Hampus

Igår skrittade vi ut i mörkret, med reflexländtäcke och pannlampa. Jag hade sadel, främst för att jag känner mig tryggare med sadel när det är mörkt, men även för att ha någonting att fästa ländtäcket i. Hade egentligen velat ha benreflexer, men Hampus ben var alldeles för leriga och jag hade inte något vatten i stallet att rengöra dem med. Får bli kom-ihåg till nästa gång.

 

Vi red längs Storgatan, vilket innebär att vi bara behöver passera rakt över asfalten vid ett tillfälle, i övrigt kan vi hålla oss borta från vägen. Så skönt, det är faktiskt en av fördelarna med ridvägarna här uppe. De går sällan där det finns trafik.

 

Hampus var lugn och fokuserad så gott som hela ridpasset. Jag kunde skritta på lång tygel och bara njuta av hur han arbetade under mig. Storgatan är ju, som de flesta vägar här, ganska kuperad, så han fick jobba på rätt så bra hela tiden.

 

På hemväg hade han lite mer driv i skritten, men så är det ju nedförsbacke också. Tyckte att han jobbade fint i en lång och låg form, även om han inte gick på tygeln. Det kommer, jag har bara lite dåligt tålamod ibland. ;-) Det viktigaste är ju att han blir avslappnad och därmed ett steg närmare fullständig lösgjordhet.