Lite udda sällskap
Hampus sår har läkt bra, så igår gav vi oss iväg på premiärtur uppe i norr. Han var så ivrig när jag skulle tränsa, så han hade bettet i munnen (fast åt fel håll) långt innan jag var redo att tränsa. Sötaste, han älskar verkligen att arbeta. <3
Vi skrittade rakt uppför, det blev lagom avancerat för honom efter så lång vila som han haft. Han gnäggade lite då och då, men eftersom Ariel inte svarade så fortsatte han skritta. När vi kommit fram till lilla bäcken och han plaskat över den fick han syn på tre kompisar. Hurra! Han gnäggade glatt men de tre älgarna (oups) svarade med att trava raskt därifrån.
Eftersom han var så lugn så vände jag där och skrittade hem. Ville inte bli jagad av tre älgar som avslut på första ridturen. Precis när vi passerat asfaltsvägen ringde min mobil och jag trodde det var mamma. Hon skulle ringa om Ariel blivit hysterisk, så jag satte Hampus i galopp och så galopperade vi till hagen. Men Ariel stod lugnt och spanade efter honom. De gnäggade lite till varandra, men bägge var lugna när jag sedan ledde in Hampus till skötselplatsen. Så skönt! :-)
Nu får han vila några dagar igen, då jag åker till Vetlanda och njuter av andras fjordhästar. Men sedan blir det en ordentlig igångsättning framöver. Längtar!
Avskedstur
I lördags red jag och M ut på en avskedstur. M lånade Krutow som Hampus trivs så bra ihop med. Vi red slingerstigen och galopperade över ängarna. Hampus var lagom pigg, glad och lycklig. Vi fortsatte bort mot Åloppe med både trav och galopp, sedan märkte jag att Hampus började tackla av och då blev det skritt hem igen.
Usch vad jag kommer sakna stallkompisarna. :-( Men jag vet att Hampus kommer få det toppenbra på nya stället, så jag får trösta mig med det.
Klättra lite
Idag var Hampus lite mer åt det normala hållet. Han var gnäggig och lite småpigg in till stallet, men inte alls lika mycket som igår. Skönt att han börjar lugna ned sig igen.
Tog hoppsadeln idag och skrittade hela passet. Det blev en halvtimmes skritt och då hann vi med två varv i klätterbacken. Mycket nyttig träning för oss bägge. Hampus ville dock inte stå stilla på hemväg, så det fick vi träna på. Det gäller att nöta in vissa saker. ;-)
Tillbaka i stallet var det återigen dags att svampa av en småsvettig häst, men idag får jag ändå skylla lite på värmen i alla fall. Men Hampus tycker om att jobba och så länge han är glad, är jag glad.
Imorgon tänkte jag våga mig på lite bomövningar på ridbanan, det gäller att passa på, när vi flyttat är vi helt utan sådana träningsmöjligheter.
Övertaggad farbror
Igår hämtade jag in Hampus från hagen, han kom i trav tillsammans med Ariel. <3 Sedan gick han med väldigt ivriga steg till stallet. Har nog aldrig sett honom så taggad någon gång. Huvudet upp och höga knälyft. Jag fick stanna honom då och då för att påminna om vem som bestämmer tempo samt rygga flera gånger då han stannade för sent.
Men det som var så fascinerande (och som är ännu en sak jag älskar hos honom) var att jag aldrig hade någonting i handen. Vissa hästar kan ju bli ganska brötiga och älga på när de blir taggade, vilket Hampus också gjorde när jag precis fått honom för tre år sedan. Men inte nu längre. Jag gick med slakt grimskaft hela tiden och behövde bara använda rösten och kroppsspråket för att nå fram till honom. Så underbart!
Inne i stallet blev det bara en snabbryktning och hovkratsning då det började skymma ute. Vi skulle bara vara ute i tjugo minuter, så det kändes onödigt att greja för länge innan och behöva ta på reflexerna. På med bomlösa sadeln och dressyrtränset. Egentligen hade jag tänkt rida barbacka, men efter att ha sett hans rörelser från hagen ändrade jag mig. Det är tryggare med sadel. ;-)
Satt upp och skrittade iväg på en lika övertaggad häst som vid hand. För första gången i mitt liv med Hampus taktade han! :-o Stora kliv i skritten varvades med taktning och trav. Jag fick rida med kortare tyglar än vanligt för att dämpa honom när det blev för ivrigt.
