Hampus

Idag red vi iväg mot Storgatan för att se hur snöläget var där. Vi brukar rida längs gamla landsvägen och så gena över diket och stora vägen när vi väl är vid infarten på Storgatan. Gjorde så idag också, men diket är ju rätt så snöfyllt nu... Stackars Hampus fick verkligen kämpa för att komma igenom, snön gick till halsen på honom, så det handlade mer om att vada igenom än att pulsa. Men bara jag satt stilla så lyckades han <3

 

Nästan lika djup snö var det sedan för att ta sig in till Storgatan, de där snövallarna som plogbilen gör är inte att leka med. När vi kommit igenom kunde jag konstatera att underlaget var precis lika värdelöst som på grusvägen, dvs djup snö med skare som han kliver igenom så han får slita och kämpa i varje steg. 

 

Vi vände hemåt igen och så fick han gå längs stora vägen en bit bara för att slippa kämpa i snödjupet. Fy vad jag blir less på snön. :-( 

 

För att trösta oss red vi nedför Haldos backe och så fick han galoppera hela uppför. Det var roligt! :-D Skrittade sedan ett varv runt gården innan vi nöjde oss för dagen. En kvarts ridning måste vara rekord... Men så blir det när snön tar över världen...

Idag hade jag bestämt mig för att inte rida. Men det var strålande sol och fem plusgrader, så jag insåg att det gällde att passa på. Men sadel orkade jag inte greja med idag, det fick bli en kort barbackatur istället! 

 

Vi skrittade längs skoterleden och sedan vidare uppför nya grusvägen som var skottad och bra. En rejäl backe är det... 

 

Idag red vi ut för att kolla hur ridvägarna ser ut efter det massiva snöandet. Det var tyvärr ingen rolig upplevelse. Min favoritväg (grusvägen) som leder vidare både upp i berget, till Nyland och till fler grusvägar, består nu av djupsnö med hårdpackad yta (skotrar som kört). Hampus sjunker dock igenom ytan och då är snön upp till magen på honom. Suck!

 

Skoterleden, som egentligen är en gammal landsväg, fungerade dock bättre att rida på. Eftersom den går genom skogen, så har det inte fallit lika mycket snö där. Vi kunde rida hela vägen till Forsberg och så konsterade jag att nya grusvägen där var plogad. Lyx! Frågan är om den är plogad hela vägen eller bara till grinden. Får nog rida dit någon dag igen och rida, nu var Hampus så trött av allt snöpulsande innan att jag inte tyckte det var snällt att låta honom klättra också. 

 

Istället vände vi och red hemåt. Det blev en hel del galopp hem, bland annat en i riktigt snabb fart. Roligt! Hampus blir så pigg när han väl är varm i kroppen, så det är skoj att låta honom jobba igenom sig ordentligt. 

 

Totalt var vi ute en timme och han var svettig på bringan fast han är klippt. :-P

I fredags fick Hampus agera ridhäst när jag hade Grålle som handhäst för första gången i år. Vi red bara runt gården och i Haldos backe, så Grålle skulle känna sig trygg. Hampus hade långa tyglar hela tiden, jag tog faktiskt inte i dem en enda gång under tiden jag red. <3 Vi skrittade mest, men det blev även ett par små sekvenser med trav. Hampus skötte sig utmärkt, förutom att han ibland trängde till höger så jag fick påminna lite med högerskänkeln. Det är ju bra om Grålle ryms på vägen också. ;-)

I torsdags hade jag tänkt rida Hampus med Grålle som handhäst, men när jag gjorde i ordning Hampus i stallet såg jag hur det glittrade misstänksamt om hans ögon. Hm... Beslöt mig för att inte riskera något utan rasta av Hampus ordentligt istället.

 

Skrittade iväg på en pigg och glad herre, när vi skrittat över vägen och red på stigen innan grusvägen, kortade jag tyglarna varvid Hampus svarade med ett pip och satte av i galopp. Tjoho vad det gick! Han gjorde ett par brallar också, men inte så jag kände mig orolig att åka av. När vi galopperat uppför stigen lugnade han sig och behövde pusta i skritt.

