå. Men Hampus fortsatte lugnt och stadigt rakt fram. Min fantastiska läromästare! <3

 

Vi skrittade bara till Leif och tillbaka, men provade även några meter trav sista biten innan stallet. Red Hampus på långa tyglar hela tiden, men han är så lättstyrd med benen så det var inga problem. Tror han tyckte att det var ganska skönt med ett lugnt pass efter alla äventyr som varit tidigare i veckan.

I fredags red vi iväg på lite äventyr. Hampus har sneglat några gånger på en gammal skogsbilsväg, så jag hade beslutat mig för att vi skulle se vart den tog vägen. Egentligen vet ju jag det, eftersom jag ridit på den tidigare, men Hampus vet inte. ;-)

 

Han hade ruskigt roligt när han klev fram över stock och sten, det var inte mycket till väg längre, men han letade sig framåt hela tiden. Vid ett tillfälle fick vi vända tillbaka några meter och då kunde jag inte låta bli att trava över stocken vi nyss passerat. Trodde att han bara skulle trava över den (ca 20 cm hög), men Hampus var på riktigt glatt humör så det blev ett språng. Tjoho!

 

Vi övergav vägen efter ett tag och letade oss genom skogen till skoterleden. Sedan följde vi den till slutet innan vi vände och red tillbaka. Både på bortaväg och hemväg busade vi en del... Bland annat hoppade vi över ett par diken, det måste vara det ultimata hindret för Hampus. Ute i skogen så han får extra driv och så ingen höjd att behöva hoppa utan bara längd. Roligt hade vi i alla fall!

 

Vi var mycket nöjda och glada när vi väl var hemma igen och hoppsuget blev förstås bara ännu större. Det är så roligt med Hampus nu, jag känner verkligen att jag kan lita på honom till 100 % och det känns som att han har samma känslor för mig. Älskade fina killen, jag är så lycklig att vi fått de här åren tillsammans!

Hampus har fått vila några dagar, då jag lyckats göra illa mitt ena knä. Men i fredags gav vi oss ut på en barbackatur. Han ville inte följa med in från hagen, trots att jag redan tagit in Ricky och nu skulle ta honom och Grålle. Jag blir alltid fundersam när han vänder bort huvudet när jag kommer med grimman, varför vill han inte? Livet skall vara roligt för Hampus och kanske är det så att det är roligast i hagen just nu, med grabbarna som håller igång honom.

 

Han följde dock med in i alla fall och vi skrittade sedan ut. Han ville gå en egen liten väg, vilket efter fem minuter resulterade i att vi var tillbaka vid stallet. :-P En alldeles lagom ridtur enligt Hampus...

 

Jag var dock inte nöjd, så vi fortsatte längs storgatan i en väldigt långsam skritt. Sedan tog vi traktorvägen till Undins, och det var lite mer spännande. Framme hos Undins var det en massa spännande kor och traktorer att titta på, så då fick han upp farten lite.

 

Hemvägen red vi (äntligen!) längs asfalten och det märktes att det var efterlängtat även hos Hampus. Han fick ett helt annat klipp i steget och vi travade även vissa partier. Han gick i form några meter då och då, när han hade fokus på mig och jag red ordentligt. Heja oss!

 

Jag grubblade lite efteråt hur jag skall göra med honom, jag har bestämt mig för att endast rida när han verkar intresserad och upplagd för det och bara rida dressyr på ridbanan när vi har tränare med oss. Nu gäller det att få honom glad i ridningen igen!

Igår var det uteritt med lite dressyrtänk på schemat, så efter att vi skrittat igång längs grusvägen blev det jogg på lång tygel. Hampus började hosta, så pass mycket att han var tvungen att bryta av till skritt. :-( Han fick skritta och pusta en stund, utan att han hostade, sedan provade jag att galoppera i uppförsbacken som han älskar att galoppera i.

