Galoppskoj
Idag var planen att galoppera lite på någon grusväg, kanske se om grinden vid Nyvla var öppen eller stängd. Men när jag skrittade fram Hampus på grusvägen vid stallet, kom stallägare C körandes med traktor och harvade vägen... Det mjuka underlaget som blev resultatet gick ju inte att motstå, så det fick bli galoppjobb i de små uppförsbackarna vid stallet istället.
Vi galopperade tre gånger mot stallet (vänster galopp) och två gånger från stallet (höger galopp). Hampus fattade snabbt vad övningen gick ut på och taggade till ganska mycket. Ett par gånger fick jag ta ned honom i trav då han fattade galopp på eget initiativ.
Han blev grymt fin av uppförsbackarna! I och med att det lutade så satte han under sig bakdelen mer redan från början, så när grusvägen planade ut behöll han en bra galopp i ganska många språng.
Efter att vi galopperat de intervall jag tänkt skrittade och travade vi bortåt på grusvägen, samt galopperade på avtagsvägen mot Morberga. Det blev galopp både bortåt och hemåt på den grusvägen, sedan fick Hampus pusta ut och skritta hem hela vägen.
Totalt red vi 5,08 km, hastigheten i galopp låg runt 17 km/h, så fort gick det inte. Men det var ju inte tanken heller, utan det viktiga är att han jobbar i en bra galopp hela tiden. Hampus var svettig men med lugn andning när vi var tillbaka vid stallet och det märktes att han tyckte det varit skoj. Fram för mer galopp helt enkelt! :-D
Jag spolade av honom och lät honom gå ut med ylletäcke ett par timmar, sedan var han torr och jag kunde åka hem med gott samvete.
Monotont men nyttigt
Igår blev det en sen kväll i stallet, men det gjorde ingenting eftersom jag var ledig idag. Hade redan förvarnat C om att jag skulle kvällsfodra, så jag behövde inte stressa med Hampus.
Vi tog på reflexer överallt och skrittade till klätterbacken. Han kämpade på, även om han tyckte att det blev tråkigare för varje varv. Det tyckte jag också, men det är enda vettiga stället att klättra på, så det är bara att stå ut. Fyra varv blev det totalt, vilket kändes mycket bra.
Vi skrittade hela tiden, men det blev ändå ett så pass tufft pass att Hampus var varm på sina klippta områden. Han verkade nöjd i alla fall, speciellt när vi vände hemåt igen. :-P
Långtur som gav mersmak
I söndags var det äntligen dags att ge sig ut på äventyr igen. Jag hämtade in Hampus från hagen och gjorde klar honom för lastning. Sedan packade jag in utrustning och matsäck i bilen. Återigen var det samåkning med Weber som gällde, det är så smidigt med bägge hästarna i samma släp och J som kör. :-D
Den här gången lastade vi Weber först, vilket resulterade i att Hampus nästan sprang in i transporten. Det är uppenbart skoj med äventyr. ;-) Vi åkte en ganska kort bit, till Ärentuna där J bor. Parkerade transporten på hennes uppfart och lastade ut ett par lugna hästar som inte ens hade bajsat...
Gjorde i ordning och skrittade sedan iväg genom villaområdet och till en grustäkt som ligger bredvid Högstaåsens naturreservat. Jag har så länge velat rida dit och utforska klättermöjligheterna, men det var mycket lyxigare att få skjuts hela vägen dit. :-D
Vi skrittade runt grustäkten, Högstaåsens naturreservat och den bortre grustäkten. Det var svårt att gissa sig till hur terrängen egentligen såg ut, eftersom allt var snötäckt. Men vi måste definitivt åka hit igen, så oerhört mycket klättring som det blev! Både uppför och nedför, Hampus trampade på hela tiden och tyckte att det var superskoj. Han blev lite flåsig av att klättra uppför, men då var det bara att rida på plan mark eller nedför en stund så återhämtade han sig.