 

Grusvägen var täckt av drygt en decimeter snö, så Hampus fick pusta i skritt lite och så galopperade vi vidare så fort jag kortade tyglarna. ;-) Jag vet att jag egentligen borde idka mer lydnad med honom, men när han är så här levnadsglad och busig, då vill jag bara njuta. <3

 

Eftersom det var så djup snö så vände vi efter ett tag och red hemåt igen. Fick honom faktiskt att trava ett par snuttar också, även om det var en glad och lite överilad trav.

 

Finaste Hampus, jag blir så glad när han är glad. <3

Jag var inte sådär jättesugen att rida idag heller, men det gäller ju att passa på när det är lagom kallt, så jag red till sommarhagen och fortsatte att pulsa upp ett spår där. Passade på att mäta spåret, vårt förra var ju på 500 meter, men då måste vi korsa vägen. Det här ligger ju alldeles i närheten av gården, så det är mindre risk om jag vill rida där i mörkret. Däremot var spåret bara 260 meter, så jag får se om det räcker eller om jag nästa vinter behöver ett större spår. 

 

Hampus fick gå tre varv, två i skritt och ett blandat skritt och trav. Han frustade och pustade, verkade rätt nöjd med jobbet. När vi sedan skrittade hemåt gick vi förbi brorsans nya utbyggnad, som är inglasat. Dvs ganska stora fönster som reflekterade oss. Hampus blev alldeles till sig. En sån snygg fjording! Han hummade djupt och inväntade svar. Sedan vände han bort huvudet som om han inte brydde sig och så tittade han igen. Hästen var kvar! Mera hummanden medan han hoppfullt lyssnade. Till sist fick jag be honom gå därifrån, han hade kunnat stå hela natten och spegla sig. ;-)

I onsdags hade jag ingen lust att rida. Men eftersom det bara var fem minusgrader kände jag mig tvungen. Både innan och efter i onsdags har det varit svinkallt, så det gäller ju att rida medan man inte fryser ihjäl!

 

Så jag gjorde i ordning Hampus och förklarade för honom att han fick bestämma vart vi skulle. Han tog sig glatt an uppgiften och styrde stegen mot skogen som är mitt emot vår gård. Det är alltså inga stigar, utan enbart skog som står rätt tätt ihop. Hampus pulsade på i snön, följde någon inbillad väg han tyckte verkade bra, ibland gick den "vägen" under en gran och då var det bara att lägga sig raklång mot hans hals. Han är för rolig när han gör sådana grejer. :-P

 

Efter att vi snirklat runt allmänt planlöst i tjugo minuter, så bestämde sig Hampus för att han var nöjd och vände nosen rakt hemåt. Fick hindra honom när jag tyckte att han tog alldeles för konstiga vägar, men efter exakt en halvtimmes vinglande var vi hemma igen. :-P

Förra söndagen red jag en snabb runda på Storgatan. Vi red tills den tog slut och vände sedan hemåt. Jag tänkte "uppvärmning" med Hampus, så det blev mycket trav och galopp där jag red lätt och stod i lätt sits. Han knorrade lite över att det var jobbigare i djupsnön (1 dm), men som vanligt lossnar han och blir superpigg bara det gått tjugo minuter... Fascinerande hur hans kropp fungerar. 

 

Skrittade av i en kvart, eftersom det sluttar nedåt sista biten på Storgatan. Så hemma igen var han lite småsvettig men inte andfådd. Han verkade nöjd och det kände jag mig också. Totalt 35 minuter och 3,5 km. 

Igår var jag inte sådär jättesugen att rida, så jag lovade mig själv att vi bara skulle göra roliga saker. Vi red till en grusväg som Hampus velat undersöka jättelänge. Den ligger mittemot lägdan vi har gjort ett spår runt, så det har liksom inte funnits tillfällen att gå dit.

