Våga i mörkret

Igår var jag inte särskilt sugen på att ge mig iväg i mörkret. Men jag hade stämt träff med N, vilket var mycket bra såhär i efterhand. För då var jag ju tvungen att ge mig ut. :-P
 
Hampus backade så bra in mellan skaklarna, första gången hittills. Tror verkligen han älskar körningen, fast vi kört två dagar i rad nu. ;-) Han verkade inte bekymrad över att det var mörkt ute, utan traskade på som vanligt. Vi passade på att köra en annan väg också, bara för att göra det ännu svårare... Nä, men jag ville testa och se om jag kunde köra Storgatan med honom också, det är ju bra att variera de få grusvägar som finns här. 
 
Gräsvägen förbi hagen var väldigt hal, det i kombination med nedförsbacke gjorde att Hampus kanade något steg med vagnen efter sig. Lite otäckt, men coolaste hästen bara rätade upp sig och fortsatte. <3 Eftersom vi körde ganska tufft (för Hampus nivå alltså) i söndags, så blev det bara skritt igår. Dessutom tycker jag att trav i mörker är lite överkurs faktiskt. 
 
Men jag var noga med att han skulle ha en aktiv skritt och bitvis jobbade han på så himla bra. Tror det kommer bli superbra när vi håller igång ett längre tag. På hemväg lyckades vi bli omkörda av två idioter med hellyse på, de körde i alla fall 110 på 90-vägen... Hampus reagerade inte alls, men jag är tacksam att det bara är hundra meter väg vi måste köra på. 
 
Hemma igen var han mycket nöjd med sig själv, precis som han brukar när han blivit körd. Så vi fortsätter med det här ett tag till!
 
Kikade för övrigt på en pulsmätare med sulkykabel. 995 + 795 kr. Fast jag har ju en pulsmätare egentligen. Frågan är om den är totalt utsliten eller om jag kan väcka liv i den. Har tyvärr inte använt den så mycket sedan Ariel slutade distansträna 2011...

Jag orkar mer än du tror

I söndags var tanken att N skulle följa med mig i vagn igen. Eftersom vädret var rätt tråkigt, så bokade vi om till tisdag istället, men jag var så körsugen, så jag körde en runda ändå. 
 
Försökte att trava överallt där det gick att trava och Hampus svarade upp helt fenomenalt. Han höll en fin joggtrav hela tiden och bjöd framåt fast han borde bli trött. Speciellt på hemvägen hade han driv i steget. :-)
 
Vi körde 5,22 km på 50 minuter, men jag saknar verkligen funktionen i runkeeper som visar varje minuts hastighet. Hade varit roligt att veta vad hans trav ligger på för snitthastighet.. Den enda notering jag kan få fram är att vi under den fjärde kilometern (dvs strax efter vändplanen och hemåt igen) kom upp i en snitthastighet på 7,81 km/h. 
 
Jag drömmer lite om en gps, gärna kopplad till en pulsmätare... Men då måste jag verkligen bestämma mig för att konditionsträna seriöst och inte bara lulla på som jag gör nu.
 
Hampus var mycket nöjd med träningen i alla fall, han var lite svettig efteråt, men det mesta hann torka under avskrittningen tack vare klippningen. Så skönt!

Busa i vagnen

Jag vet inte... Det känns som att jag yrar omkring med Hampus utan någon ordning, inga mål och ingen mening. Hm... Behöver fundera lite mer på det. 
 
Igår blev det i alla fall ett roligt pass. Granne H kom förbi och vi tog oss en tur i vagnen. Hampus stod som ett ljus medan jag spände för och sedan var det en ganska trött farbror som lunkade iväg längs grusvägen. Vi växlade mellan skritt och trav, Hampus gjorde det han skulle, men inte så mycket mer. Såg att bommen äntligen var uppfälld på vägen till höger, så vi tog in på den. 
 