Totalt red vi 8,34 km på två timmar, så hastigheten blev imponerande 4,17 km/h. Så går det när det är mycket klättring... Tillbaka vid transporten fick hästarna kliva på och äta hösilage, medan jag och J gick in till henne och fika. På så vis kunde vi ha uppsikt över transporten och se hur hästarna betedde sig. Det fungerade superbra, de stod stilla och åt lugnt. :-)
När vi lastade ur hemma kunde vi konstatera att hästarna inte bajsat nu heller (de gjorde det 2-3 gånger under ritten), så det blev en väldigt smidig rengöring av transporten. Hampus var lite stel första stegen, vilket jag förstår när han först jobbat sig så varm i hela kroppen och sedan fått stå helt stilla en halvtimme. Men han mjukade upp sig snabbt och efter kraftfodret fick han återvända till hagen igen.
Jag längtar redan till nästa gång vi ger oss iväg. Vi har lite planer på att åka till Rullsand och rida, men det får bli när snön är helt borta...
Trevlig joggtur i mörkret
Igår hade jag ingen lust att rida, men Hampus stod och trampade vid grinden, så då föll jag till föga. Tog in honom, borstade av en massa päls och kratsade hovarna. Tog sedan på de förhatliga reflexerna (kan det inte vara ljust jämt?), sadel och träns.
Skrittade i en ovanligt aktiv skritt för att vara Hampus. Jag behövde bara påminna honom ibland att hålla igång tempot, så visst börjar det hända saker med honom. :-) Joggade sedan i tio minuter, han blev finare för varje steg. Det är så nyttigt för honom att bara få jogga igenom kroppen, utan några andra krav än att bjuda framåt. Sista biten fick jag lite mjukare känsla i formen, även om han inte gick på tygel helt.
Skrittade av en nöjd häst som frustade en hel del. Jag var också nöjd, att jag tog mig ut fast allt egentligen tog emot. Varje ridpass på Hampus är något bra, även om vi bara skulle skritta i tio minuter. Något att hålla fast vid nu när det är vår men ändå inte vårväder...
Klättring
Eftersom det fortfarande var ljust ute när sadelprovaren var klar, kunde jag inte motstå att sadla Hampus med bomlösa och ge mig iväg på en skrittur. T med Indra följde med och vi skrittade till klätterbacken för att jobba några varv.
Hampus tyckte att det var så skoj med sällskap! Det känns som att han och Indra fungerar väldigt bra ihop, han känner sig självsäker och trygg med henne. :-) Vi klättrade tre varv, Hampus pustade efter varje... ;-) I nedförsbackarna blev det lite halter också, där var han superduktig som alltid.
På hemväg gick han sedan om (!) Indra och skrittade riktigt bra. Heja Hampus! :-D
Tillbaka i stallet blev det kraftfoder och pyssel innan han återvände till hagen.
Uteritt med vårkänsla
Hämtade in Hampus från hagen, trots att han gömde sig bakom den stora stenen och försökte se ut som om han inte fanns...
Hovslagaren kom på besök idag, det var ju några veckor senare än vi tänkt oss, men hovarna hade tack och lov inte växt så mycket och skorna var inte särskilt slitna. Däremot var vissa broddarna slitna, så hovslagare N påpekade att det märktes att jag rider Hampus mer nu än tidigare. Hovarna blir bättre och bättre, det känns så skönt. :-)
När N var klar blev det en sväng ut i solen. Vi skrittade bort till klätterbacken och klättrade två varv. Jag minns inte ens när jag var där senast... Nu var det lite snö men en upptrampad stig, så det var ingen risk för skare. Jobbade med halter i nedförsbacken, men uppför fick han kämpa på i sin egen takt. Det blev en del pustande, klättring är så bra träning för honom!
