Hampus

Igår hade jag lite av en uppenbarelse med Hampus. Tvång fungerar dåligt på honom, det är beröm och mera beröm som gäller. Jag lär mig verkligen mer om honom varje gång vi jobbar ihop.

 

Han stod vid grinden och trampade när jag skulle hämta honom. Sedan förvånade han mig genom att börja krafsa med hoven. "Hallå morsan, skynda dig" sade han med hela kroppen. Känns så härligt att han ser fram emot våra pass tillsammans. <3

 

Tog in honom och borstade av en del päls samt kratsade hovarna innan jag tog på tömkörningsgjorden och dressyrtränset. Sedan gick vi ut på ridbanan.

 

Eftersom det var ganska hårt i backen blev det mest trav. Joggade först runt honom utan inspänning för att mjuka upp honom, varierade med tempo i traven och storlek på volten. En del skritt också, med fokus att få honom att behålla ett bra driv i skritten. Inte det lättaste...

 

Sedan åket inspänningstyglar på och därmed började proteststormen. Hampus förklarade att han INTE kunde röra sig framåt när det fanns något som tog i hans mun så fort han hade huvudet i luften. Så de första minuterna jobbade vi med att försöka få honom att gå framåt i trav (vill inte skritta med inspänningstyglar) och det blev jobbiga minuter för Hampus. Han var spänd och ville inte trava, men gjorde ändå som jag bad om.

 

Efter varvbyte och försök till galopp kom den största protesten. Först ryggade han flera meter (för att visa mig att han inte kunde gå framåt) och när jag bad honom att ändå gå fram, fann han ingen annan lösning än att ställa sig i levad. Dvs vikten väl placerad på bakdelen och i perfekt balans lyfta på frambenen. Jag förstår honom på ett sätt. Han upplevde att inspänningstyglarna stoppade honom framåt och jag stoppade honom att gå bakåt, så enda utvägen var ju uppåt...

 

När jag fått honom att trava ett par varv till och även galoppera några språng så avslutade jag med att han fick jogga runt utan inspänningstyglar. De är absolut inte för hårt spända, men han känner sig låst med dem i alla fall. Så analysen blir helt enkelt att vi inte fortsätter longera med inspänningstyglar, eftersom målet är att få en avslappnad och lösgjord häst. Kanske att inspänningstyglarna så småningom skulle kunna leda till det, om jag använde dem ofta, men jag tror att det går mycket fortare, och är bättre för honom om han slipper dem.

 

Måste dock erkänna att han var häftig när han stod med all vikt på bakdelen... Den bilden kommer jag ha kvar på näthinnan och drömma om att få rida passage på honom... ;-)

 

Han var varken svettig eller flåsig när vi var tillbaka i stallet, så passet hade egentligen inte varit så jobbigt för honom. Nyttigt att veta att trav i nästan 20 minuter inte är jobbigt längre. :-) Efter kraftfoder och stretchning fick han återvända till hagen. Han ville dock inte gå till polarna, utan stod länge och myste med matte. <3