Då tände han till lite och längde på benen i trav. Sötnosen! Han gillar verkligen när vi tar nya vägar. :-) När vi kört runt vändningsvägen blev han ännu ivrigare i traven. Han fick dock pusta en del i skritt, för det märks att flåset inte riktigt finns hos honom. Han blir lite för pigg för sitt eget bästa så att säga.
 
Vi provade en galopp när vägen blev lite planare, men Hampus (som nu var varm i musklerna) tyckte det var så roligt att han började bocka i galoppen. Buspojke!
 
Vi skrittade sista biten hem, fick lite svårt att styra förbi en stor stock, så jag hoppade ur vagnen och ledde honom åt rätt håll istället. Han blir så frustrerad när han inte förstår vad jag vill och det försöker jag undvika. Körning skall vara något positivt hela tiden. :-)
 
Han var mycket nöjd, men svettig när vi var hemma, så jag tror det får bli klippning snart...

Riktig genomkörare

Förra söndagen blev det en körtur för Hampus. Vi körde hela vägen till vändplanen och jag försökte att jobba i intervaller med fem minuter skritt, fem minuter trav. Vägen är dock ganska backig i början, så totalt fick vi ihop en kvarts trav. Hampus jobbbade på så bra och han älskar verkligen att vara i vagn. Goaste grabben!
 
Jag hoppas kunna hinna ut med vagn en gång i veckan, men just nu är han hjälpreda åt Ricky på helgen, så då blir det mindre körning och mer handhäst. 
 
Visst har han en söt rumpa!
 
 

Körning med sällskap

I söndags kom min granne N och hälsade på. Hon har kollat till grabbarna medan jag var på SM, men var sugen på en tur med vagnen nu. Hampus ställde förstås upp. :-D Justerade skaklarna innan, så nu sitter de perfekt för Hampus. 
 
Vi körde gamla landsvägen som vanligt, det var ett perfekt väder att bara njuta på kuskbocken. Hampus låg på ganska bra i traven, det är så härligt att se hur han jobbar så glatt. När vi var framme vid korsningen där jag brukar vända, frågade jag N om hon hade någon tid att passa eller om vi skulle fortsätta. Hon tyckte att vi absolut skulle fortsätta, det var så roligt och Hampus var inte det minsta trött.
 
Fortsatte rakt fram och efter några steg var Hampus som en stel pinne. Hm... Hann knappt reagera på att han upptäckt något förrän en älg, fjolårskalv, brakade rakt igenom skogen, över grusvägen och in i skogen på andra sidan...
 
Hampus var helt stilla, så duktig kille! N var imponerad över hur mycket han litade på mig, speciellt som vi sedan fortsatte förbi luktspåret efter älgen. Men Hampus fnös en del och ökade skritten lite, i övrigt var han lugn igen. När vi passerat blev det återigen trav, en lite ivrigare sådan. 
 
När vi var framme vid vändplanen kändes det nästan som att vi borde fortsätta en bit till. Samtidigt var det första gången vi körde så långt, dessutom med två personer i vagnen. Så vi vände hemåt och travade nästan hela vägen hem. Hampus var rejält svettig, det skummade massor mellan bakbenen på honom. Men han var inte nämnvärt trött, utan bara nöjd när vi var hemma efter en timmes körning. :-)
 
Svampade av honom medan han betade och sedan fick han gå ut i hagen med de andra igen. Mycket nöjd kille. :-D

Äntligen i vagn igen

I fredags tog jag in grabbarna i stallet och så fick Hampus ställa sig framför vagnen. Inga problem att spänna för, men skaklarna sitter en aning för mycket utåt fortfarande. Skall försöka justera det framöver.
 
