Körning med sällskap

I söndags kom min granne N och hälsade på. Hon har kollat till grabbarna medan jag var på SM, men var sugen på en tur med vagnen nu. Hampus ställde förstås upp. :-D Justerade skaklarna innan, så nu sitter de perfekt för Hampus. 
 
Vi körde gamla landsvägen som vanligt, det var ett perfekt väder att bara njuta på kuskbocken. Hampus låg på ganska bra i traven, det är så härligt att se hur han jobbar så glatt. När vi var framme vid korsningen där jag brukar vända, frågade jag N om hon hade någon tid att passa eller om vi skulle fortsätta. Hon tyckte att vi absolut skulle fortsätta, det var så roligt och Hampus var inte det minsta trött.
 
Fortsatte rakt fram och efter några steg var Hampus som en stel pinne. Hm... Hann knappt reagera på att han upptäckt något förrän en älg, fjolårskalv, brakade rakt igenom skogen, över grusvägen och in i skogen på andra sidan...
 
Hampus var helt stilla, så duktig kille! N var imponerad över hur mycket han litade på mig, speciellt som vi sedan fortsatte förbi luktspåret efter älgen. Men Hampus fnös en del och ökade skritten lite, i övrigt var han lugn igen. När vi passerat blev det återigen trav, en lite ivrigare sådan. 
 
När vi var framme vid vändplanen kändes det nästan som att vi borde fortsätta en bit till. Samtidigt var det första gången vi körde så långt, dessutom med två personer i vagnen. Så vi vände hemåt och travade nästan hela vägen hem. Hampus var rejält svettig, det skummade massor mellan bakbenen på honom. Men han var inte nämnvärt trött, utan bara nöjd när vi var hemma efter en timmes körning. :-)
 
Svampade av honom medan han betade och sedan fick han gå ut i hagen med de andra igen. Mycket nöjd kille. :-D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0