Svårt fast roligt

Idag var det dressyrträning igen. Skrittade till vändplanen och kunde där konstatera att underlaget var näst intill perfekt. Min ridbana består av djupsnö med skare över, Nylands ridbana ser mer ut som en skridskobana, men B:s vändplan har is underst och sedan ett tunt lager snö som frusit fast, så Hampus fick superbra grepp. Härligt!
 
Värmde upp kravlöst med lättridning trav och galopp i lätt sits. Hampus blev helt klart varm i kroppen av det, även om vår nästa övning, tempoväxlingar i traven, inte riktigt ville fungera. Vi blev dock räddade av att P kom, så den biten av uppvärmningen sparar vi till senare. ;-)
 
Vi fick börja med att göra skänkelvikning på volten i skritt. Det går bättre, mycket bättre än sist vi testade det. Men jag tycker det är förbaskat svårt att känna vad bakbenen håller på med. Sedan blir jag lite frustrerad när Hampus skrittar långsamt som en snigel och P säger att han jobbar på bra i skritten. Några sekunder senare går han för långsamt enligt henne, men jag känner noll och ingen skillnad. Jag VET ju att jag måste sluta jaga på honom i skritten, men det är så förbaskat svårt. Speciellt när nyanserna är så diffusa, när jobbar han och när sover han?
 
Provade skänkelvikning i trav också, även om jag inte riktigt hängde med i det tempot. Hampus gjorde sitt bästa och vi fick i alla fall beröm från P, så helt fel ute var jag inte. Men om jag har svårt att känna bakbenen i skritt, så är det helt omöjligt i trav... Att det skall vara så svårt att rida!
 
Vi fick sedan jobba med galoppfattningar från skritt. Det är ju lite av Hampus paradnummer och P var nöjd med hur han fattade galoppen. Att han sedan inte kan hålla den fina galopp han har i början, det har med styrka samt underlag att göra. Men... Vi måste träna mycket mer på avsaktningarna. Antingen så saktar han av till skritt igen väldigt snabbt, men utan att fortsätta vara böjd i kroppen. Eller så är han fint böjd i kroppen, men det tar en halv evighet innan vi är nere i skritt. Träna, träna lite till och träna ännu mer!
 
Avslutningsvis travade vi på volten med fokus på böjning av Hampus, han blev riktigt fin några steg här och där. Jag behöver vänja mig vid att han tar stöd på bettet, samtidigt som det är skillnad på när han tar ett ärligt stöd och när han bara hänger i handen. Återigen en nyansskillnad, men mycket lättare att känna än skritten. Jag skall känna honom i handen, men det skall inte kännas som att jag bär upp hela framdelen med mina händer. ;-)
 
Hampus var mycket nöjd både under träningen och efteråt. Han brummade när vi jobbade, vilket han bara gör när han tycker det är kul. Medan jag skrittade av honom pratade P lite om kloka saker som byte av sittben/spöhand och när det är okej att han är lite för böjd i skänkelvikningen. Hon konstaterade sedan ett problem jag redan vet om, hur skall jag göra med ridlägren i sommar? För Hampus vill ju också vara med på läger...
 
Skrittade hem en nöjd grabb som fick både hösilage och kraftfoder medan jag skötte om honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0