Hampus

Igår blev det en riktig mystur på Hampus rygg. <3 Han var torr för första gången på evigheter (jag täckar honom sällan), så det blev en barbackatur.

 

I mörker och blåst skrittade vi iväg längs grusvägen. Jag kände mig så trygg på hans breda rygg, det är en härlig känsla att kunna lita på hästen fullt ut. Sedan är han förstås fortfarande ett flyktdjur, så jag kan aldrig förvänta mig att han är lugn i alla lägen. Men det var sådan harmoni i ridturen och jag hade en lyckokänsla hela tiden.

 

Jag hoppas verkligen att Hampus blir riktigt gammal, så vi får många fler år på oss att ah sådana här härliga turer. Sedan längtar jag förstås efter att få trava och galoppera också, men det blir dags för det längre fram.

 

Hampus var också väldigt tillfreds, hummade en del och frustade. Han var för första gången helt ointresserad av att han lämnade de andra hästarna, så det gör skillnad om vi rider ofta eller sällan.

 

Han fäller för övrigt något helt kopiöst nu, men det finns en del päls att bli av med också...