Hampus

I lördags red vi iväg längs storgatan. Den har ju blivit förlängd, så vi kunde rida en bra stund på utmärkt underlag. Förut tog det tio minuters skrittande innan man var tvungen att vända, nu kan man skritta hela tjugo minuter. Eftersom jag ville att vi red en timme totalt, så fortsatte vi längs skogsbilsvägen när storgatan tagit slut. Det är en mycket jobbigare väg, speciellt med all snö som låg där. Hampus kämpade på för fullt, men det märktes att det var riktigt jobbigt.

 

Jag provade att trava honom där, eftersom vi skulle ha ridit 3x1 min trav detta pass, men det blev överkurs. När marken är väldigt ojämn och det dessutom inte går att se för all snö, då får det räcka med skritt. Jag vill inte ha en skadad Hampus... Istället fick det bli 2 min trav på hemväg, när vi red på storgatan igen och hade plant underlag. Han blev så himla fin, just kombinationen med långt skrittpass, ojämnt underlag, djupsnö och sedan lite trav gjorde honom ännu mjukare i kroppen. Sista biten innan det började slutta nedför gick han i form. När han hummar och brummar, då vet jag att han mår bra. :-D

 

Men hua vad jag måste rida för att få honom (och mig) dit... Jag har vant mig vid att lulla fram i skritt, förvisso brukar jag få jobba en del för att få Hampus att gå fram i skritten, men nu blev det ett helt annat jobb. Är lite öm i korsryggen så här efteråt...