Läskig flytt

Igår var K snäll och körde mig till Hampus stall. Han stod inne och sov, vad annars? ;-) Han verkade vara ganska nöjd med att jag borstade av honom och tog på grejerna, även om han bara trodde att vi skulle ut på en vanlig ridtur.

Vi skrittade iväg längs vinterhagarna och galoperade på rakbanan. Sedan blev det skritt igen genom skogen och där tyckte Hampus att vi kunde vända och rida hem igen. :-P

Istället fortsatte vi att skritta längs asfaltsvägen, det var lite småfarligt här och där tyckte Hampus, det fanns så mycket att titta på för en ridskolehäst som inte ridits ut själv sedan i december... När vi dessutom kom ikapp några hundar (som tack och lov inte skällde) och passerade en skock får, då var Hampus nerver spända till bristningsgränsen.

Som tur var så skulle vi vika av från asfalten precis där, men givetvis stod det en bil på vägen vi måste gå på och det smala utrymmet att passera förbi bilen var täckt med en presenning. Hua! Jag gav Hampus allt stöd jag kunde och lovade honom att det inte var farligt, men jag kände att han inte trodde mig. Han har inte fullständigt förtroende för mig än, helt enkelt därför att vi inte umgåtts tillräckligt mycket.

Men han gick över presenningen ändå och när han märkte att ingenting hänt så blev han lite mer avslappnad och började lita mer på vad jag sade att han klarade av. Vi galopperade längs en gräsäng och det tyckte han var skoj, även om han återigen försökte ta sig hemåt. När inte det fungerade så gnäggade han hjärtskärande, men ingen svarade honom.

Sedan red vi genom Bälinge, förbi de läskiga grävskoporna och alla villorna. Hampus tyckte återigen att allt var läskigt, men nu kände jag att jag verkligen nådde fram till honom. Han tyckte inte om det, men litade på att jag visste vad jag gjorde. Härliga häst!

Sista biten på grusväg blev det trav förbi lösdriftshästarna, sedan satt jag av i stallet och tog av honom sadeln. Med tränset på fick han gå ut med mig i hagen, han har ju ingen grimma än. Men eftersom jag vet att fjordhästar är coola hästar, så tog jag av honom tränset när han väl var inne i hagen.

Ariel var supernyfiken och de hälsade med böjda nackar. Sedan nosade de varandra över ryggen, varvid Hampus var nöjd och började beta. Ariel ville gärna nosa lite till, vilket Hampus tillät henne att göra bara han fick fortsätta beta. ;-)

Det var så skönt att ihopsläppet blev helt odramatiskt, det här är en dröm jag burit på länge, att äntligen få ha mina hästar tillsammans!



Jag tog reda på Hampus utrustning och längtar till skatteåterbäringen kommer så jag får shoppa lite grejer till honom. Sedan fyllde jag på vatten i hagen och kunde konstatera att de fortfarande var vänner. Så då åkte jag hem och lämnade dem att överleva natten tillsammans. :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0