Studs är skoj men jobbigt

I fredags promenerade jag med Hampus till ridbanan. Jag försöker att skritta fram och av avsuttet nu när underlaget är bra. Det är ju onödigt att slita på honom när jag ändå har en pall vid ridbanan och kan sitta upp där.
 
Framme vid ridbanan justerade jag hindren och satt sedan upp. Fick sitta av några gånger då och då för att justera hindren, fördelen med det är ju att Hampus får sig en liten paus.
 
Vi började med att värma upp med galopp i bägge varven. Bara fokus på att jobba framåt, jag stod i fältsits och Hampus fick rulla på. Sedan skrittade vi och pustade, innan han fick prova att trava över cavaletti. Tyckte att de som hade avstånd på 1 meter fungerade bättre än de på 90 cm, så jag skall testa att länga ut serierna till 1,1 meter och 1,2 meter nästa gång. Snart borde jag hitta vilket avstånd han fungerar bäst på. ;-)
 
Sedan hoppade vi ett plank i trav. Kul, tyckte Hampus! Redan andra gången vi red mot det bjöd han upp i galopp, så jag fick dämpa honom innan. Travhoppning är så mycket nyttigare för honom, så vi försöker hoppa i trav så länge det är låga hinder.
 
Lade till ett plank så det blev tre galoppsprång emellan, vilket han gjorde riktigt bra. Sedan provade jag med tre hinder efter varandra med ett galoppsprång emellan, men det blev för trångt. Istället gjorde jag studs av de tre första hindren (har sedan tidigare mätt upp fem studshinder på rad) med 2,8 meter emellan. Det var jobbigt, tyckte Hampus, men riktigt roligt!
 
Varje gång jag vände upp honom mot hindrena svarade han med att galoppera några korta, höga språng i galopp. Sötnosen! Vi hoppade serien några gånger, sedan tyckte jag att han förtjänade att få skritta hem avsuttet. Det gäller att inte gå för fort fram, även om det är fruktansvärt roligt att hoppa. :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0