Kraft i bakdelen

I söndags var det äntligen dags för dressyrträning för F igen. Tyckte det var länge sedan, och efter en titt i kalendern kunde jag konstatera att det var nästan sju veckor sedan sist. Skärpning! :-S Nu måste vi försöka få in en träning åtminstone varannan vecka, så vi håller igång dressyrjobbet och inte maskar för oss själva...
 
Skulle hämta Hampus i hagen och möttes av fyra väldigt trötta hästar, varav två liggandes. Hampus var i alla fall snäll och lyfte på huvudet när jag kom, men tyckte att jag var helt tokig när jag började prata om dressyrträning.
 
 
Förklarade för honom att han fick sova tio minuter till, sedan skulle vi få skynda oss från hagen till stallet. Han nöjde sig med tio minuters vila till och somnade om. Till vänster om honom låg Lucky, Ariels gamla skyddsling.
 
 
Till sist fick jag tvinga upp honom, men han tyckte det fick duga med att sitta. ;-) Bilden visar alla hästarna, Acrobat till vänster, Lucky sovandes och Weber bakom vaktandes. Samt då Hampus som protesterar mot att inte få sin skönhetssömn...
 
 
Efter en långsam promenad från hagen till stallet kunde jag sedan göra i ordning honom för träningen. Skrittade iväg längs grusvägen, men fick ganska snabbt vända, då padden hamnat för långt bak. Kändes som att sitta i nedförsbacke. :-S Det är inte alltid lätt att få till padden och känns det fel när man sitter så är det bara att sadla om. Skrittade fram ute efter omsadling och joggade även någon minut på lång tygel.
 
Sedan gick vi in på ridbanan där F avslutade sin första träning, så jag passade på att göra tempoväxlingar i skritt och trav på bortre volten. Gick sådär... Tänk att det alltid går bättre när jag har en tränare som tittar på mig.
 
Sedan vände F blicken mot mig och satte oss i arbete. Vi fick börja med att trava på volt med övergång till skritt, sedan upp i trav igen. Han gör det allt bättre med övergången ned till skritt, men fortfarande är reaktionen upp i trav igen lite fördröjd. Bara att fortsätta nöta! Traven var snäppet snabbare än jag brukar rida i, så där behöver jag bli bättre på att kräva mer tempo än tidigare.
 
Vi fortsatte med framdelsvändning, där han försöker att spara sig genom att ta ett litet första steg och sedan ett lite större. Vi vill ha ett stort redan från början och en känsla av hur bakdelen jobbar hela vägen. Inte lätt, men så nyttigt! Vi gjorde sedan några framdelsvändningar som följdes av ryggning och där blir det så himla bra bara jag är lugn i min hjälpgivning. Ett par ryggningar blev grymt fina. Kruxet är bara att man vänjer sig och vill ha en ännu härligare känsla nästa gång. ;-)
 
Sedan blev det galopp på volt ett varv, vända snett igenom, följa fyrkanten tillbaka till F och göra ny volt runt henne. Hela tiden en galopp med mer driv i, mer kraft från bakdelen och ett högre tempo än tidigare. Gaaah vad jobbigt! Hampus var så fin i galoppen, började tänka mer nedåt med huvud och hals och verkligen bära sig på bakbenen. <3 Men det var sjukt jobbigt att hela tiden stötta och RIDA honom i galoppen. Tänk vad allt är lättare när jag inte behöver rida utan bara åka med. ;-)
 
Vi pustade någon minut (alldeles för kort tid för mig) innan vi gav oss i kast med bakdelsvändningarna. F ville att han skulle sätta sig mer på bakdelen, men bibehålla bjudningen framåt. Han vill gärna stanna och skruva i bakdelsvändningarna. Vi trixade en del med att jag skulle få med mig bakdelen först, innan jag gjorde bakdelsvändningen och det var riktigt svårt. Alldeles för mycket för mig att hålla reda på... Men några gånger fick vi till det och med F:s hjälp kan vi nog lära oss så småningom.
 
Vi avslutade med att trava små serpentinbågar längs långsidorna, jag har helt av mig själv slutat att rida lätt i traven på dressyrträningarna (!) och sitter ned hela tiden. Efter att jag skärpte till mig med hjälpgivningen gjorde Hampus helt okej serpentiner med böjd kropp. Det tar sig verkligen! Han jobbade helt rätt med bakdelen under sig och gick bitvis på tygel. Önskar så att någon kunde fota/filma när jag rider dressyr för F, skulle vara så nyttigt att se. Får se om jag kan muta M nästa gång det är träning. ;-)
 
Sedan tyckte inte F att vi skulle nöta mer, han jobbar så bra när vi tränar för henne, så vi skall inte göra honom helt slut. De övningar han gör, gör han bra och då är belöningen att få skritta av. Det fick bli vid hand och utan sadel, kände mig ganska mör och mådde bra av att promenera bredvid honom. Han verkade väldigt nöjd med det. <3
 
Svampade av honom, även om han inte var lika svettig som i lördags. Men så red vi på morgonen innan det hunnit bli för varmt också. När jag ändå var igång och slabbade med vatten så blev det tvätt av svans också. Så snygg blir den! :-)
 
 
Tillbaka i hagen var det en nöjd farbror som gick sina kompisar till mötes. :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0