Hampus

I dis och ymnigt snöfall körde jag på slingervägarna ut till Hampus. Hade tänkt lägga på honom ylletäcket så han skulle bli lite varmare innan E.T. kom, men väl parkerad på ridskolan så fick jag inte upp bagageluckan. Där inne ligger Hampus täcke, tömkörningsgjorden, longerlinan och pisken, så vi får tydligen avvakta med longering tills det blir vår.

Hittade Hampus i stora stallet, de andra stod och sov i godan ro men han stod med spetsade öron och nosen tryckt mot gallret. Han var så glad att få följa med upp till lilla stallet, inte för att det är roligare där, utan för att han fick göra någonting.

Slängde på honom ett tjockare utetäcke som hängde bredvid hans box. Det såg inte ut att vara hans, alldeles för kort, men för lite värmning kunde han gott ha det på sig. Sedan kom E.T. och vi pratade lite om vad jag gjort sedan sist med Hampus och vad som hänt i ridskoleverksamheten. Upptäckte att han hade krustor på baksidan av knäna, vet inte vad det är för något. Är de kvar nästa vecka får jag klippa hovskägget och rengöra ordentligt.

Sedan blev det behandling. Först kände E.T. igenom honom, masserade på vissa ställen och stretchade på andra. Ett par nålar blev det, men som vanligt protesterade han mot allt som sticks. Medan han stod och sov pratade vi om vilka framsteg han gjort, att han faktiskt blivit mycket smalare och att det bara var att fortsätta som tidigare. Jag fick okej till att även trava lite ibland när jag kände för det, så länge han inte blev spänd och även att hoppträna lite studsövningar så magmusklerna stärks.

E.T. börjar känna Hampus vid det här laget och höll med mig i beskrivningen av en oerhört energisk häst som alltid vill vara till lags. En häst som har ett arbetstemperament som mer liknar en tävlingshäst, men en kropp som inte är gjord för att jobba. Hampus vilja matchar verkligen inte hans exteriör, men vi fortsätter tuffa på så länge det fungerar. Jag är dock inställd på att han inte kommer att hålla för ridning hur länge som helst. Varje dag är en gåva i sig.

När E.T. åkt blev det promenad i djupsnön i 20 minuter. Ingenting jag uppskattade i mina gympaskor, men Hampus traskade på med spetsade öron och tyckte att det var roligt. Nästa vecka skall det bli rejält med ridning istället!

Hampus stod och såg söt ut i en box, i väntan på spännande äventyr. Tog på honom sadel, träns och ländtäcke, sedan skrittade vi iväg bortåt skogen. Först hade jag tänkt att rida ett par timmar på vägen, men det blev lite för halt för honom (bara broddar fram), så det fick bli ridning på ängen istället.

Snömässigt var det cirka en dm snö att ta sig igenom, något som inte verkade bekomma Hampus alls. Vi galopperade två varv i lugn galopp som uppvärmning, sedan blev det fokus på fattningar. Jag upplever att fattningarna var kraftigare nu, men han orkar fortfarande bara något språng i rätt form innan han hamnar i framstupa läge. Efter ett varv med högerfattningar blev det sedan en del fina vänsterfattningar, sedan dog hela motorn.

Jag blev irriterad när Hampus inte fattade galopp som han brukade, utan istället knappt kom upp i trav. Vad var det för latfasoner! Sedan slog det mig att vi faktiskt galopperade i snö och givetvis var det jobbigare än vanligt, så mjölksyran slagit till. Han fick skritta ett varv på långa tyglar och pusta, innan vi tog ett par fattningar i höger varv bara för att få tillbaka känslan. Det blev snygga fattningar, så vi kunde nöjda skritta hemåt.

Hampus var väldigt nöjd på hemväg, det märks att han tycker om att jobba ordentligt ibland. Han är verkligen inte typen som softar i en hage, även om han fått ha det så i omgångar under sitt liv.

Tillbaka i stallet blev det stretchning innan Hampus fick mumsa hö och jag pratade med L om julens ridning. Det kommer ju vara en del specialkurser och eftersom jag är bortrest får Hampus gärna hållas igång på dessa.

Själv blir jag ännu mer sugen på att starta distansritt med honom. Kanske ändå...