 

Han fattade nöjt galopp, men redan efter några språng började han hosta igen. Inte bra... Eftersom jag är lite rädd om min älskade farbror så tog jag det säkra före det osäkra och skrittade lugnt hem igen. Väl hemma hade han en stor klump med hösilage runt bettet, så jag hoppas att det var den som gjorde att han hostade och inget allvarligare. Men för säkerhets skull kommer jag ta det lugnt även idag och tempa honom innan nästa tuffare pass.

 

Han var svettig under padden också, men det var ganska varmt igår, så det kan ha varit det också. Hoppas verkligen att min älskling inte är sjuk!

I lördags red vi ut längs grusvägen. Efter igångskrittning blev det jogg på lång tygel och galopp på lång tygel i uppförsbacke. Det är så grymt skönt att kunna galoppera på en häst på lång tygel och veta att man kan stanna precis när man själv vill. Hampus är verkligen en underbar häst! <3

 

Sedan jobbade vi lite dressyrinriktat, lite som en generalrepetition inför morgondagens träning. Det blev många tempoväxlingar och övergångar i alla gångarter, samt lite bakdelsvändningar. Han blev så himla fin! Härligast var förstås att få galoppera på honom, älskar hans galopp.

 

Som belöning när han jobbade så bra så fick han följa en traktorväg som jag sett några gånger tidigare. Hade mina misstankar om var den mynnade ut och visst fick jag rätt. Efter en del klivande över stock och sten kom vi ut på Storgatans första vändplan. Perfekt!

 

Red i trav och galopp några varv på "volten" och det gick sådär. Vi behöver helt klart hjälp med att komma till bra ridning, hoppas så att tränaren passar oss, det skulle vara perfekt att träna en gång i veckan framöver. :-)

 

Hampus var lite svettig när vi kom hem, så han fick premiärduscha för i år. Tyvärr finns det bara kallt vatten i slangen, så han muttrade lite när jag spolade honom. Bland annat drog han in magen när jag försökte spola den. ;-) Längtar så tills jag byggt stall med spolspilta, men det kommer tyvärr dröja ett bra tag till. :-(

Det var segt igår. Så segt att jag beslöt mig för att åka häst och bara låta Hampus göra precis som han ville. Så barbacka skrittade vi iväg längs grusvägen och tog höger mot berget. Vi lunkade på i ett behagligt tempo och jag lät tankarna fara överallt.

 

Det var så himla skönt! Jag glömmer ibland bort att det allra viktigaste målet med Hampus är att göra honom lycklig. Han är lycklig när jag är lycklig. Men det bästa han vet är att bli körd, gå på upptäcktsfärd, springa fort, longeras eller hoppa hinder. Så det skall jag försöka låta honom få göra lite oftare.

 

Efter en timmes ridning så var vi bägge nöjda och lyckliga. Det här är meningen med livet! :-)

I lördags red vi iväg längs skoterleden för att se hur underlaget var. Hampus var ganska så sömnig, tills jag bad honom trava och sedan galoppera. Han är förbaskat rolig att galoppera på. :-D Jag vågar dock inte galoppera några längre sträckor barbacka, min balans är lite halvtaskig och jag vill inte ramla av i full fart. ;-)

 

Svårast är dock när han bryter av från galopp till trav, det tempo han får i traven då är helt hopplöst svårt att sitta ned i. Fast jag vet att det egentligen är just den traven jag skall rida i...

 

När vi väl galopperat en gång var det som om varje hjälp jag gjorde egentligen betydde galopp. Dvs korta tyglarna, vrida på huvudet, justera sitsen... Hehe, busponny!

 

Han var mycket nöjd, men lite trött, när vi kom hem igen.

I söndags när jag skulle hämta in Hampus från hagen gick han några steg bort från mig. Det var så oväntat, så jag blev alldeles förvånad. Han som älskar att följa med mig, älskar att det händer saker. Jag tog det som en varningssignal på att vi inte gjort tillräckligt med roliga saker senaste tiden, så med löfte om att vi skulle ha kul fick jag med honom från hagen.