Efter fem minuters skritt var vi framme vid stubbåkern (hurra vad härligt med stubbåker!) och jag började jogga honom runt. Han hade en trav som skulle gjort F överlycklig, men den var inte den lättaste att rida i. Jag försökte dämpa honom så lite som möjligt, tror det är bra för hans psyke att inte behöva dämpas när han äntligen fått en egen motor.
Sedan galopperade vi lite, först en lugn och trevlig kort galopp och sedan fick han blåsa på lite i mellangalopp. Hej vad det gick! :-D Sedan hade vi förbrukat de fem minuter som jag avsatt för jobb, vill ju inte att han skall bli överansträngd när han vilat så mycket som han ändå gjort.
Avslutade med att skritta ett varv runt fältet och så hela vägen tillbaka till stallet. Det blev precis tio minuter och han lugnade sig så pass att jag kunde skritta på långa tyglar då och då. :-)
Tillbaka i stallet var det bara att svampa av honom, han hade blivit skummig mellan bakbenen... Men jag tänker på det S sagt, han måste jobba ordentligt med hela kroppen då han har så mycket muskelmassa och då är det omöjligt att inte ha en svettig häst efteråt.
När han fått sin betfor följde han mycket nöjd ut i hagen igen och där blev det galopp direkt för att hitta polarna. Sötaste, finaste gamla farbror. <3
Galoppbus med hagkompis
Igår var jag till Hampus en sväng. Han har fått byta hage till en som är 3 ha stor, så han var väldigt nöjd. Men så fort han hörde min bil så gick han till grinden och väntade. <3
Först tog vi oss en promenad tillsammans med hans hagkompis Gina. Jag red i skritt och lite trav medan S ledde Gina. Vi gick längs en gräsväg som gick parallellt med hagen flera hundra meter. Det var en väldigt glad Hampus jag satt på, hade mer i handen än jag haft tidigare, bortsett från när jag hoppat honom. Skoj att bli riden, tyckte han!
Sedan fick Gina återvända till hagen och Hampus och jag galopperade på gräsvägen. På så vis kunde Gina galoppera tillsammans med oss, fast i hagen och vi var utanför. Mycket roligt, tyckte både Hampus och Gina. Vid flera tillfällen fick Hampus extra tryck i bakdelen när Gina kom svischande förbi...
Jag måste dock lära mig att lita lika mycket på honom som han litar på mig. För hur fort det än går, så går han alltid att bromsa. En halvhalt och han minskar galoppen, ett mer långvarit tygeltag och han gör halt. Finaste, underbaraste killen! Jag blir alltid så lycklig när jag rider honom!
Ett par snabbare galopper blev det också, även om det bara klassas som mellangalopp med den träningsnivå (= noll) som vi är på nu. Men skoj var det! S fick sitta upp och känna på honom efteråt, hon var kär precis som jag och fascinerad över hur väl man kände ryggmusklerna genom den bomlösa sadeln. Speciellt när Hampus ryggade några steg och därmed höjde ryggen.
Sedan blev det avskrittning vid hand följt av betfor och dusch med vattenhinkar. En mycket nöjd Hampus fick sedan återvända till hagen och sin älskade Gina.
Mysig liten sväng
Igår var jag sent i stallet, men kunde ändå inte motstå att rida en liten sväng. Med tanke på hur tufft vi jobbade dagen innan, borde Hampus gömma sig i den stora hagen när jag ropade på honom. Istället hör jag hur det knakar och brakar inne i skogen och så kommer han i trav mot mig med lysande ögon. Finaste killen! Han älskar verkligen att få jobba. :-)
Skrittade ut tillsammans med J och Weber. Vi tog det lugnt och kom inte många kilometer på den knappa timme vi var ute. Men det var skönt att bara få mysrida och inte ha så höga krav på att jobba. Hampus verkade väldigt nöjd också.
Dressyrtänk fast ute
I lördags red jag och J ut på hemmaplan med Hampus och Weber. Det blev en tur genom Bälinge och till gräsängen där underlaget är perfekt för galopp just nu.
Jag lät Hampus skritta och trava lite friare när vi red bortåt, sedan fick han jobba med galoppen. Han försöker hela tiden välja vänster galopp, men jag stod på mig och när det blev höger galopp fick han sedan galoppera en längre stund.
