Hampus

Hampus var superglad att se mig idag (eh, spelar ingen roll vem, bara han får uppmärksamhet) och följde glatt med på visning vid hand-träning. Det mesta sitter bra nu, även om både skritt och trav är av det sega slaget. I och för sig är det inte många meter att trava på heller, tror han kan få igång traven bättre på tävling.

Sedan gjorde jag klar honom för ridning och red iväg. Det blev samma runda som tidigare, men den här gången krävde jag riktig skritt redan från början. Fick igång bakdelen hyfsat, men jag vet att han kan ännu mer.

På ängen blev det galoppfattningar, idag var det klockrena fattningar hela tiden. Avsaktningarna är fortfarande lite halvdåliga, men de blev allt bättre och speciellt när jag fokuserade på bålstabilitet och att ändå ha kvar drivningen. Tänk att man aldrig lär sig... Eftersom jag hade lite ont om tid blev det hemskrittning lite tidigare. Det märks att han arbetar igenom kroppen när han galopperar, för skritten hem var verkligen underbar. Han trampade på i ett rejält tempo och kunde hålla tempot mycket längre sträckor. Fortfarande vill han helst ha stöd på bettet dock, jag låter honom få det ibland men inte hela tiden. Målet är ju att ha samma fina skritt på fri tygel, men det är en bit kvar till dess.

Åter i stallet var han sjöblöt i svett, såg ut som om jag tokgalopperat honom i flera timmar. Men han har ju en hel del päls och jag misstänker att även skritten är ganska jobbig för honom att få till. Stretchade igenom honom innan jag pussade hejdå. Om det inte blir kris på jobbet så kommer jag träffa honom redan på måndag igen.

Igår åkte jag ut till Hampus på morgonen, de går fortfarande ute på natten och står inne på dagen, vilket är perfekt när man vill rida. Bara att hämta utrustningen och gå in i stallet.

Hampus verkade glad att se mig, vi myste en liten stund innan grejerna åkte på. Jag tycker nog att han blivit lite smalare ändå, men det är massor kvar i alla fall. Mattes lilla flodhäst.

Red samma väg som sist, men med lite mer målmedvetenhet eftersom jag nu hittar tillbaka utan problem. Hampus var urfjantig, studsade till och försökte rusa hem flera gånger. Jag grälade på honom och förklarade att han var tittigare än min treåring!

När vi långsamt tagit oss förbi tre livsfarliga små barn som lekte i en trädgård, kom vi äntligen till stigen som leder till ängen. Där blev han lite lugnare, det var som om han till sist förstod vad som krävdes av honom. Det blev hela tre varv runt ängen, ömsom skritt och ömsom galoppfattningar. Den här gången kom han igång bättre med vänster galopp också, så vi fick till massor med fina fattningar från skritt även där. Givetvis blev det några sämre varianter också, där han försökte rusa in i galoppen via trav, men på det hela taget känns det som en stor förändring.

Det krävs ju att jag är helt fokuserad och att Hampus är helt fokuserad, men de tillfällena blev fler och fler jämfört med förra gången. Däremot behöver vi jobba vidare på att bryta av till skritt, han vill gärna fuska och fortsätta i galopp eller trav ganska länge. Vi tog oss en sväng bortöver efter galoppträningen och undersökte lite nya stickvägar från "tomtevägen". Inget som kändes särskilt användbart dock, tråkigt. Däremot hittade vi en pinne över en traktorväg, kanske 20 cm hög. Jag kunde förstås inte motstå att fatta galopp och hoppa över, tjoho vad skoj! Där och då fick jag även ett nytt mål med Hampus, vi skall vara med på startfälttävlan nästa år!

Sedan återvände vi till ängen där det blev ytterligare två varv med galoppfattningar. Ruskigt fin blev han på slutet och jag vågade mig på att rida honom i en stor volt i höger galopp. Som han jobbade!

Efter det så fick han långa tyglar och massor med beröm och så skrittade vi hela vägen tillbaka hem. Han var så nöjd och tittade inte ens på alla farligheter längre. Jag funderar om han är som sin mamma, känner av vem som sitter i sadeln och anpassar sig därefter. Med mig kan han ju studsa, rusa och tvärnita, för jag sitter ju kvar. Kanske är det hans sätt att få utlopp för energi efter att ha lunkat så snällt med nybörjare hela veckan.

Åter i stallet efter två timmars ridning (...) blev det stretchning och avborstning. Hampus njuter som alltid av uppmärksamheten, även om han tycker det är onödigt när jag försöker höja överlinjen på honom. Vi tog oss också en sväng på stallplanen med lydnadsträning, det sitter kvar sedan förra veckan och han var fokuserad på mig nästan hela tiden. Ibland måste man ju hålla koll på de andra hästarna också.