Sedan travade och galopperade vi en del på grusvägen, försökte bibehålla takten och lösgöra ryggen. Underlaget fick mestadels styra gångart, fläckvis var det mjuk grusväg (galopp), hård grusväg (trav) eller isbelagd grusväg (skritt). Tyvärr blir matte mer trött än hästen vid tuffare ridning, så det blev mer skritt än både hästen och underlaget erbjöd. Inte bara hästen som haft en lugnare period i vinter. ;-)
Efter lite ryggningar och skrittpauser så blev det trav hemåt med flera skänkelvikningar fram och tillbaka på vägen. Hampus blev oerhört fin av arbetet, började gå i form i traven på ett sätt han inte gjort tidigare. Jag längtar till när vi har ork bägge två att fortsätta jobba när han börjar bli lösgjord, som det är nu är vi svettiga och trötta lagom till att han känns som en dröm, det är ju då man vill ha ork att rida vidare.
Nu blev det istället skritt, först på tygeln (!) med en nöjd Hampus som jobbade genom hela kroppen. Jag kunde snegla på skuggan och se en väldigt snygg häst. Har man inga speglar får man fuska med skuggor. :-P Sedan fick han pusta på lång tygel sista tio minuterna.
Han var så nöjd när vi var hemma igen, men svettig på de klippta områdena och lerig om benen. Så jag tog fram slangen och spolade av honom! Så skönt att kunna göra det, nu saknas det bara ljumma vårvindar och barmark överallt... Efter att han blivit ompysslad och fått kraftfoder fick han återvända till hagen och mysa med Ariel över staketet.
Powerwalk
I fredags kom jag till stallet medan det fortfarande var ljust. Helt ljuvligt! Hämtade in en lite motvillig Hampus från hagen, han stod ju och åt...
Borstade och kratsade hovarna innan jag tränsade och red iväg barbacka. Jag behöver träna balansen och han behöver jobba i skritten, så det blev en perfekt kombination.
Red till sommarhagen för att se hur vägarna var där, men det var skare överallt. Tråkigt. :-( Vände och skrittade honom längs grusvägarna istället. Fick honom att trampa på riktigt bra i skritten, det svåra är att få honom att behålla samma tempo utan att jag behöver driva hela tiden. Men det kommer. :-)
När det började skymma vände vi hemåt igen och hann hem innan det var mörkt. Hampus var varm i kroppen men inte svettig, så han hade fått jobba ordentligt. :-) Stretchade och borstade av honom igen innan han fick kraftfoder och sedan återvända till hagen.
Mystur i solen
I söndags var det ganska kallt, men solen värmde härligt. Jag misstänkte att Hampus skulle ha träningsvärk från dagen innan, så planen var att bara skritta.
Tog in honom och gjorde i ordning, vi blev klara samtidigt som T och hennes Indra, så vi slog följe. Barbacka bägge två och på varsin glad häst.
Hampus tyckte om att ha sällskap! Han trampade på i ett mycket bättre tempo i skritten och tog även drivning lättare. Nu var han inte alltför förtjust i Indra (det var ömsesidigt...) men det märktes ändå att han tyckte det var skoj.
Vi vände efter en dryg kvart och skrittade hem igen, då blev Indra lite yster, men Hampus fortsatte skritta på med fokus på att komma hem. Hade det varit för ett halvår sedan hade han dragit hem direkt... Antingen så har han insett att han kan lita på matte, eller så räknar han inte Indra till hästar han behöver bry sig om. :-P Han kunde även gå om henne utan att sakta ned farten, så visst gör vi framsteg på flera olika områden. :-)
Tillbaka i stallet blev det manklippning till Hampus stora förtret. Jag fick inte riktigt till det, utan manen blev som vanligt ojämn. Men någon gång kanske jag lär mig att raka så det blir snyggt... Sedan fick Hampus äntligen sitt kraftfoder och så kunde han återvända till hagen med polarna.
Flåsig
Åh vad jag saknat Hampus! Han hade tydligen saknat mig också, ingen ridning under en veckas tid gjorde honom väldigt nedslagen. Han kommer nog aldrig kunna bli hagprydnad som pensionär...