När ängen tagit slut och vi vände hemåt tände bägge hästarna till. Trodde Hampus skulle sticka med mig, men han var bara pigg och sökte stöd på bettet. Det är fortfarande en ovan känsla när det händer. Jobbade honom mer i galoppen på hemväg, med tempoväxlingar men framförallt att han skulle jobba ihop sig med kroppen och inte bli lång. Han blev grymt fin! Gick i form i galoppen och sedan när vi travade satt jag ned och då gick han också i form.
På hemväg red jag lite i skritt på kort tygel och samlade ihop honom, kunde då snegla i villafönstren och se hur han såg ut. När jag upplever att han blir lite för djup, då går han i perfekt form med nosen något framför lod... Haha, jag måste våga rida honom djupare än jag gör. :-P
Skrittade hem på lång tygel och kände mig grymt nöjd med passet. Han blir ju mycket piggare ute än på banan, så jag behöver använda mig av det i ridningen. Kanske rida fram en längre stund ute i alla gångarter innan vi finlirar lite på banan?
Dusch och kraftfoder blev det i alla fall när vi var hemma igen.
Skritt, skritt och mera skritt
Igår var det väldigt varmt, så jag och M (som red Krutow) gav oss iväg för att bara skritta. Vi red en del av min gamla lågpulsrunda, med varierat underlag och en hel del att titta på.
Hampus ville stanna och backa ett par gånger och jag fick säga till honom ordentligt, men han har i alla fall slutat att stänga av helt, nu lyssnar han när jag vill att han skall fortsätta framåt. Ge oss bara lite mer tid så kommer han bli kanonfin även ute. :-)
Vi red en ganska lång sträcka på asfalt, då är det skönt med en trafiksäker häst som bara skrittar på. Totalt red vi 6,34 km och hastigheten låg ganska precis på 5 km/h.
Längre än en långtur?
I torsdags morse (6/6) fick Hampus återvända till sommarhagen igen. Ariel går nu med Delight och fölungen, så Hampus sällskap är överflödigt. Han mår dessutom mycket bättre i den kuperade hagen där han får jobba lite när han skrittar omkring.
Efter att ha gått i hagen en timme hämtade jag honom och gjorde klart för ännu ett äventyr med J och Weber. Bägge grabbarna var ivriga upp i transporten, de har lärt sig att det alltid blir skoj. ;-)
Den här gången åkte vi till Fjällnora friluftsområde. Vi lastade ur och gjorde i ordning hästarna precis lika enkelt som när vi varit närmare hemma. Bästa hästarna att åka med!
Skrittade iväg längs asfaltsvägen, första sex km följde vi samma bansträckning som när jag red Fjällnoraritten 2011. Sedan vek vi av till höger istället för till vänster, för att korta av vägen lite. Vi krånglade oss fram genom grusvägar, övergivna hagar, gräsvägar och asfalt. Hela tiden med två glada hästar som gärna galopperade när vi bad om det. Eller travade långa sträckor med samma iver i steget. En sådan lycka!
Eftersom vi planerat att rida lite längre hade vi matsäck med oss, efter ett par timmar var vi så hungriga så vi åt upp den. Fortfarande på hästryggen och i skritt för att spara tid. ;-) Hampus kände igen sig på några ställen och var extra glad när vi vände nosen hemåt igen.
Tillbaka vid Fjällnora var det två svettiga men nöjda hästar som lät sig sadlas av och svampas av. Vi var rätt trötta, efter 3 ½ timme i sadeln... Totalt red vi 17,14 km så det blev inte så mycket kortare än de två mil vi red 2011.
Efter att ha lastat på två snälla hästar och sedan lastat av dem hemma igen, fick Hampus en ordentlig dusch innan han nöjd återvände till hagen. En mycket bra dag och en riktigt lång långritt...
Varmt!
I lördags tänkte jag mig ett tufft galoppass. Men det var så varmt och kvavt, jag blev svettig bara av att kratsa hovarna i det svala stallet. :-S Jag och M (som red Krutow) bestämde oss för att vi bara behövde skritta Morbergarundan, sedan hade vi gjort oss förtjänta av vila igen. ;-)
Hampus fick gå först en stor del av vägen och var mycket nöjd med det. Han blir mycket gladare med sällskap och tuffade på riktigt ivrigt ibland. Jag hade Runkeeper på, så jag kunde se efteråt att vi ridit i 47 minuter, den snabbaste skritthastigheten var 6,26 km/h, smitthastigheten 5,36 km/h (heja!) och sträckan 4,2 km.
