Hampus

I söndags ställde Hampus upp när Ricky skulle ha sin sista handhästtur. Vi red längs skoterleden och Hampus skötte sig själv nästan hela tiden, så jag kunde koncentrera mig på Ricky. Mest blev det skritt, men en del trav också. Hampus lyssnade inte till skänkeln ett par gånger, så jag fick bli arg och han svarade med att galoppera. ;-) Han är som han är den där farbrorn. ;-)

 

Tror han tycker om handhästturerna ändå, för då behöver han inte jobba så mycket utan kan mest gå och sova. En eloge skall han dock ha för att han gick igenom flera stora vattensamlingar utan något som helst trams, sådant är guld värt när man har en unghäst med sig. Tror jag helt får stryka hans rädsla för vatten från listan.

 

Detsamma får jag säga om hans rädsla för hundar, den är nu helt borta. På hemväg kom grannens lösspringande hund och tokskällde. Han är ju van vid Hampus, men inte att det är två hästar samtidigt... Så han var lite upprörd och for omkring. Hampus brydde sig inte ett skvatt, utan fortsatte bara lugnt hemåt. Älskade vän! <3