Igår hämtade jag in honom från hagen och ställde upp honom på skötselplatsen. Han har börjat fälla, så det var bara att ta fram svettskrapan och börja borsta...
Red iväg mot klätterbacken och krävde ordentlig skritt redan från början. Han flåsade lite och det blev inte bättre när han fick pulsa i lite snö längs stigen. Klätterbacken var upptagen av barn som åkte pulka, så vi återvände till grusvägen och testade lite trav och galopp där. Hampus var pigg, pigg, speciellt i galoppen, men han var fortfarande väldigt flåsig. Blev osäker, så jag skrittade av honom ganska snart. Han ville dock inte sluta flåsa, inte ens när vi var framme vid stallet efter tio min skrittande.
Tillbaka i stallet tog jag reda på all utrustningen och borstade bort ännu mer lös päls. Hampus fortsatte stå och flåsa ända tills han fick äta sitt kraftfoder. Konstigt... Idag blir det tempning av häst innan jag rider, så han inte står med en infektion i kroppen. Har även förvarnat M om att hon bara får skritta ifall han blir så där flåsig igen.
Lite galopp till sist
Igår provred stallkompis M Hampus, hon kommer att rida honom någon gång ibland när hon har en lucka över. Dock har hon redan två andra ponnyer i stallet som hon rider, så Hampus är inte precis första prioritet. :-P Jag har även frågat två gamla stallkompisar (M och C) om de har lust och tid att rida Hampus. Jag känner att han skulle må bra av att gå 1-2 gånger mer per vecka än vad jag hinner med. M kommer att provrida på fredag, men hon har ju ridit Hampus tidigare och tycker om honom. :-)
Idag kände jag mig äntligen lite piggare. Så Hampus fick komma ut på en lite tuffare runda. Först skrittade vi fram på grusvägen som fortfarande var moddig och hal. Hampus spände sig och halkade till några gånger, så han var nöjd när vi gick in i sommarhagen och joggade lite där. Han var så fin i traven, så länge han kände att han hade fäste. Jag längtar efter våren...
Sedan blev det galopp, C har plogat upp ett rakt spår mitt i ovalen, som var perfekt för våra galoppövningar. Eftersom jag var ganska matt fortfarande och Hampus inte jobbat ordentligt i galopp sedan en månad tillbaka så blev det vanlig kort galopp fram och tillbaka. Vi tog ett varv i skritt runt ovalen då och då, så han fick möjlighet att pusta lite. När vi jobbat en kvart fick han jogga av sig någon minut och sedan skrittade vi av ute på grusvägen igen. Då var det konstigt nog inte lika halt. ;-)
Det var en mycket nöjd Hampus som åt sitt kraftfoder. Ett par gånger under galoppen blev han hög i nacken och ville öka galoppen. F påpekade när hon red honom att det var bättre att han blev hög i nacken än att han började hänga i handen, så jag lät honom hållas så länge han fortsatte med den lugna galoppen.
Längtar så sjukt mycket efter bättre underlag... Hallå våren, kan du inte komma tidigt i år?
Busig farbror i Hågadalen
Igår var det dags att åka på äventyr igen. Helt sjukt att det redan gått nästan två månader sedan vi var iväg sist. Jag hade för ovanlighetens skull kamera med mig ut i hagen, så Hampus blev förevigad. Han var inte särskilt intresserad av att följa med, min söta shar-pei... ;-)
Tog in honom och gav kraftfoder. Gjorde i ordning honom för transporten medan han åt, sedan fick han stå och vänta medan jag och J packade in all utrustning i transporten samt gjorde klart Weber.
Därefter blev det lastning. Hampus var skeptisk till att kliva in på högra sidan, istället för vänstra, men när han väl klivit på kom han ihåg vad lastning till höger betydde. Han började genast trampa runt för att se var Weber var någonstans, och lugnade sig först när Weber klev på bredvid honom. Då var han nöjd igen och stod lugnt.