Efteråt fick Hampus en avsvampning där han var svettig och återvända till hagen igen. Han var rätt nöjd med det...
En glad runda
I tisdags fick jag och Hampus sällskap ut. Det var Krutow och hand medryttare J, Hampus älskar verkligen att ha sällskap med ut.
Vi klättrade två varv i klätterbacken, jobbigt men inte lika tufft som tidigare. Hampus kändes mer framåt, kanske var det sällskapet eller så har han helt enkelt börjat få en egen motor.
Sedan tog vi slingerstigen följt av galopp på fältet. Hampus ville inte ta höger galopp, så vi fick ta samma sträcka tre gånger innan jag var nöjd. Det känns lite knepigt att driva honom mer i galoppen, men han behöver hjälp att få den kraftfullare galoppen.
Travade tills vi kom till asfalten, även där fokus på driv i traven. Skritt hela vägen hem, en glad sådan.
Tillbaka i stallet var han knappt svettig, så han orkar mer än jag gör... ;-) Nöjda och glada!
Trotsåldern?
I lördags hade jag äntligen tänkt rida Hampus med pulsmätaren. Det fungerar ju inte att använda den när han har sin täta vinterpäls, men nu är det sommarpäls som gäller. :-)
Tog in honom och gjorde i ordning innan jag hämtade pulsmätaren. Som tur var tänkte jag kolla pulsgränserna på klockan innan jag började kleta in allt med blågel och då upptäckte jag att klockan gett upp. Suck! Förvisso är den ju 3 ½ år gammal, så batteriet har hållit längre än utlovade 2 år, men jag har ju knappt använt den. :-( Kommer inte ens ihåg när jag senast använde den och sist jag använde den regelbundet var när jag var på ridsemester 2011...
Får skicka iväg den på batteribyte, men i lördags fick det bli galoppjobb utan pulsmätare. :-( Jag var lite irriterad redan när jag satte mig i sadeln, så kanske kände Hampus av det? Eller så var han bara extra bråkig för att det blåste ute.
Vi tog oss i skritt och trav till rakbanan, där han började galoppera vänster galopp. Efter ett par fattningar blev det höger galopp som jag ville och vi rullade på framåt. Halvvägs längs rakbanan bestämde han sig för att något (postlåda? hus? häck?) var farligt till höger och drog rakt åt sidan ut på den nysådda åkern. :-( Vägrade gå framåt eller till höger, så det blev en del bråk. När jag väl fått honom på vägen igen hann vi bara några meter framåt innan han kastade sig till vänster igen. Den här gången satt jag löst, men lyckades på något vis komma tillbaka i sadeln igen. Bytte spöhand och då gick det, om än med nöd och näppe, att få tillbaka honom på rakbanan.
Det fick bli skritt förbi de "farliga" ställena, som konstigt nog inte var farliga på tillbakavägen. Höll honom i en ganska kort galopp eftersom jag inte kände att jag hade fullständig kontroll. Samma sak upprepade sig andra gången vi red bortåt, men nu var jag mer beredd och kunde parera. Dock inte i galopp, utan det blev trav blandat med skritt.
Sista galoppen hemåt kändes hyfsad, men jag fick jobba honom i galoppen hela tiden. Han var ganska trött efteråt, men efter att han pustat några meter i skritt kunde jag jobba honom i en riktigt fin trav. Det känns bara så tråkigt att vi måste bråka för att han skall bli fin, jag vill ju att han skall bli fin för att jag varierar vårt arbete tillsammans och att vi har kul ihop. :-(
Han var även fin i skritten, delvis kan det nog bero på att jag jobbade mer i varje steg och åkte inte häst som jag ibland har en tendens att göra.
Framme i stallet blev det avsvampning av genomblöt häst innan han fick sitt kraftfoder. Han verkade hyfsat nöjd med livet i alla fall...
Det går framåt!
I måndags var det enbart skritt som gällde. Njöt i bomlösa sadeln, Hampus var också nöjd. Vi skrittade till klätterbacken och klättrade ett varv, sedan slingerstigen genom skogen, över fälten och asfalten hem.
Hela tiden var det fokus på snabb skritt med långa kliv. Hampus jobbade på bra, även om han behövde påminnas då och då att ta ut stegen. På hemväg var det mer egen motor, ibland så ivrigt att jag fick känna av en högre växel än jag trodde att han hade.