Sedan var det dags för mig att gå till bussen, så Hampus fick sig några extra pussar och sedan gick jag därifrån. Jag hoppas hinna ut på måndag för lite dressyr, men det beror lite på hur mycket det är att göra på jobbet.

Igår stod Hampus och tryckte mulen mot gallret när jag kom in i stallet. Sötnosen! Tog ut honom för lite enklare lydnadsträning och efter ett par påminnelser kom han ihåg att man skall stanna när matte gör det, rygga när hon ber om det och under inga omständigheter råka kliva över henne... Vi avslutade med att trava och det gjorde han riktigt bra.

Sedan blev det avborstning och påklädnad av utrustning. Det fungerar inte så bra att rida honom i hackamore, så istället blir det rakt bett med fasta ringar och ingen nosgrimma. Det blir förhoppningsvis tillräcklig variation från ridskolans tredelade bett och hannoveranska nosgrimma.

Vi gav oss iväg längs galoppvägen, för i slutet på den skulle det finnas bra skogsstigar. Vi klafsade först längs en lerig stig, men hittade sedan en trevlig skogsstig som hade lite stockar utlagda att kliva över. Toppen! Tyvärr tog stigen slut alldeles för tidigt och vi hamnade på en asfaltsväg istället. Klurade lite på hur vi skulle gå, så det blev en ganska lång sväng på asfalt. Bra som komplement till ridhusunderlaget!

Jag hade tänkt ge upp och skritta tillbaka, men så bakom en krök dök det upp en stig längs en äng. Toppen! Det såg ut som den gick in i skogen också, så vi följde den glatt. Hittade en äng inne i skogen med upptrampat spår runt, så där kunde vi äntligen träna på våra galoppfattningar. I början gick det sådär, men allt eftersom som Hampus vaknade till och jag blev noggrannare med hjälpgivningen så blev det riktigt fina fattningar. Han har lättare för att fatta höger än vänster.

Vi fortsatte till stigens slut, kom ut på en ny äng med asfaltsväg bredvid. Hm... Jag trodde jag visste var jag var, så när jag såg en ny stig (bred!) en bit bort på ängen kunde jag inte låta bli att ta in på den. Det blev massor med galoppfattningar på den stigen, många gånger var det bra sikt flera meter. Men det roliga med stigen var att det längs med den stod trädgårdstomtar i alla dess former och färger. Säkert ett fyrtiotal totalt. 

När vi kom ut från stigen var vi i ett villaområde, jag kände mig helt vilse, så det blev att vi vände tillbaka. Åter vid asfaltsvägen kunde jag konstatera att det inte var den väg jag trodde (senare när jag tittade på kartan så var det visst den vägen, men mycket längre ned än vad jag räknat med), så jag vågade ingenting annat än att rida tillbaka hela vägen hem. Hampus tyckte det var superskoj, han hade fått upp ångan ordentligt med galoppfattningarna. Det blev till och med en hel drös väl undersatta fattningar från skritt till höger galopp. 

Lång skrittväg tillbaka alltså, men så småningom var vi åter på galoppvägen och där blev det träning av halter. Hampus är verkligen hopplöst på det. Får han inga som helst direktiv efter fyra sekunder så börjar han gå. Vi tränade många gånger på det, men det är som om han tror att han kan gå i alla fall. Det blir något vi får nöta varje gång helt enkelt.

Tillbaka i stallet var Hampus svettig, men inte så mycket som jag förväntat mig. Förmodligen hade den långa skritten torkat honom en hel del. Vi var ute i totalt en timme och tjugofem minuter. Men det som fascinerar mig är att Hampus inte var trött. Visst var det mest skritt vi ägnat oss åt, men ändå! Lite trött får man faktiskt vara, men han tuffar på och orkar uppenbarligen mycket mer än jag tror. Det kommer bli riktigt roligt att distansträna honom till våren! 

Pysslade om honom ordentligt och klippte även manen. Den blir bättre och bättre, men det är mycket kvar innan den är så fin som jag är van att se den. För att inte tala om den gräsliga pannluggen... Nåja, med tid och tålamod blir nog det mesta bra. Träffade på L som nu har blivit ansvarig för Hampus. Det innebär att hon skall rida honom några gånger i veckan, roligt! Det kan vara bra för Hampus att få lite riktig ridning även emellan de gånger jag rider honom. Sedan är ju jag en ganska dålig dressyrryttare, så Hampus blir nog nöjd med någon som rider ordentligt.

