Hampus

Igår var Hampus fläckvis lerig, men inte så farligt som jag trodde. Han stod ganska nära en av de andra hästarna, kanske har de äntligen blivit vänner efter en månads samvaro?

 

Tog in honom och spolade av benen. Kratsade hovarna och borstade igenom honom ordentligt. Han fäller fortfarande... Eller om han tycker att det är för varmt och har börjat fälla vinterpälsen?

 

Tog på sadel och träns, sedan blev jag lite nojjig i och med att vi bara skulle skritta, så ländtäcket fick också åka på. Ifall att...

 

Satt upp och skrittade iväg längs grusvägen och asfalten mot Bälinge. Red genom Bälinge (mycket spännande saker att titta på!) och fortsatte på grusvägen mot Nyvla. Planen var att rida till kossorna för att se om grinden äntligen var öppen igen.

 

Hampus skrittade på helt okej, men jag fick honom att öka på stegen då och då. Det finns mer skritt i honom, men han är fortfarande lite för bekväm för att ta ut steget helt. Däremot tyckte jag det var lite svårt att motivera honom så pass länge, speciellt som vi red på en grusväg som bara gick rakt fram hela tiden. Han vill ju ha utmaningar i form av slingrande stigar. :-P

 

Vi tog oss smygande förbi kossegården. Det var tydligen massor med farliga saker där. Såg redan på håll att grinden var stängd, men red ändå fram till den för att se om det gick att gå vid sidan av. Det går det, om det inte varit en taggtråd virad där. :-S

 

Så det var bara att vända och skritta hem igen. Hampus var nöjd med det beslutet och fick ännu mer tempo i skritten. Det bästa vore nästan att transportera honom en lång bit bort och sedan skritta hela vägen hem. Efter några veckor skulle han ha suverän skritt. :-P

 

Tillbaka i stallet konstaterade jag att vi i alla fall skrittat 90 minuter och Hampus var faktiskt lite fuktig bakom öronen. Så en alldeles enkel ridtur hade det inte varit. :-)

 

Jag borstade av honom lite lätt, masserade benen och så fick han kraftfoder. Sedan återvände han till hagen för att mysa med Ariel över staketet. <3