Våga i mörkret

Igår var jag inte särskilt sugen på att ge mig iväg i mörkret. Men jag hade stämt träff med N, vilket var mycket bra såhär i efterhand. För då var jag ju tvungen att ge mig ut. :-P
 
Hampus backade så bra in mellan skaklarna, första gången hittills. Tror verkligen han älskar körningen, fast vi kört två dagar i rad nu. ;-) Han verkade inte bekymrad över att det var mörkt ute, utan traskade på som vanligt. Vi passade på att köra en annan väg också, bara för att göra det ännu svårare... Nä, men jag ville testa och se om jag kunde köra Storgatan med honom också, det är ju bra att variera de få grusvägar som finns här. 
 
Gräsvägen förbi hagen var väldigt hal, det i kombination med nedförsbacke gjorde att Hampus kanade något steg med vagnen efter sig. Lite otäckt, men coolaste hästen bara rätade upp sig och fortsatte. <3 Eftersom vi körde ganska tufft (för Hampus nivå alltså) i söndags, så blev det bara skritt igår. Dessutom tycker jag att trav i mörker är lite överkurs faktiskt. 
 
Men jag var noga med att han skulle ha en aktiv skritt och bitvis jobbade han på så himla bra. Tror det kommer bli superbra när vi håller igång ett längre tag. På hemväg lyckades vi bli omkörda av två idioter med hellyse på, de körde i alla fall 110 på 90-vägen... Hampus reagerade inte alls, men jag är tacksam att det bara är hundra meter väg vi måste köra på. 
 
Hemma igen var han mycket nöjd med sig själv, precis som han brukar när han blivit körd. Så vi fortsätter med det här ett tag till!
 
Kikade för övrigt på en pulsmätare med sulkykabel. 995 + 795 kr. Fast jag har ju en pulsmätare egentligen. Frågan är om den är totalt utsliten eller om jag kan väcka liv i den. Har tyvärr inte använt den så mycket sedan Ariel slutade distansträna 2011...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0