Knepiga avstånd men roligt ändå

Igår skrittade Hampus och jag iväg till ridbanan för att jobba med bommar och cavaletti. Jag hade provat att ändra avståndet mellan cavalettina till 0,8 m istället för 1 m, sedan hade jag lagt ut två bommar med 21 m mellanrum. Tanken var att trava över cavaletti och jobba med galoppen över bommarna. 21 m = 7 galoppsprång, men när det känns bra kan man sedan länga galoppen till 6 galoppsprång eller korta den till 8 galoppsprång.
 
Vi joggade fram ett par varv och tog även en långsida i galopp innan vi gav oss i kast med cavalettina. Redan första gången vi kom i trav kändes det bara fel, fel fel. Försökte justera ett par gånger genom att länga traven och korta den, men vad jag än gjorde så blev det bara orytmiskt och Hampus slog i nästan varenda bom.
 
Men roligt hade han! :-D Han tänder verkligen till när han får se bommar och cavaletti, han blev så glad och bjöd rejält hela tiden. Till och med när jag gav upp cavalettiserien och styrde mot galoppbommarna istället, så försökte han att ändra kurs och gå över bommarna. Så avståndet måste vi få ordning på, för det här är precis det arbete Hampus behöver.
 
Galoppbommarna var superroliga, förutom det faktum att de bestod av ihåliga plaströr som jag fått då de blev över efter en ombyggnation, så de for all världens väg när Hampus rörde vid dem. Hm... Det får bli mina fyrkantsbommar som används i fortsättningen...
 
Jag beslöt där och då att strunta i både cavaletti och galoppbommar, istället satt jag av och flyttade en cavaletti några meter ut från serien, så vi kunde ta den som ett ensamt "hinder". Höjden var 17 cm, så det var inte något hinder i egentlig mening. Men det var något att fokusera på, så vi fick träna både anridning och väg efteråt. Det var nyttigt! Hampus vill gärna dra åt höger efteråt, även om han har enormt mycket bjudning kvar.
 
Jag blev så imponerad över min kille, som verkligen blommar upp och blir en annan häst när han får se bommar. Undrar om man kan ha med bommar på dressyrträningar, då skulle han bli lika glad som när vi tränar dressyr ute. ;-)
 
Skrittade av en mycket nöjd häst, själv kände jag mig lite splittrad. Det är skönt att vi hittat något han tycker är roligt att göra på ridbanan, men jag måste verkligen få hjälp med vilket avstånd som passar honom bäst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0