Det blev en lugn färd till Hågadalen, med två hästar som uppenbart trivs i varandras sällskap. Framme vid parkeringen gjorde vi oss i ordning för ridning innan hästarna fick kliva av. Bägge var lugna, så skönt att kunna sadla utan en häst som jazzar omkring och inte vill lyssna.
Vi skrittade iväg samma väg som sist, Hampus gick med lite tveksamhet först över bron. Det tar sig! Han sneglade dock mellan räckena och såg det porlande vattnet. Väldigt farligt. :-P
Sedan red vi upp på banvallen och följde den i en timme. Ganska direkt blev det dramatiskt då Weber blev rädd för några skidåkare. Hampus drog hemåt för säkerhets skull (han litar fortfarande mer på andra hästar än på mig), men jag fick stopp på honom efter några meter.
Sedan var Hampus spänd så fort det kom en skidåkare. Vilket mer än halva ridsträckan bortåt bestod av... Det gick bara att skritta och han gjorde flyktförsök nästan varje gång. Trots att Weber ganska snart accepterade skidåkarna så fortsatte Hampus att "se monster"...
När det väl blev fritt från skidåkare så blev det en del trav. Hampus behövde jobba av sig lite energi... Han var stark i traven, men vi skiftade så Weber fick agera bromskloss ibland. Gladast var dock Hampus i täten, vilket inte brukar vara fallet. Vem har bytt ut min lugna gamla valack?
Han lugnade sig hyfsat när vi travat en längre sträcka i lite djupare snö, då gick han gärna och sov bakom Weber. Men efter en stund återkom skidåkarna och då blev det balanstrav, passage och diverse rusningsförsök. Suck... Han var absolut inte rädd, utan såg bara skidåkarna som en ursäkt för att busa lite.
Efter två timmars ridning hade han verkligen fått upp ångan och tyckte att det bara blev roligare och roligare att vara ute... Jag var ganska glad över att vara tillbaka vid transporten. Där fick han stå uppbunden utanför med ylletäcket på sig medan vi fikade lite grann och återhämtade oss efter strapatsen. Jag drömmer dock om den dagen då jag kan transportera Hampus själv till Hågadalen och sedan ligga och rulla i galopp på banvallen. Men det får bli under sommaren då skidåkarna är långt borta. ;-)
Vi provade att lasta Weber först på hemvägen, Hampus klev sedan på utan några problem och vi kunde rulla precis lika enkelt hemåt. Jag blir så glad över att han återigen blivit lättlastad, hoppas nu det håller i sig. Jag tror nyckeln ligger i att inte stressa vid lastning, köra mjukt och göra roliga saker när vi kommit fram.
Tillbaka i stallet fick han äta sitt blöta foder med lite ompyssling och sedan återvända till hagen. Han gick med långa skrittsteg, så jag fick göra halter några gånger för att dämpa honom. Glad farbror! När jag släppte ut honom i hagen pep han iväg i full galopp till de andra hästarna...
Tråkigt underlag
Igår ville D låna Ariel då hon hade ridabstinens, så jag och Hampus följde med som sällskap. Han fick äta sitt kraftfoder först, seda åkte all utrustning och reflexerna på.
Vi skrittade iväg mot Bälinge och kunde ganska snabbt konstatera att det var hopplöst dåligt underlag, med moddig snö och blankis under snön, så hästarna fick styltor av snön och gled sedan på isen då broddarna inte nådde ned. :-(
Så det blev en väldigt lugn tur till Bälinge och tillbaka. Det är så roligt att rida ut med bägge hästarna, för de är mycket tryggare i varandras sällskap än själva eller med andra hästar. Hampus är övertygad om att Ariel har koll på alla farligheter och Ariel tänker att Hampus har koll. ;-)
Vi var i alla fall ute i 35 minuter och skrittade, så Hampus hade förtjänat blötfodret efteråt. Som han smaskade... Jag hoppas att det hjälper upp hullet lite, annars blir det olja som extra krydda.