 

Vi skrittade ut barbacka en sväng. Mamma och vår hund Tintin följde med, så det blev en ganska lättsam promenad. Först gick vi till huset pappa håller på och bygger, Hampus fick kika in genom fönstrena medan mamma gick in i huset och kollade.

 

Sedan gick vi nedför Haldos backe och när vi vände tillbaka upp igen kunde jag inte motstå att galoppera. Vilken kraft det är i Hampus när han får jobba ordentligt! Jag bara ryser i kroppen när jag tänker på det. Halvvägs upp ropade mamma att Tintin följde med, så då fick vi stanna (inga problem) tills hon tagit upp honom i famnen. Sedan galopperade vi till backen tog slut och travade en snutt på plan mark.

 

Både Hampus och jag kände oss mycket gladare efter den här turen. Fram för mer glädje i ridningen!

I fredags vågade jag mig på att skritta ut Hampus en sväng. Han verkade inte särskilt påverkad av vaccineringen, mer än en lokal reaktion vid injektionsstället. Men för att inte fresta mig för mycket valde jag att rida barbacka, det blir lättare ett lugnt tempo då. ;-)

 

Vi skrittade längs storgatan och mestadels på lång tygel. Men Hampus var så härlig när jag kortade tyglarna, började genast jobba i form. <3

 

Jag kände hur lusten att verkligen jobba honom i dressyr kom fram, så när jag suttit av och släppt ut honom i hagen ringde jag S och diskuterade. Eftersom Hampus inte varit skadad, så kan jag gott börja jobba honom som vanligt igen. Givetvis inte lika tuffa och långa pass som förra sommaren, men successivt mer trav och galopp.

 

Målet är som alltid att få en glad och lösgjord häst. :-)

I tisdags gjorde jag ett tappert försök att hinna rida Hampus innan det var Ryttareliten på tv. En ganska dum idé, eftersom det blev alldeles för stressig ridning. Men goa Hampus ställde upp förstås.

 

Vi red en halvtimme totalt, varav 2x5 min trav och (äntligen!) en minut galopp. Hampus blev väldigt andfådd, men klarade av att först trava fem minuter och sedan direkt galoppera en minut. Jag blev också rätt så andfådd... ;-)

 

Det känns roligt att vi är så pass igång nu att vi orkar sådana här övningar. Snart får vi börja hoppa också, jösses vad jag längtar!

Igår skrittade vi iväg i solsken (!) längs skoterleden. Smältvattnet hade skapat några vattenpölar att plaska igenom, men Hampus litar så mycket på mig nu att han går rakt igenom bara jag säger åt honom att han törs.

 

Vi travade totalt fem minuter bortåt och fyra minuter hemåt, så nu har vi verkligen kommit igång med travandet. På tisdag blir det galoppremiär, som jag längtat att få galoppera igen!

 

På ett ställe hade vattnet gröpt ur vägen helt och skapat ett dike på ca 40 cm. Hampus klev obekymrat över på bortaväg, men på hemväg när vi kom i trav så höll jag bara om med skänklarna och så hopppade han. :-D Allt känns verkligen så lätt och enkelt på Hampus (gissa om jag längtar till vi får hoppa igen!).

 

Vi klättrade uppför den "nya" grusvägen som tillkommit sedan Hampus flyttade från mig 2001. Han backade mentalt redan när jag styrde honom mot den, tror han blev lite tagen av den långa, branta vägen. :-P Men han tuffade på bra i alla fall, helt slut när vi var uppe, men nöjd med sig själv. Han mår verkligen så bra av att ridas ordentligt varje dag, jag får inte börja fega ur nu och låta honom vila (mer än det han måste när jag inte hinner), utan han behöver verkligen bli slut i kroppen.

I lördags fortsatte det att blåsa, men jag beslöt mig för att våga rida Hampus ändå. En gång är ingen gång, men kanske han faktiskt inte bryr sig när det blåser längre?

