Hampus

I söndags kunde den här bloggen blivit en avslutad blogg. Fy vad rädd jag var!

 

Skulle hämta in hästarna från hagen och rida Hampus. Redan när jag kommer gående se jag honom på håll ligga platt på marken och sova. Ricky stod bredvid honom och försökte väcka honom och jag ropade att han skulle låta Hampus vara. Hampus lyfte på huvudet och gnäggade åt mig. Då förstod jag att någonting var fel, för han gnäggar inte bara sådär, speciellt inte när han ligger ned och sover.

 

Sprang genom hagen och fram till honom. Han hade fastnat i en grop på sidan, så han inte fick något fäste med benen. Han var genomsvettig och lerig, verkade helt slut stackaren. Jag vet inte hur länge han legat där, men säkert någon timme. :'-(

 

Jag försökte att använda grenar för att häva upp honom, men gropen var för djup. Ringde pappa som kom med fyrhjulingen. Hampus hade gett upp och någonting i hans blick slocknade. Det var precis samma känsla som när han gick igenom isen som åring, han var helt redo att dö.

 

Jag storgrinade och var inte redo att ge upp hoppet om min älskade prins. Fick liv i honom genom att rappa till honom på bakdelen, då lyfte han dessutom på halsen så mycket att jag fick ett rep runt framdelen på honom. Satte fast repet i vajern på fyrhjulingen, men när pappa började att backa så gick vajern av! :-S 550 kg häst var lite mer än vad den klarade av...

 

Istället fick vi fästa repet i dragkroken och då flyttades Hampus framdel några decimeter, så han äntligen fick fäste. Hela tiden medan vi höll på och grejade med honom låg han helt stilla, men så fort han fick fäste kastade han sig upp och rusade iväg.

 

Jag svampade av honom all lera och kände igenom benen. Han var inte särskilt törstig, men däremot hungrig. Det kändes lovande, en fjordhäst som inte äter är verkligen dödssjuk... Benen verkade inte heller skadade, han var torr och fin runt om. Ringde till världens bästa S, grät lite eftersom chocken började släppa och fick tips om att känna igenom rygg och bakdel. Inga ömma partier där heller.

 

Högerögat, som legat nedåt i lera hela tiden, fick sig några sköljningar med koksaltlösning. Ända tills Hampus sade ifrån och tyckte att jag kunde göra något annat. Då vet man att han är okej. ;-) Han fick även äta betfor för att snabbt få mer energi.

 

S sade en klok sak också. Sådana här upplevelser är oftast värre för ägaren än för hästen. Hästen är nöjd igen bara den kan stå på benen och äta, medan ägaren tänker på allt som hade kunnat hända... Jag gråter nästan när jag tänker på Hampus med brutet ben, brutet bäcken eller bruten rygg. Hampus som får ligga i flera timmar och kämpa innan han ger upp och slutar andas. Fy vad illa det hade kunnat gå!

 

I måndags var han svullen och öm över mulen på vänster sida och öm runt öronbasen på vänster sida. Inga tänder var skadade, utan han hade en fläskläpp helt enkelt. Jag tror det var Ricky eller Grålle som i sin iver att få upp honom (de var rejält skärrade) råkat sparka med hoven på fel ställe.

 

Igår hade svullnaden gått ned, men huden känns skrovlig och torr. Kanske har den gått i nekros, men jag hoppas att det inte är något allvarligt. Han får vara hagprydnad tills det ser bra ut igen.