Hampus

Var hos Ariel innan jag åkte till Hampus, så när jag var framme blev det lite mellanmål innan jag gjorde klart för ridning. Skrittade bort längs rakbanan, provade även trav och lite galopp bortåt. Inga protester från Hampus idag, han var bara glad att vara ute. Skrittade hela rakbanan tillbaka och fram till ridhuset.

Vi passade på att gå in i ridhuset när hästarna som gått lektion gick ut därifrån. Jag måste erkänna att jag blev imponerad av Hampus som snällt gick in i ett helt tomt ridhus medan hans arbetskompisar gick därifrån.

Att ha ett stort (30x80?) ridhus alldeles för sig själv är väldigt roligt. Efter ett varv i skritt blev det igångjoggning i trav. Vi gjorde en av F:s övningar från i somras, serpentinbågar i trav med övergång till skritt på medellinjen och sedan upp i trav igen. Supernyttigt för oss båda och Hampus blev snabbt kvickare i bakbenen. Sedan galopperade vi i vänster varv, jag ställde mig upp i stigbyglarna och verkligen manade på Hampus. Oj så han sprang!

H kom in och jag skrittade fram till henne för att höra vad som skulle hända idag. Hon tyckte att vi skulle lägga på ytterligare ett hinder. Jag förvarnade om att jag skulle galoppera igång Hampus i höger varv också och det tyckte hon var en bra idé. Hampus har mycket lättare för höger galopp, så när vi kom på långsidan mot utgången blev det inte bara race, utan en lång serie av bocksprång. Han var så glad och jag jublade inombords. Att bocka av sig i galoppen är precis vad hans rygg behöver.

Sedan var vi varma och glada, men jag körde ändå några övergångar mellan trav och galopp i bägge varven för att känna så Hampus verkligen var vaken och alert. Därefter var det dags för hoppning! Redan första gången i serien (ena änden av bommarna nedlagd) flöt det bättre än tidigare. Hampus kom ihåg övningarna från förra lördagen, så det blev dags att fokusera mer på hur jag red än vad han gjorde. H lade upp ett hinder i taget allt eftersom vi klarade serien.

Fick tänka på att använda vaderna när jag driver, så skänkeln blir stadig. Driva även i serien, vilket var svårt för jag glömmer lätt att göra något överhuvudtaget när jag ser hinder. Vi varvade hoppningen med lite skrittpauser, där H förklarade vad jag skulle tänka på nästa gång jag tog serien. Rätt vad det var så bröt Hampus ut till höger, jag blev arg, fick stopp på honom och vände tillbaka. Vi kom ett par gånger till över serien, sedan försökte sig Hampus på ytterligare en utbrytning. Han hade börjat hoppa mer på styrka än fart och det är så klart jobbigt, därav försöken att bryta sig ut. Andra utbrytningen parerade jag dock redan före första hindret och så blev jag så irriterad på honom att jag drev på och fick honom genom hela serien. Givetvis flög några bommar, men igenom kom vi!

Det var då H förklarade att jag motsäger mig själv. Hon hade tänkt på det redan förra gången jag stoppade hans utbrytning, men nu blev det ännu tydligare. En hopprädd ryttare skulle bara följt med och låtit hästen springa förbi. Men jag säger att jag är hopprädd, medan min kropp och mina reflexer säger någonting annat. Efter det lossnade mycket både före, över och efter hindren. Jag är inte alls hopprädd! Jag är lite otränad och ovan vid att hoppa, men nog sjutton vill jag hoppa!

Vi mixtrade lite med vikten några gånger över serien, Hampus hade en tendens att dra åt höger, men när det fungerade bra (dvs jag slutade sitta snett) så nöjde vi oss för dagen. Jag travade av Hampus lång och låg, något jag aldrig riktigt fått honom att göra tidigare. Men idag var han avslappnad (lösgjord!) och gick riktigt fint med nosen framme.

Sedan blev det avskrittning avsuttet medan vi hjälptes åt att plocka bort hindren. Hopprekordet idag blev 40 cm och det kändes mer som språng än förra gången. Tyvärr kan H inte ha träning nästa helg och helgen därpå kommer E.T. på besök igen. Typiskt när vi verkligen kommit igång, men jag kan ju hoppträna Hampus i många år till.

Hampus var förstås dyblöt av svett efter träningen, så jag lyxade till det med en dusch i spolspiltan. När all svett var bortspolad blev det strechning och påklädnad av pyjamas. Sedan fick en väldigt nöjd Hampus äta lunch i boxen.