Eftersom det var länge sedan vi var iväg sist, så tog vi först en runda runt gården innan vi gav oss iväg längs gamla landsvägen. Hampus var så glad över att bli körd, det märks att han älskar det. :-)
 
Vi körde upp till korsningen mot berget, en snutt galopp, annars mest trav och så skritt i nedförsbackarna förstås. Jag trodde att han skulle vara tröttare än han var, men S har helt klart rätt att han vilat sig i form. Min galna plan kanske fungerar ändå... :-P
 
Hemma igen stod han som ett ljus vid frånspänningen, så skönt! :-)

Tuff tur

Igår var det dags att spänna för vagnen igen. Hampus var helt med på noterna. Det är så skönt med en häst som står blickstilla medan man spänner för, då kan man faktiskt vara själv vid det momentet. :-)
 
Vi körde iväg upp mot berget. På asfalten och där det var plant fick han trava, men det är en ganska backig tur, så mest blev det skritt. Han var rätt så flåsig ibland, men ville ändå trava mer än han fick. ;-) Ett par gånger tog det någon meter att få honom ned i skritt, men jag känner mig aldrig orolig. Vet att han tycker det är roligt med körningen, men aldrig att han skulle sticka med mig!
 
Efter en knapp timme var vi hemma igen, trötta men nöjda. Tror att han kommer få träningsvärk, det var ju länge sedan han använde de där körmusklerna... Men så länge han är lycklig så fortsätter vi med körningen. :-)

Mera körning

Förra torsdagen blev det äntligen riktig körning. Hampus är så rolig, så fort selen kommer på spetsar han öronen och vill iväg. Sedan står han helt stilla medan jag spänner för, vilket underlättar enormt då jag är själv hela tiden. Han är verkligen en helt underbar liten häst. <3
 
Vi körde längs grusvägen mot vändplanen, egentligen hade jag tänkt att köra upp över berget, men samtidigt misstänker jag att det är ganska mycket nya muskler som får arbeta, så jag vill inte att det blir för jobbigt för honom med körningen. Därför vände vi i korsningen. Hampus måste ha tjuvtränat på vändningar, eller så hjälper vagnen till bättre än den vi lånade vid inkörningen, för han har äntligen börjat gå i sidled när vi vänder. Så skönt!
 
För första gången i sitt liv fick han även bromsa vagnen i rejäl nedförsbacke och ta i ordentligt i rejäl uppförsbacke. Det är fantastiskt att se hur han jobbar, som om han alltid varit körhäst. <3 Han har stor hjälp av bakselen och blev inte det minsta bekymrad när den hjälpte honom att bromsa. Snarare upplevde jag att han blev nöjd att det fanns något som hjälpte honom när han skulle dämpa vagnens framfart. I uppförsbackarna lägger han sig i selen och verkligen tar i. :-)
 
Vi travade några korta snuttar och provade oss även på en galopp. Han har så mjuk galopp, så det är bara att sitta och njuta. Åh, jag blir så lycklig av att köra honom!

Köra med egen vagn!

Förra onsdagen provade jag och pappa återigen att få ordning på vagnen. Hampus fick stå mellan skaklarna, som vilade på ett par stolar, medan vi fixade och trixade. Hade fått tips om att vrida skaklarna inåt, så att de på så vis blev smalare där Hampus hade skakelremmarna. Likaså skulle skaklarna tryckas längre in i fästena, så att de blev kortare.
 
Hampus stod helt stilla medan vi provade, justerade, provade igen och justerade igen. Vilken klippa han är!
 
 
Till sist hade vi fått till det som vi ville och då kunde jag förstås inte låta bli att ta mig en premiärtur! Det blev bara två varv runt gården, men både jag och Hampus tyckte att det var superkul. Vid ett tillfälle bad jag honom trava och då svarade han med att pipa glatt och trava med stora kliv. Jag blir så glad att han tycker körningen är så rolig, nu skall vi försöka få till minst ett pass körning var vecka, det tror jag både hans kropp och humör kommer må riktigt bra av.
 
 

Tålmodig gentleman

I tisdags försökte jag och pappa spänna för Hampus för vagnen. Men vi fick inte till det. :-( Hampus stod snällt mellan oss medan jag kämpade med skaklar och skakelremmar. Hur jag än gjorde stod skaklarna ut fler decimeter från Hampus sidor och draglinorna var alldeles för korta. Suck! Jag som verkligen hade sett fram emot att få börja köra Hampus...
 