 

Vi skrittade iväg längs grusvägen och kom faktiskt ända bort till vändplanen. Heja oss! 4x2 minuters trav blev det och en väldigt pigg och glad ponny. Blåsten bekom honom inte alls, det känns så himla skönt att han litar på mig så mycket nu. <3

 

I skritt går han i form, men jag försöker att variera med lång tygel då jag inte vill att det skall bli för statiskt. Är så fånigt rädd för att få en häst att gå bakom hand eller tappa skritten, men samtidigt mår han bra av att få jobba rätt även i skritt. Svår balansgång...

 

Hampus är verkligen en arbetsmyra, ju jobbigare något är, desto mer tar han i och anstränger sig. Jag blir så lycklig av att rida honom!

I fredags blåste det halv storm ute. Blev så besviken, jag som sett fram emot att få inleda helgen på hästryggen. :-( Jag vet att Hampus blir spänd och stressad av blåst, så jag brukar försöka undvika att rida honom då.

 

Men i fredags kunde jag inte motstå ridsuget. Lovade mig själv att inte ställa några krav på honom, utan bara skritta och trava i lugnt tempo. Vi red längs storgatan och till min förvåning var Hampus helt fokuserad på mig. Jag bad honom gå i form i skritt när det var plan mark och det var jobbigt men han pustade på och gick i form så gott som hela tiden.

 

Vi travade 4 min bortåt och 3 min hemåt och några steg i form blev det även i traven. Men då gick det långsamt, för den orken hade han egentligen inte. ;-)

 

Sista biten hem hade jag helt glömt bort att det blåste, eftersom hästen under mig var så olik hur man brukar vara i stormväder. Så grymt skönt att det gick att rida i blåst, då slipper jag ställa in några ridpass av den anledningen i alla fall. :-)

Igår red vi ut längs grusvägen med ett lite seriösare fokus än tidigare. Hampus fick trampa på ordentigt i skritten och så fort det var plan mark så var det kort tygel och i form som gällde. Hampus växte för varje berömmande ord han fick och när han förstod att det var på tygeln jag ville ha honom, så började han genast gå i form hela tiden. <3

 

Vi travade 2x3 minuter och då orkade han inte hålla tempot samtidigt som han gick i form, så jag fick prioritera tempot. Just nu är det främst bättre flås vi behöver.

 

Hemma igen var han ganska svettig men oerhört nöjd med sig själv. Jag var rätt svettig också, det är jobbigt att jobba hästen rätt! Men ruskigt roligt. :-)

Igår skrittade vi ut längs skoterleden. Den har blivit preparerad så snön var lite hårdpackad, men i och med att det varit plusgrader så länge var det inte mycket snö kvar. ;-)

 

Hampus skrittade på helt okej bortåt, vi travade även tre minuter i sträck. Det var jobbigt att trava så länge, tyckte Hampus, speciellt som det gick uppför hela tiden. Han andades ganska häftigt när det var dags att skritta igen, men återhämtade sig snabbt. Vi tog oss med ett par försiktiga steg över bäcken, den har blivit bredare sedan sist, men fortfarande ok att kliva igenom och över.

 

På hemväg var det lite mer tryck i bakdelen, då travade vi två minuter bland annat i lite lätta nedförsbackar. Han har så himla bra balans att jag vågar mig på det, men då får han korta steget ganska rejält.

 

Sista biten på plan mark hem var han så himla fin! En hel minut gick han i form och på tygeln. <3 Sedan var han väldigt trött när vi var hemma, så han orkade knappt äta när han kommit ut i hagen igen. ;-)

I söndags vet jag inte vad som flög i gamle farbror. Han inledde ridturen med att takta (!), sedan låtsades han bli rädd både för det ena och andra längs vägen.

 

Ariel hade gått samma väg ett par timmar tidigare, så Hampus skulle prompt ha nosen i backen och spåra henne. ;-) Han var så fokuserad på det att han snubblade till och gick ned på framknäna i en nedförsbacke... Lite olikt honom att vara så dålig på att hålla balansen, men det säger en del om hur knepig han var i söndags.

