Hampus

I måndags när jag skulle hämta in hästarna från hagen, mötte jag Hampus utan vänster framsko. :-S Den låg på marken bredvid honom, så det var bara att ta upp skon och sms:a hovslagaren. Hon kunde komma dagen därpå, men jag var så ridsugen så jag bestämde mig för att rida till lägdan där det var mjukt underlag.

 

Hampus var rätt taggad på väg bortåt, det märks att han inte ridits på ett tag och tycker att det är roligt. Framme på ängen växlade vi mellan trav och galopp på stora böjda spår. Det var så underbart att rida honom igen, han är så lyhörd och mjuk så jag blir kär på nytt. :-D

 

Det blev dock bara några minuter på lägdan, vill inte överanstränga honom utan öka på jobbet successivt. När vi skrittade hemåt tyckte jag det lät lite knepigt på asfalten och åter i stallet kunde jag konstatera att han slängt av sig den andra framskon också. :-(

 

Hampus var nöjd i alla fall, jag svampade av honom och släppte ut honom i hagen igen. 

Igår skrittade jag ut på Hampus barbacka. Testade att rida till grannens lägda, där vi får rida så mycket vi vill. Vägen dit består av gräs och asfalt, så det fungerade helt okej med Hampus känsliga fötter. Han tyckte det var så roligt att vara igång igen!

 

När vi kom fram till lägdan insåg jag hur pass taggad han faktiskt var och efter att ha skrittat några meter beslöt jag mig för att inte riskera något utan rida hem igen. Kändes som att sitta på en tickande bomb. :-P

 

Han exploderade lite på hemväg, men bara någon meter. Jag höll mig kvar och lyckades bromsa honom. Uppförsbackar (även om de bara är två meter) är tydligen samma sak som att galoppera... ;-)

 

Hemma igen pysslade jag om honom och han njöt verkligen av att bli borstad, insmord och sprayad med flugspray. Fina killen! Jag har en helt galen idé med honom, men jag skall rida igång honom lite mer innan jag avslöjar. :-)

Hampus har hört genom åren, att det bästa är när hästen har bakdelen under sig. Så han beslöt sig för att använda sig av det när Ricky blev för närgången. Hehe...

 

Ja... Jag vet inte jag. Kanske beror det på att han fått vara lite för ledig, eller så är han bara en tjurig äldre farbror. Men i lördags när jag skulle lastträna var det tvärstopp redan med framhovarna på rampen. Suck! Försökte vänta ut honom, men det hjälpte inte. När jag lade på mer tryck sade det pang och så slängde han sig bakåt så grimskaftet gick sönder.

 

Sedan rejsade han runt på min gräsmatta och gjorde både bocksprång och bakutsparkar. När jag bannade honom ruskade han bara glatt på huvudet, som för att säga, att han struntade fullständigt i att han var odygdig. Hm...

 

Han sprang sedan in i stallet och ställde sig lydigt i stallgången. Gick ju inte att vara arg på honom då. Tog på lädergrimman och ena syntettömmen istället och gick ut igen. På vägen tillbaka till transporten blev det lydnadsträning med halter och igångsättningar, där jag gjorde väldigt tydligt mot Hampus genom kroppsspråk och röst att matte INTE var att leka med längre. Hampus visade ögonvitorna och såg rädd ut.

 

Jag gick raka vägen in i transporten och till min förvåning följde Hampus lydigt med hela vägen. Eh? Står och är så himla arg på honom och så får jag berömma honom istället... :-P Den där hästen alltså... Han fick rygga ut igen och gå på ett par gånger till, inga som helst bekymmer. Han har lite bråttom ut, så vi jobbade med att gå bakåt ett steg i taget. Men han lyssnade bra och jag fick ge upp, berömma honom och gå in i stallet igen.

 

Tror han innerst inne är rastlös över att inte jobbas någonting, så jag tror det kommer bli en lättnad för honom när skorna åker på igen så vi kan sätta igång med körning och så småningom ridning igen.