Hejdå hopprädslan!

Var hos Ariel innan jag åkte till Hampus, så när jag var framme blev det lite mellanmål innan jag gjorde klart för ridning. Skrittade bort längs rakbanan, provade även trav och lite galopp bortåt. Inga protester från Hampus idag, han var bara glad att vara ute. Skrittade hela rakbanan tillbaka och fram till ridhuset.

Vi passade på att gå in i ridhuset när hästarna som gått lektion gick ut därifrån. Jag måste erkänna att jag blev imponerad av Hampus som snällt gick in i ett helt tomt ridhus medan hans arbetskompisar gick därifrån.

Att ha ett stort (30x80?) ridhus alldeles för sig själv är väldigt roligt. Efter ett varv i skritt blev det igångjoggning i trav. Vi gjorde en av F:s övningar från i somras, serpentinbågar i trav med övergång till skritt på medellinjen och sedan upp i trav igen. Supernyttigt för oss båda och Hampus blev snabbt kvickare i bakbenen. Sedan galopperade vi i vänster varv, jag ställde mig upp i stigbyglarna och verkligen manade på Hampus. Oj så han sprang!

H kom in och jag skrittade fram till henne för att höra vad som skulle hända idag. Hon tyckte att vi skulle lägga på ytterligare ett hinder. Jag förvarnade om att jag skulle galoppera igång Hampus i höger varv också och det tyckte hon var en bra idé. Hampus har mycket lättare för höger galopp, så när vi kom på långsidan mot utgången blev det inte bara race, utan en lång serie av bocksprång. Han var så glad och jag jublade inombords. Att bocka av sig i galoppen är precis vad hans rygg behöver.

Sedan var vi varma och glada, men jag körde ändå några övergångar mellan trav och galopp i bägge varven för att känna så Hampus verkligen var vaken och alert. Därefter var det dags för hoppning! Redan första gången i serien (ena änden av bommarna nedlagd) flöt det bättre än tidigare. Hampus kom ihåg övningarna från förra lördagen, så det blev dags att fokusera mer på hur jag red än vad han gjorde. H lade upp ett hinder i taget allt eftersom vi klarade serien.

Fick tänka på att använda vaderna när jag driver, så skänkeln blir stadig. Driva även i serien, vilket var svårt för jag glömmer lätt att göra något överhuvudtaget när jag ser hinder. Vi varvade hoppningen med lite skrittpauser, där H förklarade vad jag skulle tänka på nästa gång jag tog serien. Rätt vad det var så bröt Hampus ut till höger, jag blev arg, fick stopp på honom och vände tillbaka. Vi kom ett par gånger till över serien, sedan försökte sig Hampus på ytterligare en utbrytning. Han hade börjat hoppa mer på styrka än fart och det är så klart jobbigt, därav försöken att bryta sig ut. Andra utbrytningen parerade jag dock redan före första hindret och så blev jag så irriterad på honom att jag drev på och fick honom genom hela serien. Givetvis flög några bommar, men igenom kom vi!

Det var då H förklarade att jag motsäger mig själv. Hon hade tänkt på det redan förra gången jag stoppade hans utbrytning, men nu blev det ännu tydligare. En hopprädd ryttare skulle bara följt med och låtit hästen springa förbi. Men jag säger att jag är hopprädd, medan min kropp och mina reflexer säger någonting annat. Efter det lossnade mycket både före, över och efter hindren. Jag är inte alls hopprädd! Jag är lite otränad och ovan vid att hoppa, men nog sjutton vill jag hoppa!

Vi mixtrade lite med vikten några gånger över serien, Hampus hade en tendens att dra åt höger, men när det fungerade bra (dvs jag slutade sitta snett) så nöjde vi oss för dagen. Jag travade av Hampus lång och låg, något jag aldrig riktigt fått honom att göra tidigare. Men idag var han avslappnad (lösgjord!) och gick riktigt fint med nosen framme.

Sedan blev det avskrittning avsuttet medan vi hjälptes åt att plocka bort hindren. Hopprekordet idag blev 40 cm och det kändes mer som språng än förra gången. Tyvärr kan H inte ha träning nästa helg och helgen därpå kommer E.T. på besök igen. Typiskt när vi verkligen kommit igång, men jag kan ju hoppträna Hampus i många år till.

Hampus var förstås dyblöt av svett efter träningen, så jag lyxade till det med en dusch i spolspiltan. När all svett var bortspolad blev det strechning och påklädnad av pyjamas. Sedan fick en väldigt nöjd Hampus äta lunch i boxen.
Trackback
RSS 2.0