Igår ville jag ha gott om tid inför hoppträningen, så när jag kom gående i stallet var min vackra springare försvunnen. Misstänkte att han gick på lektion, men enligt planeringen så skulle han inte gå på 11-lektionen utan bara på 10-lektionen. Hur kan man tappa bort en hel fjording?

Men så kom han traskandes i stallgången med en tjej, och jag insåg att jag var så tidig att 10-lektionen precis slutat. Det blev därför mys en bra stund i boxen innan jag sadlade på igen och vi gav oss ut för uppvärmning. Provade först i paddocken, men där var det väldigt ojämnt, så istället red vi till banvallen. Där blev Hampus heltokig. Han försökte vända om varje gång vi gjorde halt och när vi var nästan längst bort så lyckades han både vända om och sätta av i full galopp. Snacka om att känna sig som en liten vante på ryggen. Men efter några fula nödbromsningar stannade han lika plötsligt som han satte av. Trots att känslorna svallade inombords berömde jag honom ordentligt. Sedan vände vi tillbaka bort från stallet, för matte hade bestämt att vi skulle längst bort.

Först när vi skrittade hela vägen tillbaka kom jag ihåg att han inte ridits ensam sedan innan jul, så egentligen var protesten inte så konstig. Bara lite plötslig. Så när vi red in i ridhuset var jag ganska skakig i benen och tänkte många skrämmande tankar om vad som skulle ha kunnat hända...

Värmde upp i lite trav och galopp där inne, medan tränare H byggde upp tre studshinder. Sedan fick jag vända upp på medellinjen, hoppa de tre studsen, vända ut på ridbanan igen och så rulla på så en massa gånger. Redan från början håvade jag in beröm av H. Inte riktigt van vid sådant... Men tydligen matchar inte mitt hoppsjälvförtroende med min hoppsits och hjälpgivning, så jag får väl gaska upp mig lite. H tyckte att min allra största tillgång var blicken, och det har jag ju fått höra förut, även om det var läääänge sedan. Vi vilade lite då och då, Hampus (eh, jag också!) tyckte det var lite jobbigt efter några gånger och då behövdes det pustas lite.

På slutet, när jag verkligen red varje meter, började han äntligen fatta att det inte bara var att rusa sig genom serien, utan att vi faktiskt skulle hoppa fina språng. H trodde att han skulle förstå övningen mycket snabbare nästa gång och jag tror det stämmer. Efter en riktigt fin runda blev det skritt och klapp, förmodligen tränar vi igen redan nästa lördag.

Sedan blev det avsutten avskrittning av Hampus. Han var genomblöt hel och hållen, förutom bakdelen förstås. Stackars liten, såg ut som vi hade kört värsta träningspasset (och det hade vi ju). Men han var så nöjd, han älskar ju att jobba.

Idag blev det manfrisering av Hampus. Det var mycket behövligt! Sedan åkte sadel, ländtäcke och träns på, nya tränset!



Eftersom vi skall hoppträna nästa lördag och jag inte suttit på Hampus på en månad och inte ridit vettigt på två, så tänkte jag att det var klokast med lite dressyr. Så efter uppsittning skrittade vi iväg till ridbanan. Noterade att Hampus halkade ännu mer (!) än Ariel, eftersom han har skor utan brodd på bakfötterna.

Det var rätt så djup snö på ridbanan, så det blev väldigt basic-övningar. Mycket skritt och halt, men även lite fram- och bakdelsvändningar och ryggning. Travade lite och tog några galopper. Första galoppen brallade han iväg riktigt ordentligt, men sedan var han avbusad och kunde lyssna. Passet gick väl sådär, vi var väldigt ringrostiga bägge två och Hampus kunde inte förstå varför han var tvungen att GÖRA saker helt plötsligt.

När jag tyckte att han flåsade tillräckligt (eh, när jag blev slutkörd) så fick han skritta tills andningen lugnat sig och så nöjde vi oss för dagen. Blev lite mer styrketräning än lydnadsträning egentligen. Det skall bli så spännande att rida honom i ridhus nästa vecka!

I stallet fick han mumsa betfor medan jag stretchade igenom honom. Snart kommer ju E.T. igen och jag tror inte vi har gjort så stora framsteg som sist. Men nu blir det hoppträning tills vi kan rida ut igen. Det är bara att inse att de långa turer jag längtar efter får vänta tills våren tittat fram.