 

Men igår skrittade vi nedför hela backen, Hampus var sååå glad. :-) När vi var längst nere och han kunde konstatera att det inte gick att gå längre (för då gick man in på gårdsplanen), så var han helt med på att vända tillbaka och galoppera hela vägen upp. Tjoho vad roligt! Eftersom vägen svängde lite blev det naturligt att bryta av till trav och byta galopp halvvägs. Jag tror jag skall våga mig på att använda backen till mer backträning längre fram. :-) Perfekt skulle ju vara att värma upp på lägdan först och sedan köra några omgångar i backen. Hm... Tror nästan jag måste prova det till veckan. :-)

 

När vi sedan skrittade hemåt tyckte Hampus att det var en alldeles för kort tur, så han föreslog att vi skulle gå längs vägen som går parallellt med hagen. Så vi smög oss dit ned och efter bara några meter fick vi syn på tre rådjur som kom tassandes. Så söta! Hampus stod stilla och betraktade dem och när de bestämt sig för att vi faktiskt inte var farliga, så gick de förbi på bara några meters håll. De gick in i hagen för att leta foder. ;-)

 

Vi fortsatte tills vägen tog slut och så tog vi oss hemåt igen genom skogen, dvs runt alltihop igen så vi kom ut återigen längst uppe vid hagen. Hampus var så glad att få gå på upptäcktsfärd, det är nog det roligaste han vet.

 

Sedan var vi rätt nöjda, 2,23 km hade vi ändå tillryggalagt under vår lekrunda. :-)

Idag hade jag egentligen inte tid att rida Hampus. Men jag vet ju att det viktiga för honom är att få komma ut och göra något, oavsett vad det är.

 

Så vi skrittade iväg till U:s lägda, för att se hur det stod till med vårt fina spår. Tyvärr hade någon kört skoter över halva spåret, så istället för en bra, upptrampad stig så var det blankis. :-(

 

Hampus fick jogga runt hela spåret två gånger, förutom där det gick nedför, då blev det skritt. Han kändes pigg och glad, även om han hade föredragit att inte behöva pulsa i snö. ;-)

Idag provade jag att följa http://dressyrbloggen.blogspot.se/2010/10/uppvarmning.html?m=1 instruktioner om uppvärmning. Hampus fick skritta i sin egen takt i fem minuter, sedan växlade jag till trav lättridning i en normal takt. Vi bröt av till skritt för att passera vägen, sedan blev det galopp uppför stigen till grusvägen.

 

Växlade sedan gångart beroende på vägens lutning, dvs skritt nedför, trav på plant underlag och galopp uppför. Jag var noga med att rida lätt i traven och stå i lätt sits i galoppen. Gjorde tempoväxlingar mellan arbetstrav-mellantrav och arbetsgalopp-mellangalopp. Resultatet blev en häst som fick en helt egen bjudning, en glad och avslappnad häst som bara ville mer hela tiden. När jag bad honom sakta av till trav från galopp i slutet av uppvärmningen, svarade han med att korta galoppen mer och mer istället. <3 Jag kunde inte hålla mig, utan började skratta åt hans glädje och framåtanda. Så här skall det vara att rida! :-)

 

Efter uppvärmningen hade vi kommit till slutet av vägen jag red på, den går som en stor oval tillbaka och på hemväg är det mest nedför. Så jag jobbade med övergångar i alla gångarter när vägen så tillät, annars blev det skritt med skänkelvikning och halter. Var lite snö att pulsa i hela vägen också, så han fick mer motstånd än vanligt. Snökanten gick strax nedanför kronranden, så det var inte jättemycket snö ändå.

 

På hemväg testade jag att samla honom lite i traven och hålla kvar traven i lätt nedförsbacke. Det var så jobbigt tyckte Hampus, men absolut någonting som är nyttigt för honom. Sedan avslutade vi med att busgaloppera jättefort uppför en backe, jogga oss lugna i trav igen och så fick han skritta sista tio minuterna hem. En mycket nöjd kille var resultatet och jag känner mig också nöjd. Så härligt att ha hittat ett system som fungerar för honom, som gör honom varm i kroppen och inte frusterad över en jobbig matte. ;-)

Det har blivit ofrivillig vila för Hampus senaste veckan. Först var det fullt upp med julförberedelser i några dagar, sedan åkte jag bort över julen och när jag kom hem igen så var det plötsligt -29 grader... :-S Hampus fick extra mat och var rätt nöjd med det.

