Längre tur än planerat...

I söndags skulle jag och Hampus iväg till L för att klättra lite i sandtaget. Det finns två vägar dit, varav den kortare och som inte går på asfalt ofta är stängd då kor betar där. Men nu var den öppen så då gäller det ju att passa på!
 
 
Tog in en blöt Hampus, regnet verkligen öste ned. Deprimerande! Sms:ade lite med L och vi bestämde oss för att köra på ändå. Lite regn har ingen dött av. ;-) Så på med grejerna på Hampus och regnjacka på mig. Skrittade iväg genom farliga villaområdet och sedan genom Bälinge. Då tittade plötsligt solen fram och sedan var det sol hela ridturen. :-)
 
Jag fick rida den längre turen till L, då den bästa turen också innehöll kohagar såhär i sommartid. Men istället kunde vi galoppera längs ängskanten och det var inte dumt heller. Hampus var lite halvtrött, han hade inte riktigt kommit igång.
 
En bit in på asfaltsvägen mötte jag L, som red på Piaster. Sedan skrittade vi hela vägen hem till henne, det var nästan bara asfalt. Men Hampus var lika glad för det. ;-) Som vanligt fick han stå inne i stallet och vila medan L bytte häst till Rembo, med Filou som handhäst.
 
Sedan red vi iväg mot grustaget. Mest var det grusvägar vi red på, men vid ett tillfälle passerade vi en strid å, som var åtminstone åtta meter bred. Eldprovet för Hampus, som ju är rädd för vatten. Eller snarare, var rädd för vatten. Han följde glatt i svansen på Filou och kände noga efter var någonstans han satte sina fötter i åbädden. Bästa hästen! <3
 
Framme vid grustaget blev det bara ett varv klättring, tiden hade verkligen rusat iväg och jag var trött redan innan vi började klättra. ;-) Hampus hade däremot kommit igång, så han ville gärna skynda sig både här och där.
 
På tillbakavägen fick Hampus gå först genom vattnet och det var ingen som helst tvekan, bara rakt ut i vattnet. Finaste, finaste killen! :-) När vi var tillbaka hos L så sade vi hejdå och så red Hampus och jag ensamma hemåt igen. Det var ingen bra idé tyckte Hampus, som gnäggade gång på gång efter någon häst. Men ingen ville svara...
 
Efter att ha galopperat på ridskolans rakbana och längs ängskanten var det en ganska trött Hampus som skrittade sista biten hem. Totalt hade vi varit ute i 4 timmar och 20 minuter, mer än två och en halv mil blev det... Snacka om tuff häst som jobbar på i alla lägen! :-)
 
Hemma igen blev det dusch och sedan ut i hagen. När jag plockat undan alla grejer fick han kraftfoder och sedan smorde jag även in benen med kyllera. Det är inte säkert att det behövdes, men efter en så pass tuff ritt vill jag ändå ge honom bästa möjliga omvårdnad. Det är han värd!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0