Rodeohäst...
I lördags red Hampus och jag längs skoterleden. Någon (dvs pappa) hade ställt en cykel på ”fel” ställe, så jag blev förvarnad ganska snabbt om att Hampus var på hugget. Han sneglade mycket misstänksamt på cykeln och halvtaktade i sidled förbi.
Vi red i alla gångarter bortåt, med rätt så mycket tryck i traven och när jag bad om galopp svarade Hampus med flera bocksprång på rad. Kom på mig själv med att skratta högt åt hans busigheter, vilket förstås triggade honom lite mer. ;-)
När vi vände hemåt blev det ännu tydligare, då började han galoppera direkt från skritt, även om jag bad honom trava och så bockade han ännu mer och häftigare. Vid ett tillfälle lyckades han få mig fram på halsen, men då stod han stilla tills jag var tillbaka i sadeln igen. ;-) Han var så glad och lycklig över att få vara ute och busa med matte. Jag inser att jag måste tänka om lite med hans ridning, han behöver helt klart jobba mer (och tuffare) än jag rider honom. Jag måste våga kräva mer, han håller för det och tycker det är mycket roligare. Nu skall jag bara klura på hur jag skall få ihop tiden till det…