Hampus tyckte det var lite småtråkigt att det inte blev någon körning, men tröstade sig med att han ändå fick betfor i stallet efteråt. Tur att han är en sådan ängel att hantera, det är inte många hästar som står ut när man sliter och drar i selen för att försöka få skaklarna att fästa rätt.
 
 

Lyckad vändning

I lördags följde M med på en körtur. Vi gjorde inget krångligt, utan körde bara längs grusvägen. Hampus var pigg och glad, han traskade på helt okej i skritten och joggade på fint i traven bortåt. Efter en vändning som inte riktigt fungerade, hoppade jag av och hjälpte honom runt med vagnen. Det fungerade bättre än att försöka förklara för honom i vagnen, när han ändå bara spänner sig och blir stressad.
 
På hemväg blev det raskare trav och även en del ganska snabb galopp. Så skoj! Hampus älskar verkligen när han får sträcka ut i galopp och det är väldigt bekvämt att sitta bakom honom i vagnen och bara följa med i rörelserna. :-) Skritt sista biten som alltid och sedan försökte jag mig på att vända honom hemma på stallplanen. Vi fick trixa lite med ryggning här och där, när han klev på för mycket framåt, men till sist hade vi gjort en helomvändning, med mig kvar i vagnen. Heja oss! Jag tror att han kommer förstå mer och mer för varje gång, nu när han slutat att stressa upp sig och faktiskt lyssnar på vad jag säger. Men mer träning behövs förstås.

Justera selen och lite galopp

Igår hjälpte J mig med Hampus sele. Jag ville testa att köra honom i lite backar, då det är väldigt backigt dit vi kommer flytta. Jag har inte kört i backe tidigare, då bakselen är alldeles för stor.
 
Jag selade på Hampus och spände för vagnen, sedan klev jag upp i vagnen och skrittade lite, varvid J justerade och justerade. ;-) Hon blev inte nöjd förrän ganska många justeringar, men till sist var bakselen så perfekt som det gick att bli.
 
Vi skrittade nedför backen vid bron och J kollade hur det såg ut. Sedan travade vi uppför utan något problem, men J ville justera lite till innan hon var helt nöjd. Vi provade att vända vid en större yta på vägen, men var tvungna att ta hjälp av gräsmattan. Han förstår verkligen inte när vi skall vända, jag tar i innertömmen med stöd på ytter, samt spöet på ytter sida. Då går han emot spöet med bakdelen, vinklar sig runt innerskakeln (dvs väldigt snett med halsen) och fortsätter snabbt och stressat (eftersom han inte vill göra fel) rakt fram. :-S
 
J hjälpte honom lite så vi kunde komma iväg åt andra hållet och sedan blev det trav hela vägen till Morbergavägen, halvkass vändning där och galopp hela vägen fram till shettisarna. J tyckte att han hade en underbar galopp, så den lär han få träna mer... Jag såg att han valde höger galopp, så skönt! Sedan fick han skritta hela vägen hem och så provade jag att vända på stallplanen igen.
 
Men han spänner sig bara och krånglar, så jag provade att hoppa av och guida honom. Då gjorde han perfekta bakdelsvändningar och supersnygga vändningar. Hm... Får nog göra så att jag hoppar av och vänder honom för hand tills poletten trillat ned. När det är tillräckligt stora ställen för att göra en stor volt är det inga problem, utan det är när han måste korsa frambenen för att ta sig runt som han inte förstår.
 
Mer körträning alltså! :-) Men det är så grymt roligt så det vill jag gärna fortsätta med. Det verkar finnas lite aktivitet på nya stället, så när jag är på Fjord-SM tänkte jag kika på lite vagnar och försöka bestämma vad vi behöver för vagn.

Pigg framför vagn

I måndags var jag så inspirerad av S besök, att jag beslöt mig för att pressa Hampus lite mer än vanligt. Blev sugen på att köra honom, det var ju ändå två månader sedan sist. Hampus var lugn under påselning och anspänning, man skulle kunna tro att han blivit körd regelbundet hela våren, när han egentligen bara körts nio pass totalt...
 
