Sakta framåt

I söndags var Hampus inte öm eller svullen i mungipan längre, även om huden flagnat på några ställen. Provade att tränsa och då han inte protesterade så skrittade vi iväg till ridbanan. Det var inte något han egentligen ville... Långsamt och segt var hans melodi för dagen. När vi mötte grannen I så stod han och sov medan vi pratade...
 
På ridbanan red vi i skritt över bommarna på volt några gånger i bägge varven, mest bara för att checka av att han inte hade ont i munnen längre. Sedan styrde jag mot en cavaletti och då växlade han plötsligt upp i trav. Hej vad det gick! Jag red barbacka och höll på att flyga av, då han höjer ryggen rejält över cavaletti. Blev så hoppsugen (igen...), men jag tror vi väntar med barbackahoppning ett tag. ;-)
 
Vi skrittade hem igen via asfalten och jag lovade Hampus att vi skall ha riktigt roligt på ridbanan framöver. Kanske blir han en gladare häst då. :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0