 

Vi red över berget och eftersom han var så överpigg så fick han jobba lite extra... Dels red vi i djupsnö, dels uppför ett par ganska branta backar. På ett par ställen blev det även trav i svag nedförslutning och halvbrant uppförsbacke, så det var mycket att hålla reda på för honom.

 

Han var rätt så slut när vi var hemma, men så himla glad över den roliga turen. Han älskar verkligen att jobba sig trött! Vi travade 4x1 minut och galopperade även några meter uppför en backe. Efter det var han fint på tygeln några meter, men det kräver förstås mycket jobb från min sida också.

I lördags red vi iväg längs storgatan. Den har ju blivit förlängd, så vi kunde rida en bra stund på utmärkt underlag. Förut tog det tio minuters skrittande innan man var tvungen att vända, nu kan man skritta hela tjugo minuter. Eftersom jag ville att vi red en timme totalt, så fortsatte vi längs skogsbilsvägen när storgatan tagit slut. Det är en mycket jobbigare väg, speciellt med all snö som låg där. Hampus kämpade på för fullt, men det märktes att det var riktigt jobbigt.

 

Jag provade att trava honom där, eftersom vi skulle ha ridit 3x1 min trav detta pass, men det blev överkurs. När marken är väldigt ojämn och det dessutom inte går att se för all snö, då får det räcka med skritt. Jag vill inte ha en skadad Hampus... Istället fick det bli 2 min trav på hemväg, när vi red på storgatan igen och hade plant underlag. Han blev så himla fin, just kombinationen med långt skrittpass, ojämnt underlag, djupsnö och sedan lite trav gjorde honom ännu mjukare i kroppen. Sista biten innan det började slutta nedför gick han i form. När han hummar och brummar, då vet jag att han mår bra. :-D

 

Men hua vad jag måste rida för att få honom (och mig) dit... Jag har vant mig vid att lulla fram i skritt, förvisso brukar jag få jobba en del för att få Hampus att gå fram i skritten, men nu blev det ett helt annat jobb. Är lite öm i korsryggen så här efteråt...

I fredags red vi ut en kortare sväng längs grusvägen. Hampus var lite småloj, eller så var det jag som inte kunde driva ordentligt i hoppsadeln. ;-) Vi travade 2x1 minut, jag upplever att han hänger en del på bettet i trav. Men det är en svår känsla det där, jag vet sedan tidigare att jag tyckt att han hänger på bettet när han egentligen går i bra form.

 

Hampus var nöjd i alla fall, jag har glömt hur trevlig skritt han får när han fått trava lite. Längtar så till vi får börja galoppera och jobba i dressyren... Men det är snart dags, första galoppen är 10 mars och dressyr tänkte jag att vi börjar med 24 mars. Men det blir nog inte så mycket dressyr på ridbanan, den är översnöad. :-P Får dressyra ute på vägarna istället.

Ibland blir man frustrerad på livet. När jag fått ok på att Hampus är frisk och det bara är att jobba på som vanligt, så blir förstås jag förkyld, så jag inte orkar med något mer än det allra nödvändigaste (hösilage + vatten). Suck!

 

Men igår kände jag mig tillräckligt pigg för att rida iväg med Hampus en sväng. Vi tog hoppsadeln, vilket kändes ovant. Men bomlösa sadelns sadelgjord slår i hans vänstra framben, så det får bli hoppsadeln ett tag framöver, tills jag hittat en bättre dressyrsadelgjord.

 

Hampus skrittade iväg ganska segt och jag fick väcka honom ett par gånger. När det var dags för trav blev han piggare och låg nästan på (nä, det gör aldrig Hampus, men det blir ett sug i handen) i uppförsbackarna. Finaste grabben, det var så roligt att få trava lite.

 

Efteråt var han även piggare i skritten, så pass att jag inte behövde driva på sista biten hem. :-) Hemma igen var han lite svettig, så det blev övergångstäcke på i några timmar.