Gav oss iväg längs grusvägen och efter några minuter skritt blev det trav och galopp nonstop. Hampus var pigg och jobbade på riktigt bra bortåt, galoppen blev jämn men lite långsam. Snabbaste snittminuten bortåt blev 13,99 km/h. På hemväg blev det som vanligt lite mer drag i honom, med spetsade öron och stöd på bettet. <3 Här hade vi den snabbaste snittminuten på 17,72 km/h. Totalt körde vi 3,6 km på 27 minuter.
 
Vändningen gick riktigt hyfsat och Hampus var inte ens flåsig när vi var tillbaka i stallet för avspänning. Fascinerande hur pass vältränad han börjar bli vid körning. Nu skall vi bara våga köra en längre runda, men då måste jag trixa till bakselen lite mer...
 

Ensam på kuskbocken

Jag såg redan på håll att Hampus låg och sov i halmhögen. När jag kommit in i hagen gjorde han en tendens att resa sig, men jag lugnade honom, varvid han föll tillbaka med huvudet men lät frambenen vara sträckta. Han hade hittat en riktigt mysig huvudkudde... 
 
 
Jag satte mig i halmen och myste en stund, sedan började Hampus att förbereda för att kliva upp. Det tog dock ganska lång tid att ta sig upp, det märktes på honom att han egentligen ville ligga kvar och mysa. Efter några halvhjärtade försök slutade det med att han satt på baken en bra stund. Sötnosen!
 
 
Jag hann fota många roliga bilder, det känns skönt att han inte blir orolig eller stressad över min närvaro. Det här är ju första gången jag fått vara nära honom när han ligger ned. Men det är klart att han litar mer på mig nu än när han kom hem.
 
Till sist klev han dock upp och vi kunde gå till stallet. Eftersom det var så fint väder fick han stå vid uteboxarna medan jag borstade och tog på selen. Där lyser solen rakt in och det är dessutom lä, så det är riktigt härligt att stå där bara det inte är kallt i luften.
 
Snälla C stod framför ställ medan jag spände för vagnen, men sedan åkte C hem och jag var helt ensam på kuskbocken... Första gången någonsin!
 
Vi tog oss en liten sväng på ridbanan för att känna så vändande hjälper fungerade och sedan gav vi oss iväg ut på grusvägen. Skritt första biten, noterade att däckeln satt snett så skaklarna blev sneda. Suck vilken amatörmatte! Snälla Hampus stod dock stilla så jag kunde gå ur vagnen och justera däckeln. Tyckte det blev okej, men när jag satt mig i vagnen igen såg jag att den fortfarande var sned. :-(
 
Beslöt mig för att blunda för problemet (och skärpa mig till nästa gång!) och istället köra på som vanligt. Travade hela grusvägen bort, en jämn och lugn joggtrav. Klarade av vändningen galant, delvis för att Hampus är fantastisk och delvis för att jag nu vänder på samma sätt som när man rider. Det verkar fungera för oss och vi har ju inte tänkt att ge oss ut på tävlingsbanorna.
 
På hemväg är det alltid lite mer driv i traven, vi har ett par raksträckor där han får öka på traven lite. På ett ställe har jag även börjat be om galopp, eftersom han har så himla mjuk och bekväm galopp att köra. Idag blev det några fler språng i galoppen, så Hampus frustade mer än han brukar. Nyttigt för honom!
 
Efter sista biten i skritt var det en nöjd kille som fick ställa upp sig för frånspänning. K stod framför ställ och vi spände från vagnen på stallplanen för första gången. Inga problem med det heller och premiären själva är nu avklarad! :-D

Oplanerat mer körning

Igår var planen att rida en dressyrträning. Men när jag hade hämtat in Hampus från hagen och mötte F, konstaterade vi bägge två att vi inte var upplagda för någon träning. F hade lite annat att tänka på och jag kände mig allmänt seg.
 
