Hampus

Igår var det äntligen dags för första träningspasset med Hampus. Jag borstade av honom som hastigast i boxen och han var så glad över att någon äntligen brydde sig om honom. Onsdagar är han ju ledig från ridskolejobbet, så han känner sig nog ganska övergiven de dagarna...

Eftersom vi endast skulle skritta blev det barbacka, främst för att jag behöver få en del träning också. Så på med hjälm på mig och träns på Hampus och ut för uppsittning. Sedan skrittade vi iväg längs rakbanan och jag jobbade mycket med att få honom att gå fram ännu mer än vad han tror är möjligt.

Vi fortsatte längs den slingrande skogsstigen och därefter på asfaltsvägen. Jag fick verkligen kämpa med att få Hampus att jobba i skritten, även om han inte skrittar som en trött ridskolehäst när jag sitter på (det sparar han till sina lektioner...) så vet jag att han kan jobba ännu mer i skritten än han själv tror.

Efter tjugo minuter svängde vi in i ännu en skog och traskade runt där på stigar och offroad lite som det passade oss. Jag jobbade hela tiden med att motivera Hampus ännu mera framåt och han fick anstränga sig rejält då det var ojämnt underlag, med stenar, rötter och sliriga lerstigar. Men han hade så himla roligt! Han älskar verkligen att vara ute i skogen och inte riktigt veta vart någonstans det bär, han tänder till lite extra då och lyssnar så himla bra både på framåtdrivande och vändande hjälper.

På hemvägen fick han extra driv i steget, dels för att det bar hemåt och dels för att asfaltsvägen verkade så enkel i jämförelse med den kuperade skogen. Även den lilla stigen mellan asfalten och rakbanan klarades av i högre tempo än vanligt, något travsteg fick han in ibland när han inte riktigt orkade i skritten.

På rakbanan fick han äntligen se de andra hästarna igen (han hade gnäggat regelbundet efter dem hela ridturen, sällskapssjuk som han är) och plötsligt lade han in ytterligare en växel i skritten, som jag tror varken jag eller han visste om att han hade. Men oj vad det gungade i ryggen när han kom igång ordentligt! Nu klarar han inte riktigt av att hålla det tempot genom hela kroppen hur länge som helst, men de små tempoväxlingarna jag fick uppleva var riktigt roliga. Mera sådant!

Tillbaka i stallet var det en pigg och glad, men lite andfådd Hampus som jag visiterade. Han var lätt fuktig på bringan, så han hade verkligen jobbat även om vi "bara" skrittade. Jag stretchade igenom honom och det märktes att det var ett bra tag sedan sist. Han ifrågasatte alla stretchövningar och tyckte att jag var jobbig när det sträckte i musklerna. Men det är nyttigt för honom att bli lite smidigare, så jag tänker fortsätta trots hans små protester.

Efter stretchingen var det puss på mulen och hejdå, på lördag blir det tuffare tempo i form av galoppintervaller. Bara jag får pulsmätaren att fungera...