Toppenjobb och bad

Hampus var inte alltför intresserad av att komma in, men efter avborstning och kratsning av hovarna så verkade han lite mer nyfiken på vad vi skulle hitta på. Sadel och träns åkte på och sedan skrittade vi först längs grusvägen och sedan längs asfaltsvägen mot golfbanan.
 
Hela tiden vi skrittade på asfalten krävde jag ett rejält tempo av Hampus och att han jobbade genom hela kroppen. Han tyckte det var jobbigt, men ju längre vi skrittade desto mer kom han igång. Det kändes bra att få till ett pass på asfalt också, så vi successivt kan rida allt längre på hårt underlag. Det är ju nackdelen med en ridskolehäst som bara går på mjukt underlag varje ridpass.
 
När vi vänt och skrittat tillbaka, så svängde vi in på en grusväg innan stallet. Där blev det först kort galopp och sedan mellangalopp så Hampus verkligen fick jobba hela kroppen. Efter galoppen blev han så himla fin! Vi lekte med lite övergångar och det var en oerhört alert häst som lyssnade på minsta lilla förändring med sitsen. <3
 
Däremot blir han lätt lite överilad när han kommit igång med kroppen, han byter snabbt från skritt till trav, eller från trav till galopp, eller från skritt till galopp. Men att byta tillbaka, dvs lyssna på lätta förhållningar, är lite svårare. Det är ju inte konstigt egentligen, eftersom det är lättare för kroppen att öka tempot eller byta gångart till en snabbare, än att minska tempot eller byta gångart till en långsammare. Kroppen har ju svårare att samla än att länga och det är något som kommer med tiden. Men han kämpar på bra, mattes sötnos!
 
Efter en härlig skritt sista biten hem så kunde jag konstatera att vi varit ute i 50 minuter och ridit ganska precis 5 km. Inte dumt alls!
 
Hampus var lite svettig under sadeln, men faktiskt inte någon annanstans. Tror mest det beror på att det blåste så pass mycket när vi red, så svetten dunstar istället för blöter ned pälsen. Men eftersom det var så bra väder ute, så blev det helbad av Hampus. Han försökte verka ogillandes, men ganska snabbt märkte jag att han njöt av alltihop. När han väl var ren (han var faktiskt inte så skitig) överallt, även i skapet (...) så fick han äta kraftfoder i sin box. Han var inte alltför nöjd med det arrangemanget, men jag hoppas att han lugnar sig när den stora skivan som döljer halva boxen tas bort. Nu åt han i alla fall, men det gick långsammare än när han äter ute.
 
Sedan fick han gå i hagen och det första han gjorde var att rulla sig riktigt ordentligt på bägge sidorna. ;-) Men jag är så lycklig över att han rullar sig, så det gör ingenting att han bara var ren i tio minuter. Finaste killen i världen!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0