Så istället blev det selen som åkte på och så hade jag sådan tur att precis när vi skulle spänna för kom J och hade tid över. :-D Hon hjälpte mig att justera selen lite bättre (framförallt bakselen satt lite högt upp) och även ordna med draglinorna. När jag sedan skrittat iväg något varv på ridbanan konstaterade hon att Hampus fortfarande bara drog vagnen med skaklarna, så draglinorna blev ännu kortare.
 
Sedan följde hon med mig ut på grusvägen. :-) Hampus traskade på i glatt tempo, även om han som vanligt vinglade lite mycket i skritt. I trav jobbade han på bra och J blev imponerad över vilken jämn och fin trav han hittade direkt och höll hela tiden.
 
Vi gjorde en halvdålig vändning, men J hoppade ur vagnen och hjälpte Hampus. Vi diskuterade lite vändande hjälper på hemväg och kom fram till att J gör annorlunda än hur jag fått lära mig. Visade även hur Hampus galopperar med vagn och J blev lycklig. Hon tyckte att han hade oerhört jämn och mjuk galopp, så visst finns det risk att vi galopptränar när vi blivit lite säkrare i vagn...
 
Vi avslutade med att J fick köra Hampus på banan, medan hon testade sin teknik för vändningar. Det fungerade mycket bättre och sedan fick jag också prova. Hm... det blir nog inte längre stöd på ytter och lätta på inner, Hampus förstår mig mycket bättre om jag samspelar med förhållningar både på ytter och inner. Vi får träna lite mer på banan också, ställa ut koner och precisionsköra lite.
 
Hampus var så lycklig när han kördes och som alltid visar han sin glädje när man spänner från och selar av. Så härligt att ha hittat något han tycker extra mycket om och bra att kunna variera träningen ännu mer. Nu skall jag bara våga mig ut själv någon gång...

Premiär för körning 2013!

Igår följde min kompis E med mig ut till stallet. Vi hämtade in en lite sömnig Hampus från hagen, vilket kändes perfekt med tanke på att vi skulle ut och köra för första gången sedan i november. Dessutom har E ingen hästvana, så jag skulle få klara av allt själv.
 
Jag och E borstade med varsin skrapa på Hampus och som han njöt! Det märks att han gillar uppmärksamhet och omvårdnad, det var nog den bästa delen av hans liv som ridskolehäst. Sedan tempade jag honom, han hade 37,6 grader så jag utgår ifrån att han är frisk och pigg.
 
Jag tog på nya selen och justerade den lite. Sedan gick vi ut på ridbanan, E fick stå framför ställ, även om Hampus egentligen inte behöver någon som håller i honom när han spänns för. Men det är ändå en nyttig rutin att få in. Jag joxade med draglinor och skakelremmar, till sist fick jag till det. Tyvärr var bakselen alldeles för stor, skall diskutera med J som äger vagnen om det går att justera på något smidigt sätt.
 
E var snäll och fotade medan vi tog oss ett varv på ridbanan, Hampus var lugnet själv. Den hästen är verkligen en fantastisk läromästare!
 
 
Sedan fick E hoppa upp i vagnen och så gav vi oss iväg på grusvägen. Efter framskrittning blev det trav hela tiden, tills grusvägen tog slut. Eftersom det blåste upplevde jag Hampus som lite mer ofokuserad, men så skulle jag nog inte ge mig ut och köra själv när det blåser så mycket.
 
Vändningen gick helt åt skogen, jag fick verkligen inte till det. Jag försökte ha stöd på vänster (ytter) töm, men det resulterade ju bara i att Hampus fortsatte rakt fram. Till sist hamnade han i ett sådant konstigt läge, så jag istället fick vända honom åt vänster. Det gick faktiskt bättre, även om vi inte gjorde någon vacker vändning där heller.
 