 

Men igår började omslaget i vädret, från -18 på morgonen till -5 på kvällen. Idag är det +2 grader och det var kanske inte vad jag önskade precis...

 

Men Hampus var glad, ännu gladare blev han när jag gjorde i ordning för ridning och tog fram tränset. Hängde upp det bredvid hans box medan jag tog på mig hjälmen, under tiden försökte han febrilt komma åt bettet så han kunde tränsa sig själv. ;-) Den grabben har en tendens att visa när han tycker det varit alldeles för lite ridning...

 

Vi skrittade iväg i djupsnön till U:s lägda. Jag hade bestämt mig för att börja trampa upp ett spår där, så jag har någonstans att busgaloppera på likväl som rida lite seriösare dressyr. Vi hade ett sådant spår i Uppsala (förvisso plogat) och det var guld värt vissa dagar med lite yra hästar. :-)

 

Första varvet hade jag Runkeeper på, så jag vet nu att spåret vi gjorde är 530 meter långt. Det består nästan uteslutande av raksträckor, full fart framåt! :-D

 

Andra varvet blev det först lite trav och sedan kunde vi inte motstå att galoppera lite. Roligt! Snön dämpar ju Hampus iver på ett rätt effektivt sätt, så det var skönt att kunna låta honom galoppera på. Sedan fick han pusta i skritt tills vi nästan var klara med andra varvet, då blev det lite mer trav igen.

 

Sedan nöjde vi oss för idag och red hem igen. Totalt var vi ute en halvtimme och jag skulle gissa på 2 km. Men varje meter räknas! :-D

Det är så härligt med snö! Idag hade jag inga bekymmer med mig upp i sadeln, utan vi var bägge fokuserade på att ha roligt och bli mjuka i kroppen. Red grusvägen bort mot vändplanen, men svängde in i skogen till Storgatan istället för att rida samma väg hem.

 

Efter igångskrittningen joggade jag Hampus lite, han känns helt annorlunda nu, mjuk och fint i form direkt. <3 En liten skrittpaus och så blev det galopp för att värma upp ryggen. Efter ytterligare en skrittpaus jobbade vi med övergångar skritt-trav där jag vill att han framförallt fortsätter att skritta när jag växlar ned från trav. Superduktig var han! :-D

 

Sedan jobbade vi lite galoppövergångar, där var han lite slarvig med vilken galopp jag bad om, så när jag såg att han fattade höger fast jag bett om vänster, så gjorde jag en halvhalt för att få ned honom till trav, men då bytte han istället i språnget. Busfarbror. :-P

 

Tryckte på lite i vänstergaloppen vid ett tillfälle också, så han fick länga sig lite och sedan komma tillbaka i kort galopp. Riktigt roligt enligt Hampus. Jag tyckte faktiskt han var mer reglerbar än jag minns, men så var det ju länge sedan vi galopperade och ännu längre sedan som vi jobbade galoppen.

 

Sedan hade vi nått avtagsvägen, så då blev det skritt i 25 minuter hemöver. Mycket nöjd häst och matte. :-D Totalt var vi ute i 45 minuter.

 

Eftersom vi skall rida dressyrträning imorgon så fick han gå ut med övergångstäcket, så han slipper bli ännu mer blöt i pälsen.

Igår skulle jag rida ut på Hampus, då det äntligen kommit lite snö. Men strax efter att jag satt upp och red iväg så fick jag ett besked som gjorde mig totalt ut balans. Kunde inte fokusera på Hampus överhuvudtaget. Men jag börjar lära mig läxan, för istället för att bli arg (för att han inte heller blev fokuserad) så insåg jag efter tio minuters skritt att jag inte skulle kunna släppa mina tankar och vara här och nu. Så jag vände Hampus och så fick han skritta hem igen.

 

Han var rätt nöjd med en liten skrittrunda i alla fall och jag var nöjd med mig själv för att jag inte lät problemen ta över ridningen. Även om jag fick "fuska" och inte rida.