Hemma igen var det en nöjd men inte särskilt trött Hampus som sköttes om. Nästa gång får jag nog ta en längre sträcka, för även om det var kuperat och varierat underlag så var det lite för enkelt för honom. :-)
Sommarhage och barbackajobb
I lördags var jag i stallet tidigt, då det var dags att släppa valackerna (plus Lucky) i sommarhagen. De inleder sommaren med att gå vid bäcken, så Hampus får träna på att vada i vatten. ;-)
Det var ett väldigt odramatiskt utsläpp, hästarna betade ganska direkt och drog ett par korta repor bara. Hampus iddes knappt galoppera, det blev mest trav och lite skritt...
Jag hoppas han smalnar av lite på betet, det är en väldigt kuperad hage, så bara de andra hästarna drar med sig honom på lite motionsrundor så blir det nog bra. :-)
Här tycker jag att han travar riktigt trevligt!
När Hampus fått roa sig några timmar i hagen gick jag och hämtade honom. Det är en bit att gå från stallet, så jag var lat och tog med mig tränset direkt. Han kom i trav till grinden, så det var inga problem att tränsa. Använde en stor sten som hjälp vid uppsittningen och sedan gav vi oss iväg på en barbackatur!
Red på grusvägen och jobbade i trav bortåt. Kände att mina magmuskler fick jobba, men även Hampus hummade en del. Nyttigt med lite jogg. :-) Sedan blev det galopp för hela slanten. Kunde äntligen sitta rätt i galoppen, slappna av med benen och låta dem bli långa. Hampus var mycket nöjd också. :-) Vänster galopp känns perfekt, men i höger galopp känns det som om jag sitter helt snett. :-S Tror egentligen att jag sitter rätt, det är ju svårt att sitta fel barbacka, men att det är så ovant att det känns som jag sitter snett.
Avslutade med att pusta i skritt, vi var bara ute en halvtimme, men det var så varmt att mina jeans blev blöta av Hampus svett... Duschade av honom efteråt och det var riktigt uppskattat. Även om han helst vill ha ljummet vatten och inte kallt. ;-)
Sedan föll han ihop direkt jag släppte ut honom i hagen, fast det lutade väldigt mycket så han bara kunde göra halvhjärtade rullningsförsök...
Lite busig barbackatur
I lördags hade Hampus lite förhöjd temp, vilket han brukar få när han vaccinerats. Så han fick ta det lugn och bara vara i hagen, medan jag pysslade med honom.
I söndags var jag borta på turridning och rätt så slut när jag kom hem. Men jag saknade att rida Hampus så mycket att det blev en kort tur. M var med och red Krutow, vi skrittade på grusvägen bortåt och jag var så lat att jag red barbacka. :-P
På hemväg kom U åkandes som skulle kvällsfodra, så vi travade iväg till närmaste avtagsväg så hon lättare kunde åka förbi oss. Sedan var hästarna (och vi, hehe) upptända och då kunde vi inte låta bli att galoppera lite... ;-) Kände mig som en busig unge igen och Hampus lät mig för första gången galoppera barbacka. Bara jag slappnar av med benen så är det hur lätt som helst att sitta kvar. Bästa killen! :-D
Skulle behöva få in lite barbackaridning i vårt schema för att det är så nyttigt för balansen, men jag vet inte riktigt vad jag skall ta bort då. :-(
Just nu ser schemat ut så här:
M Powerwalk
Ti M rider
O Hoppning
To M rider
F Tömkörning
L Dressyr
S Galoppjobb
M M rider
Ti Klättring
O M rider
To Dressyr ute
F Löshoppning
L Körning
S Bomarbete
Kanske om dressyren ute fick vara barbacka? Hm...
Eld är farligt
Igår gjorde jag i ordning Hampus vid uteboxarna, det är lite smidigare eftersom sadelkammaren för lösdriften är precis bredvid. Han var ganska ivrig när vi gav oss iväg, med nosen mot klätterbacken. Faktiskt höll han en riktigt bra skritt hela vägen, så det var en besvikelse att bommen var nere vid klätterbacken. Jag kan rida runt den, men jag vet ju inte vad bommen signalerar. Är det någon som bara jävlas (som i resten av skogen) eller har markägaren bedömt att det är för blött för att man skall vistas i området? Måste fråga C om det nästa gång jag ser honom.