På hemväg fick vi motvind, så då blev det lite snabbare trav. Skrittade sista biten  med en mycket glad Hampus. Åter på ridbanan fick E stå framför ställ igen, Hampus var då så nöjd med sig själv att han myste med henne medan jag spände från. Det märks att han verkligen gillar att bli körd, nu är det bara mer rutin hos kusk och häst som behövs...

Köra själva!

Igår frågade jag nästan alla i stallet om de ville följa med mig och Hampus på en körtur. J som hjälpt till vid inkörningen kunde inte alls den här helgen, men vi hade fått okej att köra själva, bara vi hade sällskap på kuskbocken. Men ingen verkade ha tid över. :-(
 
Tog in Hampus från hagen och spolade benen. Oavsett vad vi skulle göra så behövde han ju rena ben. Borstade, kratsade hovarna och tog på boots. Då kom L in i stallet och givetvis frågade jag henne så fort jag fick syn på henne. :-P Hon hade tid! :-D Så jag skyndade mig att rulla fram vagnen och ta på Hampus Webers sele. Hans nya sele har ju kommit, men jag har inte hunnit prova den än.
 
L fick stå framför ställ medan jag spände för Hampus. Jag var lite nervös och fumlade en del, det har alltid varit J som spänt för och även om jag sett hur hon gör så är det inte lika lätt att göra det själv. Men Hampus stod lugnt och L hade mest skoj åt hur cool han var, trots att matte var nervös...
 
Gjorde en hyfsad vändning inne på ridbanan och så gav vi oss iväg. Eftersom det var första gången utan J så körde vi samma väg som vi brukar, dvs grusvägen fram till asfalten. När vi skrittat fram fick Hampus trava, han håller verkligen ett jämnt och behagligt travtempo hela vägen. <3
 
Vid asfalten försökte jag vända till höger, men fick inte till det med tillräckligt stöd på vänster töm. Hampus räddade hela situationen med att lugnt flytta sig i sidled flera meter, utan att gå framåt. Finaste pojken! Man kan nästan tro att han blivit körd sedan unga dar.
 
Trav hela vägen hem förutom sista biten då vi skrittade. Totalt körde vi en halvtimme, där skritten låg omkring 4,57-5,39 km/h, traven bortåt 9 km/h och traven hemåt (där jag bad honom öka) kom upp i 12 km/h. Perfekt lågpulsarbete! :-D
 
Hemma igen blev det frånspänning på ridbanan, med en mycket nöjd Hampus. Han älskar verkligen att göra rätt och körningen är en rolig omväxling för honom. :-) Tog sedan in honom i stallet och skötte om honom. Han fick manen klippt och även käklinjen då det började bli alldeles för mycket skägg där. Sedan fick han kraftfoder medan jag masserade benen.

Körning är roligt!

Det var mer än en månad sedan vi körde sist och jag började ärligt talat tappa sugen lite. Men eftersom J kunde komma ut idag och jag inte hade något annat viktigt inplanerat, så blev det körning ändå.
 
Hämtade Hampus längst bort i hagen där han stod och åt av osynliga grässtrån. ;-) Blev avspolning av benen som vanligt och sedan borstning och hovkratsning. Tog på låneselen och justerade den efter Hampus. Funderade lite om jag skulle avboka selen jag beställt, men efter diskussion med J så började jag bli lite körsugen ändå...
 
Tränsade Hampus och tog ut honom på ridbanan där vagnen stod. Jag placerad honom rakt medan J spände för honom. Han reagerade inte, så jag satte mig i vagnen och körde ett varv på ridbanan. Sedan klev J i också och så körde vi ut. :-D
 
Vi skrittade och travade omväxlande, mest trav faktiskt. Hampus får en härlig joggtrav i vagn som är perfekt lågpulsarbete. Vi travade förbi alla farliga ställen som av någon anledning inte var farliga med vagnen bakom. Hm...
 
Väl framme vid asfalten så provade jag att vända och det gick över förväntan. Bara jag får med mig den där yttertömmen så går det riktigt bra. Hampus var duktig och gjorde sitt jobb också.
 
