Hampus

Igår var jag riktigt taggad att ge mig ut. Jag hade både laddat mobilen (med gps) och tagit fram pulsmätaren. Spännande!

 

Hämtade in Hampus från hagen och gjorde i ordning honom. Han brydde sig inte när jag blötte ned pälsen och satte fast pulsmätaren, 45 spm hade han i vilopuls... Cool häst!

 

Skrittade iväg och kunde konstatera att hans puls i skritt låg runt 80-85 spm. Vi skrittade bort till rakbanan, med en liten snutt trav på asfalten. Han kändes välbalanserad hela tiden och gps:en visade en skritt mellan 5,44-7,26 km/h. Imponerande!

 

Framme vid rakbanan galopperade vi i tre minuter. Tyvärr var rakbanan för kort, så vi var tvungna att sakta in, vända och galoppera tillbaka halva vägen för att få ihop tre minuter. Hampus kämpade på bra, men den dumma pulsmätaren gav upp. Suck!

 

Skrittade Hampus hela vägen tillbaka till rakbanans slut, men han fortsatte att flämta. Var lite fundersam hur sjutton han skulle orka 4x3 minuter, men beslöt mig för att åtminstone prova att galoppera tre minuter till. Hampus kämpade på hela vägen hemåt, men tyckte att jag var väldigt dum som sedan bad honom galoppera bortåt igen. Men tre minuter till fick vi ihop! Hastigheten var däremot inte så hög, mellan 19,28-21,20 km/h.

 

Då började pulsmätaren plötsligt fungera igen och jag kunde se hur Hampus snabbt gick ned under 120 spm. Vilket är vad han skall komma ned i för att göra fler intervaller. Men det kändes inte bra, i och med att jag tyckte att han flåsade så mycket. Så istället skrittade vi hemåt, förutom en riktigt härlig trav på asfalten. Sug i bettet och driv bakifrån. <3

 

Trots tjugo minuters skritt fortsatte Hampus puls att hålla sig mellan 90-100 spm. Hemåt skrittade han ännu snabbare, mellan 6,13-7,94 km/h. Heja Hampus! Däremot var pulsen väldigt oroande och det tog ett par minuter efter att jag suttit av innan pulsen sjunkit under 60 spm. Så det blev helt klart ett för tufft pass för Hampus. Dessutom upplevde jag att galoppkvalitén blev sämre ju tröttare han blev (vilket inte är så konstigt) och just nu är det ju mer intressant med en bra galopp några meter, än att han kan galoppera många minuter. Så kommande veckors galoppträning kommer att fokusera mer på styrketräning än konditionsträning.

 

Åter vid stallet tog jag av utrustningen och då föll pulsmätaren i bitar. Den gick sönder ifjol, men då lagade min pappa den med en så kallad sockerbit. Nu hade sladden lossnat från sockerbiten, så nu måste pulsmätaren lagas på riktigt. Irriterande, men det är väl lika bra att få det ordentligt gjort. Jag kommer ju inte använda pulsmätaren på ett tag framöver i alla fall.

 

Hampus fick sig en välbehövlig dusch, han var svettig överallt utom på korset. Men han var väldigt nöjd och inte alls så trött som jag trodde att han skulle vara. Sedan fick han gå ut och rulla sig ordentligt innan han fick kraftfoder.

 

Jag tog reda på utrustningen, blötte tränset som blivit väldigt svettigt och borstade av padden. Den sistnämnda fick sedan följa med mig hem för tvätt. Hoppas Hampus egen padd kommer snart, så han slipper nöta på Ariels...