Istället fick det bli slingerstigen och det var då Hampus taggade till på allvar. Jag hade ju tänkt jobba med dressyr ute, men han blev alldeles för nervös och spänd av alla majbrasor som tändes. Han såg ingen eld i skogen där vi red, men däremot kom ju röken emot oss. Hans instinkt sade åt honom att det var farligt, men matte ville fortsätta... Inte lätt att vara urhäst då. :-(
Hampus visade dock att han litar mer på mig nu än tidigare. Han var mycket spänd och nervös, men gick genom röken hela vägen. Duktiga killen! Jag fick honom någorlunda fokuserad när vi red längs ängskanten, så där blev det en del riktigt fina övergångar. Är han med mig och jag är noga med hjälperna blir det så himla bra!
Sedan stod vi en stund och tittade på en av brasorna, ända tills Hampus slappnade av och intresserade sig för annat. Då skrittade och travade vi asfalten hem och så blev det skritt sista biten på grusväg med en ganska lugn häst. :-)
Efter avskötsel och fodring fick jag leda honom hela vägen från första grinden till hösilaget. Det var en majbrasa precis vid stängslet, så det var rök nästan överallt i hagen. Hampus ville inte gå igenom röken, men återigen litade han på mig och följde. <3 När han väl var framme vid hösilaget och Weber kunde jag lämna honom, med förhoppningen att de skulle gå så långt från röken som möjligt.
Klättring och pinnröjning
Det hade regnat hela dagen, så det var en blöt häst jag hämtade in i måndags. Han hade på något mystiskt vis fått hösilage över hela ryggen, men utan att det såg ut som att han rullat sig. Hm...
Jag hade egentligen tänkt att galoppträna, men då han hade något förhöjd temp fegade jag ur och tog en klätterrunda istället. Först ett varv i klätterbacken, premiär där utan snö någonstans. :-) Sedan tog vi slingerstigen, som jag inte ridit längs på evigheter. Hade dock blivit förvarnad om att någon ställt upp en massa grenar i vägen för oss ryttare, eftersom de som går där inte vill att vi rider där. Så fult gjort! Men de hade inte räknat med coola Hampus! Varje gång vi kom till en gren som spärrade vår väg, så red jag fram Hampus till den, så han fick huvudet under den. Sedan lyfte jag helt sonika loss den från trädet som den lagts mot och slängde iväg grenen. Därefter klev Hampus på vidare. Heja bästa Hampus!
Vi fick göra om manövern ungefär åtta gånger, så det var någon som verkligen lagt ned tid och energi på att hindra ryttare. Stackars människa som inte har något bättre för sig i livet...
Hampus hade lite svårt att följa stigen ibland, han tycker ju att man lika gärna kan gå bredvid den. Ibland fick han göra det, men ibland var vi tvungna att följa stigen då det var stora stenar som jag inte ville att han klättrade över. När vi kom ut på ängen fick han trava en stund, det var populärt! Fick ett rejält sug i handen och det blev ännu tydligare när nosen vändes helt hemåt. Då fick det bli lite galopp, men redan efter någon minut var suget nästan helt borta. Han har inte riktigt ork att galoppera längre sträckor än. ;-) Men det kommer!
Avslutade med att äntligen få skritta på asfalt. Som jag längtat! Hampus fick jobba på ordentligt i skritten och var mycket nöjd med sig själv när vi var hemma igen. Det kommer bli en hel del road work framöver...
