Höstritt med nya kompisar

Igår hade jag utsläppet och när jag tagit ut alla hästarna mockade jag ur Hampus box ordentligt. Sedan hämtade jag in honom från hagen igen, borstade och kratsade hovarna samt tog på bomlösa sadeln.
 
Jag och två tjejer i stallet hade bestämt oss för att rida på höstritt och vädret var verkligen underbart. :-) Det var dessutom Hampus blivande hagkompisar som skulle med på turen, kallblodstravaren Eldrimmer och haflinger Weber.
 
Vi skrittade iväg längs grusvägen, pratades om allt mellan himmel och jord. Hampus trivdes utmärkt i de andras sällskap, även om han helst inte ville gå först. Efter grusvägen blev det asfalt en stund innan vi kom till den härliga gräsvägen. Eftersom alla hästarna var under igångsättning och dessutom lite ovana vid att ridas i grupp så travade vi bara längs gräsvägen. Även om det hade varit skoj med en galopp. ;-) Hampus jobbade på bra och gick i form några steg här och där.
 
Sedan skrittade vi längs grusvägen som har bebyggelse på bägge sidor innan vi kom till asfalt igen. Vi beslöt oss för att försöka hitta vägen till kyrkan och red lite allmänt vilse inne i Bälinge. :-P Vi träffade på både vägarbeten, bilar, traktorer och en lövblås men hästarna gav varandra trygghet och traskade bara på. Härligt!
 
När vi väl hittat kyrkan och ridit förbi den var det bara sista grusvägen hem. Hampus låg på lite, så vi tränade halter medan de andra fick skritta på. Han måste lära sig att lyssna på förhållande hjälper även när han vill hem...
 
Åter i stallet var hästarna precis lagom genomridna och vi var väldigt nöjda. Jag svampade av Hampus lite lätt på ett par ställen där han var svettig, sedan släppte vi ihop hästarna!
 
 
Det var rätt så odramatiskt. Hampus gjorde något bocksprång och drog ett par repor i trav och galopp, men mest ville han umgås med sina nya kompisar. Goaste killen!
 
 
Jag flyttade över lite mer grejer och tog hand om Ariel, innan jag svängde förbi lösdriften igen och kollade så allt var bra. Då fick Hampus även sitt middagsfoder, från och med nu blir det ju jag som utfodrar honom varje dag. Han verkade precis lika glad som innan. :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0