I lördags stod Hampus i stora stallet då han gått på lektion på förmiddagen, så jag passade på att ställa honom i gången och klippa manen. Några elever kom och pratade, tydligen har han fått gå med på lite tuffare lektioner nu, bland annat hade han fått galoppera och hoppa. Träffade även på L som undrade om han var inkörd och som eventuellt skulle roa sig med att köra in honom. Gärna för mig. Hade han varit inkörd hade jag nog kostat på honom en vagn, han skulle behöva den träning som körningen ger.

När Hampus var hyfsat snygg i manen tog jag på sadel, träns och ländtäcke och så gav vi oss iväg. Vi skrittade samma väg som vi brukar, men isället för att svänga upp vid ängen fortsatte jag längs asfaltsvägen för att dels se hur man rider bort mot Ariels stall och dels hur länge asfaltsvägen fortsätter. Det var en rolig promenad, där Hampus verkligen kom igång med skritten efter en stund.

När vi både hittat avtagsvägen och slutet på asfaltsvägen vände vi nöjda hemåt. Hampus fick gå på äventyr längs en stig i skogen en bit, sedan tyckte jag det fick räcka med upptäckter för det här passet och vände honom hemåt. Vi klättrade i minibacken och galopperade ett halvt varv runt ängen, sedan blev det faktiskt lite trav på hemvägen också. Han har mycket kraftfullare trav än jag minns. Jag längtar till vi fått tummen upp av E.T. att börja jobba med traven också.

Hemma igen blev det strechning innan Hampus fick ett mysigt vintertäcke på sig och gå ut till de andra hästarna. Han verkar vara så nöjd med tillvaron och jag är så glad att han kan vara på ridskolan.

Fast jag drömmer om den dag jag får ha honom helt för mig själv.

Har jag nämnt vilket lyx det är att ha egen bil? Jag är så tacksam över att mina snälla föräldrar ställer upp och lånar mig en annan bil nu när Nissan gett upp. Vet inte om jag nämnt det, men det är en Audi som är tre år äldre (...) än Nissan men rullar så fint så. Dessutom har den dragkrok.

Igår rullade bilen snällt iväg till Hampus. Jag har inte haft möjlighet att åka ut till honom på måndagar tidigare, men nu med bilen så hinner jag i alla fall vissa måndagar.

Hampus stod i boxen och filosoferade, men direkt han såg mig så tryckte han mulen mot boxgallret och ville ut. Sötnosen! Borstade av och kratsade hovar, han rullar sig ju ogärna, så det var knappt någon lera alls att borsta bort. Hämtade sedan tömkörningsgjorden och tränset, när alla grejer var på så promenerade vi bort till ridbanan.

Valde ett hörn som var något sånär upplyst från ridhusets ljus, men efter att vi skrittat fram och joggat lite i trav så var det någon snäll människa som tände lamporna på ridbanan. Jag visste inte ens att det fanns lampor.

När Hampus kändes sådär lagom varm (och hade bockat av sig lite i galoppen) åkte inspänningstyglarna på och det blev ordentligt med jobb. Jag har ju inte sett honom i lina på två månader och vi har ju jobbat massor med galoppen under den tiden. Nu fick jag se vilken skillnad det ger. Han har fortfarande inte styrka att galoppera flera varv med samma kvalitet i galoppen, men vilka fattningar. Han fattar så mjukt och smidigt, övergången mellan trav och galopp är verkligen flytande och bakbenen är väl under honom med höjd rygg. Skitsnygg häst helt enkelt!

Efter att vi jobbat med galoppen en stund i bägge varven fick han lite frispel och började rusa några galoppsprång här och där. Han var så söt, det var lite som om han släppte ut all energi som han lagrat upp med ridskoleeleverna. Ett lågtflygande reaplan blev han, precis som de mindre ponnyerna på raksträckan efter sista hindret i en omhoppning. Ett något knubbigt reaplan får jag väl erkänna.

Vi joggade av med huvudet högt upp i det blå, han har inte riktigt förstått det här med nedvarvningen. I skritt blev det i alla fall lång hals och lång överlinje, så jag får hålla mig till skritt några varv även i fortsättningen. Tillbaka till stallet tränade vi ryggning en del, det är ju också bra för hans ryggmuskler.

Avskötsel med ordentlig stretchning och sedan en stor puss på mulen för att han är så himla fin och härlig. Jag hoppas så att vi kommer ut på tävlingsbanorna nästa år, även om jag är tveksam till start redan i april. Får se vad ridskolan säger om det hela också.