Långtur i en annan del av Hågadalen
I lördags var det äntligen dags att ge sig iväg till Hågadalen igen. Jag lastade på en ivrig Hampus, bara för att upptäcka att främre dörren inte var öppen. Bara att rygga ut hästen, gå runt transporten, öppna dörren och lasta på hästen igen. Tur att Hampus blivit en lättlastad häst igen. :-P
J lastade på Weber lika snabbt och sedan kunde vi rulla iväg mot Hågadalen. Planen var att parkera i Norby och rida i lite nya områden. Men parkeringen var lite för liten, så vi fortsatte till Stall Surmulen, där vi frågade stallägare B om det var okej att parkera. Han hade inget emot det. :-)
Vi lastade ur hästarna och så fick jag hålla dem medan J parkerade transporten. Sedan gjorde vi i ordning hästarna och skrittade iväg mot stadsskogen. Vi hann inte rida många meter förrän vi fick sällskap av en flock rådjur som gärna ville ha hjälp över den trafikerade vägen... De hade tur och en bil stannade så de kunde passera och sedan red vi över vägen efter dem. Hampus var väldigt nyfiken och kunde inte riktigt bestämma sig för om de var farliga eller bara roliga. :-P
Det tog en timme att skritta runt hela stadsskogen. Det är en underbar ridstig, lite kuperat och med många små utmaningar längs vägen. Många barnfamiljer var ute, hundar, cyklister etc, men de flesta höll sig tack och lov på sina vägar och inte på våra. Några joggare stötte vi på dock, men de var inte farliga enligt Hampus. Vi tog oss även igenom vatten på ett par ställen och jag får nog sluta påstå att han är skeptisk till vatten. ;-)
När vi ridit runt hela stadsskogen återvände vi till Stall Surmulen och red vidare längs den underbara sandstigen som är en perfekt klätterväg. Sedan hittade vi tillbaka till grusvägen där vi irrat omkring första gången vi var i Hågadalen. Vi blev lite sugna att fortsätta, men då vi var så hungriga var det bara att vända hemåt igen. Nästa gång får matsäcken följa med på hästryggen. ;-)
Jag höll hästarna igen, medan J körde fram transporten. Sedan fick hästarna gå in i transporten och äta hösilage medan jag och J åt matsäck. Det var riktigt mysigt. :-D
Hemma igen så pysslade jag om Hampus lite innan han fick återvända till hagen och fortsätta med sitt hösilageätande. ;-)
Det var så roligt att vi bestämde oss för att försöka ta oss till Sörmland och rida på deras ridled i sommar. :-)
Beroendeframkallande galopp
Igår var det galopp i backe på schemat igen. Skrittade fram tio minuter bortåt på grusvägen och travade sedan hela vägen tillbaka till backen. Sju minuter trav är inte dumt alls! :-) Hampus kändes inte trött av det heller, det var bara jag som fick lite ont i benhinnorna.
Sedan galopperade vi tre gånger åt vardera håll, höger galopp bortåt och vänster galopp hemåt. Eftersom jag känt mig lite låst av stigbyglarna förra gången, testade jag att rida utan stigbyglar och träna sitsen samtidigt.
Redan första galoppen kändes fantastisk. I och med uppförsbacken kommer Hampus under sig med bakdelen mer och galopperar en långsam, väl balanserad galopp. När backen sedan planar ut fortsätter Hampus i den samlade galoppen och jag sitter och bara njuter ovanpå... I vänster galopp får jag stötta honom lite mer, men i och med att den galoppen är på hemväg så har han ändå ett eget driv som hjälper till.
Han pustar och stånkar och kämpar, det märks på honom att det är jobbigt arbete. Men han har sådan arbetsmoral och när han känner min glädje så kämpar han lite till. Finaste killen!
Känslan i galoppen är så beroendeframkallande, så egentligen vill jag bara fortsätta att galoppera i all evighet. Men samtidigt vet jag att det är jobbigt för honom och om jag skall hålla honom glad får det inte blir för tuffa pass. Så när vi galopperat klart i backen blev det avskrittning innan stretchning och avsvampning.
Jag längtar redan till nästa backträning...
Klättring och årets hoppdebut!
Igår blev det klättring igen. Vi klättrade fyra varv, med lite variation i övningarna. Uppför den längre backen får han alltid skritta i sitt eget tempo, där peppar jag bara med rösten. Sedan är det en ganska lång återhämtningssträcka som lutar svagt nedåt, sedan kommer en minibacke uppför där han får bjuda upp i trav eller galopp, följt av en lite brantare nedförsbacke där vi jobbar med halter.
Hampus tyckte det var jobbigt med långa uppförsbacken, men resten av jobbet gjorde han glatt. Jag förstår dock att det blir lite långtråkigt med samma backe hela tiden, men förhoppningsvis kan vi åka iväg med transporten och klättra hos J nästa helg.
Både när vi gav oss iväg från stallet och när vi kom tillbaka tog vi oss en snabb sväng in på ridbanan och hoppade ett litet kryss som någon ställt upp. Höjd uppskattningsvis 20 cm, så det gick utmärkt att hoppa i bomlösa sadeln. Det var mest för att jag behöver hoppa lite och ofta för att sluta göra en så stor grej av hoppningen. Men det var så lätt att hoppa på Hampus, så det kändes inte det minsta läskigt eller nervöst. Fina killen! :-)
Hampus var lite svettig efter klättringen, men han fick nöja sig med avborstning, stretchning och kraftfoder innan han fick återvända till hagen.
