Hampus

Sådär, då var det dags för en egen blogg för finaste Hampus! Här kommer jag att skriva om mina och Hampus äventyr, vilka de nu än blir...

Hampus är en tretton år gammal fjordvalack. Han är för ögonblicket på väg ned från Skellefteå till sitt nya hem utanför Uppsala. Jag som skriver bloggen är hans uppfödare, tillika ägare.

27 maj 1997 föddes Hampus. Jag kom ut i stallet någon timme efter födseln, Hampus stod upp och diade, men efterbörden var fortfarande varm. Hans mamma Habina hade skött om allt själv och var nu mycket stolt över sin lilla pojke.

Hampus växte upp till en oerhört snäll och lättsam häst. Han kastrerades vid 13 månader och inridningen påbörjades när han var tre.

Som fyraåring följde han med mig ned till Linköping (65 mils resa...), där jag hade honom i sex veckor innan jag insåg att jag inte hade råd som student att ha häst. Så Hampus åkte hem igen (han älskade att åka transport!) och lånades ut till en bekant som hagprydnad.

Efter två år som hagprydnad tyckte jag att Hampus förtjänade något bättre, så jag sålde honom som ridhäst. Han var då utbildningsmässigt som en fyraåring, älskade att hoppa och upptäcka nya vägar i skogen.

Sedan hörde jag ingenting om honom förrän han var till salu 2008. Jag kunde inte köpa honom, eftersom jag precis köpt min andra fjordhäst Ariel (habina.blogg.se/ariel). Istället hamnade han på en ridskola i Skellefteå, där han blev en uppskattad ridskolehäst. Själv var jag överlycklig, Hampus har alltid varit en arbetsnarkoman och en ridskola var det perfekta stället för honom.

Men så för två veckor sedan fick jag veta att ridskolan skulle läggas ned och ville jag möjligtvis köpa Hampus. Inte för att jag har så mycket bättre ekonomi nu än 2008, men på något vis lyckades jag ändå skramla ihop till att köpa honom och frakta ned honom (70 mil!).

Så nu inväntar jag hans hemkomst. Jag vet ju massor om honom, att han är livrädd för vatten (gick genom isen som åring), avskyr sprutor och veterinärer (efter kastreringen), kommer alltid när man ropar på honom, följer en som en hund utan grimma och grimskaft, älskar att hoppa (gärna tre meter innan hindret...) och tycker att stigar är onödigt att följa (mycket roligare med off road). Men allt det där gäller ju Hampus anno 2003. Jag har ju ingen aning om hur han är nu, vad han tycker om nu och ens om han kommer ihåg mig.

Men nu sviker jag honom aldrig...