Bus i dressyren

I torsdags gav jag mig iväg med Hampus längs grusvägen för att se hur bra det gick att rida på vår nya ridbana. Ridbana låter kanske lite väl lyxigt, men det är vad jag hoppas att det skall bli där. Just nu består den av en platt äng som är väldigt övervuxen.
 
Det tar ganska precis fem minuter att skritta till ridbanan, så det var bara att jogga fram lite på den för att känna på underlaget. Hampus hade lite mer driv i traven, han tänker ju inte ridbana bara för att jag tänker det, utan han tänker ju öppet fält. ;-)
 
Växlade lite mellan trav och galopp innan han fick jobba med halter och rygning en stund. Lite skänkelvikning blev det också. När jag sedan ville jobba med tempoväxlingar i trav nedsittning, svarade Hampus med att fatta galopp från skritt och sedan bocka flera meter. Va? Tror aldrig han har bockat med mig tidigare. Vi fick göra om det flera gånger innan han snällt travade istället för att galoppera. Busfarbror! Det märks att han tycker det är roligt att ridas och det märks att han trivs med livet just nu.
 
Sedan skrittade vi av längs en stig i skogen, innan det blev grusvägen sista biten hem. Det blev som vanligt inget långt pass, men så är vi inte riktigt i form ännu.
 
Känns lite som att vi hamnat i ett mellanläge just nu och jag behöver en plan för att få någon ordning på ridningen. Men det kommer säkert snart. :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0