Idag testade jag en annan runda. Har lite olika idéer på hur jag kan binda ihop vägarna så jag får längre rundor och slipper rida fram och tillbaka hela tiden. Idag blev det en del av en sådan ny runda.

 

Vi skrittade iväg längs grusvägen mot vändplanen först, när sista nedförsbacken var förbi så fick Hampus trava hela vägen. Jag vet ju från tidigare pass att han ligger ganska lågt i puls så länge han travar på plan mark, så han behöver vänjas vid att trava allt längre sträckor. För att klara tävlingen i maj kommer vi även behöva galoppera, då hans lugna trav ligger på gränsen för tävlingshastigheten (som är 8-13 km/h) och jag är tveksam till om det är bra för honom att länga traven istället för att galoppera.

 

När vi var strax bortanför det raserade älgtornet fick Hampus sakta av till skritt och så vek vi av på en traktorväg genom skogen. Det tyckte han var riktigt roligt, han gillar utmaningar. :-) Fördelen med att det är så hårt i backen nu, är att vägen som normalt är ganska blöt av sig, sviktar riktigt trevligt. Jag valde dock bara att skritta, vi behöver öka svårighetsgraden successivt när det kommer till snirkliga små traktorvägar.

 

Vägen mynnade sedan ut vid första vändplanen på Storgatan, så då skrittade vi helt enkelt den vägen hem igen. :-) Hampus verkade tycka det var roligt med en sådan oväntad runda, han hade rejält med driv i skritten på hemväg. Totalt var vi ute i 40 minuter och kom 3,54 km.

Igår var planen att bara skritta ut en lugn runda, så för att inte fresta mig red jag barbacka. Vi skrittade iväg mot Storgatan, vände vid första vändplanen och skrittade hem igen. Totalt var vi ute i 25 minuter. Men jag kunde förstås inte hålla mig från att dressyra lite. :-P Vet inte vad som hänt med mig, men Hampus tycker också det är så ruskigt roligt, så då blir det lite mer dressyrtänk även ute.

 

Vi jobbade med halter, flytta ut bakdelen, skänkelvikning, öppna och rygga. Just rygga har helt fallit ur minnet på mig, det är grymt bra för Hampus rygg, speciellt när han börjar bli lösgjord i kroppen, men saknar lite av det där "sista" för att bli helt mjuk. Så mer ryggning kommer det bli framöver.

 

Vi var bägge nöjda när vi kom hem, han älskar verkligen att arbeta!

I söndags red jag äntligen ut på grusvägen mot Nyland. Dvs hela vägen, inte bara fram till vändplanen. Jag hade ett minne av att det var en väldigt lång grusväg efter vändplanen, med enorma backar. Men minnet bedrog mig lite. ;-) Visst blev det en längre tur än bara till vändplanen och visst var det backigt. Men nya grusvägen efter skoterleden är nog tuffare ändå. :-P

 

Jag hade pulsmätare på Hampus och det var roligt att kolla på den ibland. Han tuffade på så bra, så fort det inte var nedförsbacke fick han trava och så höll jag koll så pulsen inte gick över 150 spm. När vi hade ridit hela vägen till sista vändplanen, där en traktorväg sedan går genom skogen till Nyland, så vände vi hemåt och fick därmed massor med uppförsbackar. Trodde inte han skulle orka trava i dem, men det gjorde han. Blev så imponerad av hans ork!

 

När vi sedan kom till vanliga vändplanen igen, dvs han hade fått pusta lite i skritt i nedförsbacken, så låg pulsen på 83 spm. Jag fegade ur då och trodde att han var helt slutkörd, så han fick skritta de sista 3 km hem. Pratade med fantastiska Mia (www.distansritt.nu) som sade att det var helt ok återhämtningsvärde, speciellt om man beaktar att han har björnpäls nu, vilket förstås gör att pulsen blir lite högre.