Lite längre men ändå kort
Jag blev så glad när jag hämtade Hampus i hagen. Han stod äntligen tillsammans med Weber och åt, förvisso stod de så långt ifrån varandra som möjligt, men det betyder i alla fall att Hampus får vara med lite mer nu. :-)
Tog in honom efter lite lama protester. Han ville ju vara kvar och äta. ;-) Gav honom kraftfoder som han åt medan jag borstade, kratsade hovar, tog på boots och sadel. När han ätit klart åkte tränset på och vi gav oss iväg.
Skrittade via lösdriftens hagar till Äskelunda. Fortsatte över åkrarna och 272:an mot Åkerby och sedan hem via rakbanan och grusvägen. Hampus fick trava nästan hela tiden. Vi undvek att trava i nedförsbackar, genom gårdar och där isen var för tunn på asfalten. Men det blev i alla fall nästan en halvtimmes trav totalt.
Han var lite väl mycket på tårna idag, det blev inte samma avslappnade joggtrav som vanligt, utan han ville kolla på grejer och öka traven ibland när han blev osäker. Men han jobbade ändå på bra. <3 Lite roligt var att han hela tiden föreslog att vi skulle vända när vi saktade av till skritt, det var först när vi kom på grusvägen som han insåg att vi var på hemväg. :-P
Tillbaka i stallet fick han äta sin betfor- och havrekrossblandning medan jag skötte om honom. Senaste veckorna har han alltid kissat efter ridning, någonting som är lite jobbigt när han står på skötselplatsen men samtidigt bra ur distansrittssynpunkt. Så idag testade jag att ställa honom i spolspiltan och han kissade lika glatt där. ;-)
Jag tyckte att vi red en ganska lång sväng, men i och med att vi travade så mycket så kändes det som en väldigt kort tur. Vi var ute i 75 minuter och red totalt 7,49 km.
Kort joggtur
Igår kom hovslagaren så Hampus fick fina fötter igen. E var snäll och tog in honom, då jag var på hemväg fortfarande. Hovis hade precis börjat med Hampus när jag kom, så jag förberedde för ridtur medan han skoddes om.
Han har ätit ett hovtillskott i snart ett halvår, så jag frågade om det verkade ge effekt. Hade väl hoppats på ett negativt svar, så jag slapp köpa en ny burk. :-P Men hovis intygade att hovarna blivit mycket bättre sedan hon började sko Hampus, så det är bara att fortsätta ge tillskottet...
När Hampus var klar fick han äta betfor och sedan åkte utrustningen och alla reflexer på. Det var ett tag sedan vi red i mörker... Batterierna i pannlampan var slut, så jag fick lita till mitt mörkerseende istället.
Skrittade grusvägen bortåt, sedan blev det joggtrav tills den tog slut och så samma väg tillbaka. Lite trist, men Hampus tycker att det är okej. Totalt var vi ute 35 min, räknar jag bort fram- och avskritt blev det ett tempo på 10,6 km/h. Totalt red vi 3,45 km.
Han blev spänd ett par gånger, bland annat för en skällande hund han inte såg. Men jag har börjat lära mig hur jag gör för att få honom att slappna av och fokusera på jobbet istället. Han är så grymt duktig!
Tillbaka i stallet fick han kraftfoder medan jag skötte om honom. Nöjd kille!
Till sist blev det lågpulsrundan
Igår kom Hampus och jag äntligen iväg på lågpulsrundan! Jag har ju suktat ganska länge efter den, att verkligen få jobba ett rejält pass på flera olika underlag.
Hämtade in honom från hagen och gjorde i ordning för ridning. Pratade lite med E som också tyckte att han tunnat ut en del. Det får bli mer kraftfoder helt enkelt!
