Hampus

Igår kom hovslagare M och skodde om Hampus. Han skötte sig utmärkt, precis som den duktiga äldre herre han är. M hittade en utläkt hovböld eller början till något som aldrig blev en hovböld på vänster bak. Hm... Jag har ju inte märkt någonting på honom, men så har han ju mest varit hagprydnad. M kunde inte säga hur gammal den var, men uppenbarligen hade den ju inte bekymrat honom. Hon skar bort allt och lade in lite packning innan han fick sko på igen.

 

Sedan skrittade Hampus och jag ut på en barbackatur. Han var väldigt bekymrad över att tvingas lämna sin flock, men försökte inte vända eller stanna någonting. Däremot gnäggade han hjärtskärande ungefär var tredje meter. :-P Det var först när vi passerat asfaltsvägen och ridit in på klätterstigen som han tystnade. Sedan var han bara koncentrerad på vart vi var på väg. Spännande!

 

Vi tog oss igenom några mindre vattensamlingar och han är verkligen cool när det kommer till vatten numera. Så skönt! När vi var framme vid stigens slut så vände vi hemåt igen och skrittade samma väg tillbaka. Det är nackdelen med vägarna här uppe, oftast måste man vända tillbaka på samma väg hem igen.

 

Det gick lite fortare hemåt, men han gnäggade ingenting förrän han var vid grinden igen. Dock fick han inget svar, Ariel och Ricky hade dragit iväg och lämnat honom åt sitt öde. Skönt att de kan vara ifrån varandra, även om de behöver träna mer på det.