 

Så nästa gång kommer jag våga fortsätta trava även på hemväg, då tar det lite kortare tid att komma hem. Totalt var vi ute i 80 minuter och tog oss 8 km. När vi väl var hemma igen och jag satt av, så hade han gått ned till 60 spm precis som man skall. Men på tävling kan vi förstås inte skritta 3 km innan grind/målgång. ;-)

 

Hampus verkade tycka att det var en rolig tur. Så jag skall försöka hinna rida den en gång i veckan och jämföra pulsvärdena för att se hur tränad han blir. Är lite sugen på en sulkykabel så jag kan se pulsen när jag kör också...

I fredags red vi iväg längs grusvägen mot berget. Vi växlade skritt och trav beroende på hur kuperat det var och hur mycket Hampus flåsade. Valde att rida den "nya" vägen som gjorts och sedan fortsätta längs den uppför traktorvägen som blivit vid avverkningen.

 

Det är väldigt brant uppför, men Hampus tyckte det var en riktigt rolig utmaning. Traktorvägen mynnade sedan ut i en grusväg och jag insåg att det var en avtagsväg till den nya grusvägen som gjorts ovanför skoterleden. Så vi fortsatte (trots att Hampus var skeptisk) längs grusvägen och fick sedan kämpa oss nedför den väldigt branta grusvägen. Hampus gick så sakta, så jag började oroa mig för att han hade ont i frambenen...

 

Men så fort vi var nere på plan mark och han såg skoterleden, så blev han ivrig. För nu var vi ju på hemväg! Han fattade galopp istället för trav flera gånger när jag bad om övergång och jag hade ärligt talat inte hjärta att vara "ordentlig" och dämpa honom. Utan vi busred lite grann, det blev några bocksprång och lite pipande då och då. Goaste gamla farbrorn, tror jag lät honom busa bara för att jag precis innan oroat mig för hans framben. ;-) Han var mycket nöjd i alla fall.

 

Skrittade sista kilometern hem och kunde summera med att vi totalt ridit 5,61 km på 65 min. Så roligt! Extra roligt tror jag det blir när man vänder på slingan, då finns det dessutom några olika variationer på hur man tar sig hem sista biten också. Variation är bäst när man tränar distansritt.

 

Hemma igen blev det kombitäcke och regntäcke eftersom han var ganska så svettig.

 

I tisdags red vi ut till en större lägda en bit bort, som inte är lika ojämn som ridbanan. Vi värmde upp i trav och galopp, varvat med voltarbete i skritt med övergångar till halt för att han inte skulle bli helt slutkörd. Galopp är lite jobbigt just nu. ;-)

 

När han var varm i kroppen jobbade vi med tempoväxlingar i trav, som gick ganska bra. Jag tror ju att han kan korta sig ännu mer än han gör, men utan någon på marken som kollar så kändes det ändå helt okej. Han blir ju lite pigg och busig på öppna fält, så det är klart att den korta traven inte blir lika samlad då. :-P

 

Han tog ett par brallningar i galoppen också, men han är så mjuk att det bara är att ställa sig i fältsits och hänga med. Mycket bra gymnastik för ryggen!

 

Hemma igen gjorde vi core-övningarna och jag tycker faktiskt att han har blivit bättre i ryggen. Han kommer ju alltid se lite knepig ut i hagen, men när han rids upplever jag att han får en helt annan överlinje nu. Härligt!

Igår var planen endast att mäta upp ett par sträckor, så jag beslöt mig för att växla mellan skritt och trav med fem minuters intervall. Vi red längs skoterleden och uppför gamla grusvägen till sandtaget. Det är ett par riktigt rejäla backar där, så Hampus fick jobba på bra. Längs skoterleden var det även en del vatten, som vi både kunde skritta och trava igenom. Känns skönt! :-) Totalt var vi ute 50 minuter och kom 4,6 km.

 

Hemma igen blev det samma ryggövningar som dagen innan, dvs höja rygg x 2, gå labyrint, kliva över cavaletti och rygga. Hampus börjar känna sig trygg i övningarna, vilket är bra. Snart hoppas jag vi ser framsteg också. :-)

 

Idag får han vila, då jag måste förbereda inför min utlandsresa. På fredag blir det en sväng uppför berget, sedan är jag bortrest till 24:e. Hampus kommer dock inte vara missnöjd, för han kommer få en hel rundbal hösilage i hagen. :-P