Skrittade iväg längs grusvägen. Efter framskrittningen blev det joggtrav och skritt i intervaller, alltid skritt i nedförsbackar och där snön var för tunn ovanpå asfalten. Hampus blev så fin av arbetet, han skulle lätt kunnat hålla på ett par mil. <3
Totalt red vi 5,92 km så vi tog inte den extra svängen förbi klätterbacken och Åloppe. Han har ju redan några mil i kroppen denna vecka, så vi behöver inte anstränga oss för mycket. ;-)
Tillbaka i stallet blev det mys och kraftfoder. Jag håller fortfarande på med att öka mängden Krafft Pluss Protein, men när det är klart får det bli lite havre och betfor också. Tror det är energidelen som är för liten, just nu har han en kvot mellan protein och energi på 7,6 och muskler har han ju verkligen satt.
Ny insikt om Hampus
I förrgår hämtade jag in Hampus från hagen. Han stod vid hösilagevagnen och dammsög marken efter foder. ;-) Hösilaget var slut, så de andra hästarna hade övergivit vagnen, men Hampus vet att även små smulor är bröd, så han hade fullt upp att städa upp efter de andra...
Kunde dock ta in honom utan några större protester. Gjorde i ordning för ridning och skrittade iväg mot Bälinge och Nyvla. Vi körde intervalljobb, så när han var igångskrittad blev det fem minuter trav, sedan fem minuter skritt och fem minuter trav igen. Totalt blev det 15 minuter trav.
Han var lite fjantig vid majsfältet, men efter tillsägelse med sitsen blev han så himla fin! Han behöver verkligen ha någon som bestämmer åt honom, då slappnar han av och ställer upp helhjärtat. Traven hemåt var underbar och även skritten efteråt. :-)
Jag kom även till en ny insikt om hur han egentligen fungerar. I dressyren har vi ju jobbat med snabba reaktioner och att han skall vakna ur sin ridskoledvala. Men det jobb vi gjorde i förrgår, med lugn joggtrav under en längre period, är också någonting han behöver. Det monotona arbetet gör att han slappnar av och blir trygg i en situation där han vet vad som krävs av honom. I och med att han slappnar av kommer vi närmare en helt lösgjord häst och därmed behöver vi även dessa pass inlagda på schemat.
Tillbaka i stallet igen fick han äta kraftfoder medan jag skötte om honom. Han hade inte blivit svettig, jag är så nöjd med klippningen! :-D
Lång, långsam skritt
Igår blev det en lugn tur på Hampus. Vi skrittade bara, på lång tygel hela tiden. Han fick gå i sitt eget tempo och det är ganska långsamt. ;-) Men han har gått flera tuffa pass på raken, så det kändes som det var dags med ett rent skrittpass.
Ridturen var ganska händelselös, vi träffade på lite farligheter i Åloppe, men inte värre än att Hampus vågade sig vidare i alla fall. Vi red en timme och kom lite mer än 4 km. Inte den snabbaste turen precis. :-P Men Hampus var nöjd när han var tillbaka i stallet och det var ändå en stund i sadeln för mig.
Uteritt med lite krav
I förrgår mötte jag upp Ariels medryttare M för att rida ut tillsammans. Vi hämtade in hästarna från hagen och gjorde i ordning dem för ridning. Hampus verkade lite bekymrad, skulle han behöva ha den där jobbiga bruden i släptåg igen?
Först när jag suttit upp och skrittat några meter slappnade han av och förstod att det inte skulle bli en repris av tidigare ridtur. ;-)
Jag hade tänkt att vi skulle rida min lågpulsrunda, som är ungefär en mil. Men i och med tövädret som varit i flera dagar hade snön längs vägen tinat bort och asfalten blivit synlig. Jag kan absolut tänka mig att rida några meter på asfalt med broddar, men inte halva ridturen som det blir på lågpulsrundan. :-( Surt!
Istället fick det bli gamla hederliga grusvägen och en lite tuffare tur. Efter igångskrittningen travade vi en hel del och Hampus fick även galoppera. Fokuset var att fatta rätt galopp, vilket fungerade riktigt bra så länge vi red på svagt böjt spår, men så fort grusvägen blev rak valde han den galopp han kände för just då. Mer träning behövs...