L berättade att de löshoppar ridskolehästarna en gång i månaden, Hampus var med senast och han hade ett lite lustigt beteende. Först hoppade han hindret, sedan sprang han fram till L, fick några pellets och rusade sedan vidare samtidigt som han tuggade. Lagom till att han tuggat klart var han framme vid hindret igen och hoppade. Jag blev alldeles varm när jag hörde det här. Tänk att Hampus fortfarande kommer ihåg hur vi brukade löshoppa! När han var unghäst fick han hoppa ett hinder i hagen utan några som helst infångare eller någon korridor. Efter varje språng kom han travandes fram till mig för att få beröm och bli kliad. Jag använde aldrig något godis, utan det var berömmet han ville åt. Sedan fortsatte han mot hindret igen, såvida jag inte sade åt honom att stanna medan jag byggde om hindret.

Det känns riktigt bra att Hampus får hoppa av sig lite en gång i månaden, och att L rider honom ibland och påminner honom om vad det är han egentligen skall kunna. Som att stå stilla med eftergift...

Det var roligt att få visa upp Hampus vid hand nu när han inte är öm i fötterna längre. Däremot är han inte särskilt väluppfostrad längre. Det behövs massor med träning på visning vid hand, han vet inte alls vad som krävs av honom där. E.T. blev lite bekymrad över hans bakben, så h*n tog över och skrittade med Hampus så jag fick se. Han går väldigt tätt med kotorna, nästan så att de rör vid varandra. E.T. kände efter och han var inte varm där i alla fall. Kanske är det någon millimeters mellanrum ändå. Sedan fick jag visa honom i trav och då breddade han sig rejält, så ingen risk att han stryker sig då.

In i stallet för behandling, han är mycket mer rörlig i bakdelen jämfört med tidigare men det är fortfarande lite ömt och spänt i länden. Några nålar åkte på plats, till Hampus förtret. Sedan fick han stå och sova medan vi pratade lite. E.T. tyckte att jag skulle fortsätta skritta honom ordentligt, men även galoppera i lugn takt för att få upp magen lite. Än en gång blir jag påmind om att Hampus inte är unghäst, utan att jag faktiskt kan rida honom ordentligt.

Så därför skall jag våga erkänna, om det finns en distanstävling i närheten under den månad som jag har hand om Hampus nästa sommar, då skall vi baske mig vara med i en Clear Round!

E.T. avslutade behandlingen med lite massage på länden och sedan gjorde vi morotstricket. Först åt sidorna, vilket Hampus gjorde helt okej. Sedan under magen och där chockade Hampus mig rejält. Han tog i så mycket att han gick upp på tå med framhovarna för att nå. Överlinjen sträcktes rejält och E.T. tyckte absolut jag skulle göra de övningarna så ofta jag var där. Samma med att stretcha benen, det skall jag absolut göra varje gång jag varit ute, även om det förstås är bättre att göra det varje dag.

Vi bokade in ett nytt besök i början av december och till dess har jag en hel del saker att göra med honom. Alla dressyrövningar som F gett mig och alla övningar som E.T. tipsat mig om nu. Så nu vill jag bara rida, rida och rida. Önskar så att jag kunde göra det oftare än 1-2 gånger i veckan. Önskar så att jag fick ha honom helt för mig själv...

Men, men, livet är inte så enkelt och det är bara att vara glad över att jag äntligen äger honom igen.

Idag bar det äntligen iväg till Hampus. Har inte sett honom på över två veckor och inte ridit på tre. Han stod inne i lilla stallet, han har fått flytta dit med tre småponnyer då det stallet har lägre takhöjd. Inte mig emot, då får han en lite lugnare miljö än det stora stallet.

Hampus var glad att se mig, översocial som han är. Borstade av honom och kratsade hovarna, sedan åkte hackamoret på och vi gav oss iväg barbacka. Provade en grusväg som gick utmärkt att skritta på nu när Hampus har skor. Vi kom nästan ända fram till ett villaområde när Hampus fick spel. Han hörde ett par hundar skälla och blev panikslagen. Det var bara mitt lugn och det faktum att han alltid tidigare kunnat lita på matte som gjorde att vi inte skenade hem till stallet. Sedan tillbringade vi tio minuter med att ta ett steg fram och två bakåt. Matte påstod att hundarna var helt ofarliga och Hampus visste att de var livsfarliga!

Till sist kom vi ändå förbi, men det var en spänd lite kille de närmaste meterna efteråt. Sedan pustade han ut, varvid jag vände hemåt och förbi hundarna igen. Den här gången gick det lite bättre, även om det blev lite taktinslag i skritten.

Jag vet inte varifrån han fått hundrädslan, men det var så uppenbart att han var livrädd och inte tramsig, så det är något vi får jobba ordentligt med framöver. På hemvägen ökade vi skritten lite och tränade att stå stilla med eftergift på tygeln. Gick sisådär. Hampus förstod inte alls från början och det blev ganska många upprepningar innan han började förstå. Det får också bli ett träningsområde!

Tillbaka i stallet gnäggade Hampus glatt åt de andra hästarna, glad över att de inte försvunnit medan han varit borta... Jag skötte om honom och sedan kom E.T. åkandes.