Hampus

Det var roligt att få visa upp Hampus vid hand nu när han inte är öm i fötterna längre. Däremot är han inte särskilt väluppfostrad längre. Det behövs massor med träning på visning vid hand, han vet inte alls vad som krävs av honom där. E.T. blev lite bekymrad över hans bakben, så h*n tog över och skrittade med Hampus så jag fick se. Han går väldigt tätt med kotorna, nästan så att de rör vid varandra. E.T. kände efter och han var inte varm där i alla fall. Kanske är det någon millimeters mellanrum ändå. Sedan fick jag visa honom i trav och då breddade han sig rejält, så ingen risk att han stryker sig då.

In i stallet för behandling, han är mycket mer rörlig i bakdelen jämfört med tidigare men det är fortfarande lite ömt och spänt i länden. Några nålar åkte på plats, till Hampus förtret. Sedan fick han stå och sova medan vi pratade lite. E.T. tyckte att jag skulle fortsätta skritta honom ordentligt, men även galoppera i lugn takt för att få upp magen lite. Än en gång blir jag påmind om att Hampus inte är unghäst, utan att jag faktiskt kan rida honom ordentligt.

Så därför skall jag våga erkänna, om det finns en distanstävling i närheten under den månad som jag har hand om Hampus nästa sommar, då skall vi baske mig vara med i en Clear Round!

E.T. avslutade behandlingen med lite massage på länden och sedan gjorde vi morotstricket. Först åt sidorna, vilket Hampus gjorde helt okej. Sedan under magen och där chockade Hampus mig rejält. Han tog i så mycket att han gick upp på tå med framhovarna för att nå. Överlinjen sträcktes rejält och E.T. tyckte absolut jag skulle göra de övningarna så ofta jag var där. Samma med att stretcha benen, det skall jag absolut göra varje gång jag varit ute, även om det förstås är bättre att göra det varje dag.

Vi bokade in ett nytt besök i början av december och till dess har jag en hel del saker att göra med honom. Alla dressyrövningar som F gett mig och alla övningar som E.T. tipsat mig om nu. Så nu vill jag bara rida, rida och rida. Önskar så att jag kunde göra det oftare än 1-2 gånger i veckan. Önskar så att jag fick ha honom helt för mig själv...

Men, men, livet är inte så enkelt och det är bara att vara glad över att jag äntligen äger honom igen.