Sista galoppen blev en vänstergalopp där han verkligen kom upp med fronten. Så häftig känsla! Egentligen hade jag tänkt att bryta av till trav efter några språng, men det var så härligt att galoppera en bra vänstergalopp på honom, så jag var tvungen att fortsätta. Språng efter språng tog han och rätt vad det var så var grusvägen nästan slut, så då blev det förstås trav. Men oh vilken härlig galopp det var!
Efter lite avjoggning skrittade vi hela vägen hem. Hampus var så nöjd med ett intensivt arbetspass, även om jag tyckte det kändes lite konstigt att rida en så kort stund. Måste vänja mig vid det där... :-P
Tillbaka i stallet blev det avskötsel och kraftfoder, sedan fick Hampus sin man ordentligt klippt.
Klippning och knepig brud på släp
Hampus stod och åt, men gick med på att följa med in. Han var helt torr på halsen, så det fick bli klippning så fort täcket var avtaget och han blivit avborstad. F klippte samma mönster som sist och Hampus stod och sov hela klippningen. Skönt!
Borstade honom på de klippta områdena och kratsade hovarna. Sedan åkte sadeln på och boots på framhovarna. Snart kanske jag vågar ta på boots på bakhovarna också...
När Ariel var färdig så tränsade jag Hampus och ledde ut bägge hästarna. Det var handhästpremiär!
De uppförde sig bra vid uppsittningen, men sedan stängde Hampus av totalt. Han tyckte det var jobbigt med en häst så nära inpå sig och slutade helt enkelt lyssna på hjälperna. Inte så skoj. :-S
Efter lite bråk och påminnelse om att matte faktiskt bestämmer så kom vi i alla fall iväg. Skrittade mestadels av tiden men provade även lite trav. På grusvägen mot Morberga vände vi hemåt igen och kom hem utan några missöden. Hampus föredrar dock att gå sist, så nästa gång testar jag att ha honom som handhäst istället.
Efter att han fått kraftfoder tog jag på honom benreflexer och släppte ut i lösdriften med grimma på. Det blir ju hans första nyår ute, men förhoppningsvis är det inte så mycket raketer och de andra hästarna håller ordning på honom.
Det kommer snart en nyårskrönika!
Lågpulsjobb utan pulskoll
Igår tog jag in en helt torr Hampus, fast det regnade ute. Det är verkligen lyx att lägga på honom täcke. ;-) Han verkade glad och nöjd också, så täcket kommer få hänga med ibland när jag vet att jag skall rida dagen därpå och det kommer regna eller snöa. Igår regnade det, så snön försvann och det blev isgata överallt. Inte så skoj, men perfekt om man är ute och joggar med hästen...
Gjorde i ordning för ridning och så gav vi oss iväg. Började med att skritta i 20 minuter, det var Hampus mycket nöjd med. Sedan blev det trav i 5 minuter, en del pust och frust från Hampus sida, men han verkade tycka det var okej. Sedan skrittade vi 10 minuter, travade ytterligare 5 minuter och skrittade sedan 20 minuter. En perfekt lågpulsrunda! Hampus kom till bra arbete i traven och var inte flåsig när vi var tillbaka i stallet.
Typiskt mig så hade jag inte orkat ta med pulsmätaren, så jag har ingen aning om ifall det var lågpulsjobb eller om han ligger högt i puls i traven. Får bli bättring på den fronten!
Träffade på F och vi bestämde oss för klippning idag istället. Hampus hade dessutom blivit svettig, så han behöver verkligen klippas. Skötte om honom och tog på övergångstäcket igen samtidigt som han fick kraftfoder. Sedan gick vi ut i hagen.
C hade kört ut en ny hösilagebal och givetvis blir det lite spill då. Hampus tog genast på sig jobbet att äta upp spillet. ;-)