Trav hela vägen hem förutom sista biten, så han hann komma ned i varv innan frånspänningen. Traven blev snabbare på hemväg, även om J tyckte det fortfarande gick långsamt. Är man van vid tävlingstravare är det klart en fjording känns lite långsammare. ;-) Men Hampus lade in en överväxel i traven som jag inte ens tror han själv visste om att han hade. Det kommer bli så bra att träna traven framöver! :-D
 
Åter på ridbanan spände J från och sedan fick Hampus gå in i stallet. Han var mycket nöjd med sig själv och det var jag också. Det är roligt med körning ändå... Tog av selen och sedan fick han kraftfoder medan jag masserade benen och kratsade hovarna.
 
Han hade inte lika bråttom ut i hagen som vanligtvis, tror han var rätt nöjd med dagens arbete. :-)

Bildbevis från körningen

Tack snälla J som fotade!
 

Körning ute!

Idag hade jag utsläpp, ett lugnt sådant då fyra hästar var iväg på tävling. Jag kommer att ha ut- eller insläpp hela oktober, men sedan slipper jag stallpassen. :-) Ytterligare en fördel med lösdrift för Hampus.
 
När alla hästarna var ute i hage mockade jag och fixade foder till Hampus. Tog även fram all utrustning till körningen och flyttade över lite grejer från stallets sadelkammare till lösdriftens sadelkammare. Det svåraste blir nog att klara sig med två sadelhängare istället för fyra...
 
Sedan hämtade jag in Hampus och borstade igenom honom. Han hade fortfarande ett par kissfläckar, så saneringen fortsatte. Kratsade även hovarna innan selen åkte på.
 
Eftersom J var lite sen så åkte klippmaskinen fram. Hann klippa ungefär en tredjedel av manen innan J kom in i stallet, så Hampus fick se konstig ut i manen under körturen. :-P.
 
Vi spände för ute på ridbanan, sedan fick han gå ett halvt varv i höger varv, sedan gjorde jag snett igenom och körde ut från ridbanan. Hampus var mycket nöjd med det. Vi diskuterade lite åt vilket håll vi skulle efter att vi passerat stallplanen, Hampus ville till höger och jag tyckte vänster var bättre (för däråt kan man vända vagnen smidigt). Jag vann, men herrn är minst lika envis i vagn som uppsuttet.
 
Han vinglade ganska mycket fram och tillbaka över vägen, det var först när jag tog fram pisken, krävde lite mer skritt och hade ett jämnt stöd på bägge tömmarna som han skärpte till sig och gick rakt. Framme vid vändningsplatsen började han vända riktigt fint till höger, sedan kom han på att vi skulle vända hemåt och fick hiskeligt bråttom. Så halva svängen blev bra, halva blev alldeles för stor och slarvig. Vi får träna på det där med att lyssna på kusken. ;-)
 
På hemväg var det ett helt annat driv, han klev på rakt fram hela tiden och hade ett fint stöd i munnen. Goaste hästen! Vi provade att trava och det gick över förväntan. Nu blev det ju bara några meter i och med att han inte är van vid det, men det fungerade helt okej med selen och vagnen.
 
Tillbaka vid stallet körde vi in på ridbanan igen och spände från där. Ingen idé att börja med några nyheter när han gör sitt jobb så bra vid på- och avspänning på ridbanan. Sedan fick han gå in i stallet, få massor med beröm och slippa selen. Efter att vi klippt klart nästan hela manen (maskinen behövde laddas på slutet) och han blivit genomborstad fick han återvända till hagen igen. Mycket nöjd kille!
 
Sedan tog jag reda på all utrustning och spolade även av selen ordentligt. Hängde den på tork (smidigt) och sedan var det dags att åka hem igen. Då J har fullt upp nästa vecka (typiskt när jag har semester! :-P) så får Hampus vila från körningen minst en vecka. Sedan har förhoppningsvis hans egna sele kommit.

Tidigare inlägg
RSS 2.0