Upptäcksfärd

I fredags red vi iväg längs grusvägen mot berget. Vi växlade skritt och trav beroende på hur kuperat det var och hur mycket Hampus flåsade. Valde att rida den "nya" vägen som gjorts och sedan fortsätta längs den uppför traktorvägen som blivit vid avverkningen.
 
Det är väldigt brant uppför, men Hampus tyckte det var en riktigt rolig utmaning. Traktorvägen mynnade sedan ut i en grusväg och jag insåg att det var en avtagsväg till den nya grusvägen som gjorts ovanför skoterleden. Så vi fortsatte (trots att Hampus var skeptisk) längs grusvägen och fick sedan kämpa oss nedför den väldigt branta grusvägen. Hampus gick så sakta, så jag började oroa mig för att han hade ont i frambenen...
 
Men så fort vi var nere på plan mark och han såg skoterleden, så blev han ivrig. För nu var vi ju på hemväg! Han fattade galopp istället för trav flera gånger när jag bad om övergång och jag hade ärligt talat inte hjärta att vara "ordentlig" och dämpa honom. Utan vi busred lite grann, det blev några bocksprång och lite pipande då och då. Goaste gamla farbrorn, tror jag lät honom busa bara för att jag precis innan oroat mig för hans framben. ;-) Han var mycket nöjd i alla fall.
 
Skrittade sista kilometern hem och kunde summera med att vi totalt ridit 5,61 km på 65 min. Så roligt! Extra roligt tror jag det blir när man vänder på slingan, då finns det dessutom några olika variationer på hur man tar sig hem sista biten också. Variation är bäst när man tränar distansritt.
 
Hemma igen blev det kombitäcke och regntäcke eftersom han var ganska så svettig.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0