Stabil galopp
Samma väg som sist
Jag fick Hampus att trampa på riktigt bra i skritten och det var en händelselös ridtur. Men på slutet på hemvägen fick Ariel in sin speciella turboskritt och nu hade Hampus ingen chans längre. Tror M inte känt Ariels turboskritt tidigare, för hon skrattade väldigt när Ariel klev på.
Vi avslutade med att M fick provrida Hampus på ridbanan. Ariel åker till hingst om drygt en vecka och blir borta åtminstone en månad. M vill ju gärna fortsätta rida och jag tackar inte nej till mer ridning för Hampus. Han skötte sig hyfsat när M red, men provade sina klassiska testningar, dvs inte kunna gå på fyrkantsspåret, samt vara sååå seg och trött. Jag förklarade för M vad Hampus sysslade med och hon fick till en fin fattning med påföljande bra galopp. Då märker man skillnaden motför när han galopperar och sover samtidigt. ;-)
Sedan blev det avsvampning av Hampus samt stretch av sidor och rygg. Han fick även kraftfoder innan han återvände till hagen tillsammans med Ariel.
Imorgon åker jag till Hööks och köper några sådana här, så vi kommer igång med träningen ordentligt.
Farliga åskådare...
Borstade, kratsade hovarna och tog på utrustningen. Uppsittning och sedan skritt iväg längs åkerkanterna. Hampus tuffade på ganska bra, men tyckte att jag krävde lite väl mycket skritt ibland. Ute på grusvägen kunde jag konstatera att han fortfarande är öm, så jag får se om vi står ut med detta eller om det åker på skor om några veckor.
Rätt som det var upptäckte jag att det stod en skock får och tittade på oss. De rörde sig ingenting och bräkte inte, men jag försökte ändå få Hampus att upptäcka dem. Vilket tog en stund, eftersom de var helt stilla hela tiden. Men när han väl upptäckte dem fick han panik, kastade sig snett bakåt ned i ett dike och vi for omkull. Fy vad ont det gjorde! Tog mig upp på benen och såg hästen galoppera bortåt. Inte så bra... Men eftersom det är Hampus vi pratar om så ropade jag på honom, varvid han vände och kom tillbaka till mig. <3
Han var fruktansvärt skärrad, fick peppa honom steg för steg mot fåren och ändå skakade hela hästen av rädsla. Ingen mening att vara arg på honom, för han var så uppenbart rädd och inte fånig. Men så rörde ett får på sig och ett annat bräkte till och då slappnade han av. Jaha, var det bara får, tänkte han nog...
Satt upp vid en sten och skrittade vidare. Nu var Hampus lite mer på tårna när vi skrittade genom byn, men han lugnade sig när vi vek av från vägen och fortsatte hemåt över andra åkrar. Åter i stallet var han lugn och nöjd igen, skönt!
Svampade av honom innan jag kollade mina egna skador. Lite avskalad hud, ett jättestort blåmärke längs magen, en stukad tumme och en bula i pannan. Blir till att köpa ny hjälm och även en säkerhetsväst som jag kan ha fast jag rider i bomlösa, den jag har nu slår i bakvalvet vilket gör att jag drar mig för att använda den.
Gick ut i hagen med Hampus och så fick han kraftfoder. Insåg i efterhand hur illa det kunde ha gått om han skenat hela vägen hem... Insåg också att det var ett klokt beslut att låta E bara rida ut i sällskap, det kommer att ta tid innan Hampus är helt trygg ute.
Men han är ändå finaste killen som litar på matte! <3
Perfekta rundan!
Det blev två varv i klätterbacken, riktigt jobbigt tyckte både Hampus och Krutow. Sedan red vi slingerstigen i skogen följt av lite blandat trav och galopp längs ängskanterna. Hampus ville galoppera lite fortare än jag tillät honom, men vi bygger ingen överlinje på att rusa i galoppen. Det är mycket jobbigare att galoppera långsamt. ;-)
Vi skrittade hela asfaltsvägen hem och så grusvägen förstås. Totalt var vi ute 50 minuter och det känns som en väldigt kort rundan för mig som tränat distansritt. Men det var precis lagom för Hampus. Han var trött, men inte helt slutkörd. Så nu får det bli den rundan minst en gång i veckan, då han får jobba hela kroppen i skritt en bra stund innan det blir möjlighet till trav eller galopp. Att vi sedan avslutar på hårt underlag är perfekt för hans gamla ridskoleben. :-)
Tillbaka i stallet blev det avduschning, stretch av sidor + rygg samt kraftfoderätning. Vi är snart uppe i 1 hg och det skall bli spännande när resultatet syns! Tillbaka i hagen var han på väg att rulla sig, men ångrade sig och betade istället. ;-)
Efter att jag varit klart i stallet åkte jag förbi Granngården och köpte en säck Krafft Muskel. Tidigare har jag lånat från en stallkompis, men nu har jag en säck som räcker till augusti i alla fall. :-)
Det finns vilja men inte riktigt ork...
Hampus var lite ömfotad bak, men inte värre än att han ändå kunde jobba på bra i skritten. Det är lite fascinerande, jag tyckte det gick långsammare än när jag rider Ariel, men när vi var framme vid slutet på grusvägen hade han tagit sig dit fem minuter snabbare än vad Ariel brukar skritta på...
Han fick skritta även på asfalten och sedan blev det galopp direkt på rakbanan. Efter ett par galoppfattningar var han helt på det klara vad vi skulle göra, även om han helst ville galoppera nonstop. :-P Han fattade rätt galopp varje gång, fast jag verkligen var noga med att välja varannan vänster och varannan höger. Så särskilt sned är han inte. Däremot var han ganska trött när vi kom till rakbanans slut och vände hemåt. Men flåset går ju fort att träna upp!
Mera galopp blev det på tillbakavägen, han fick hålla galoppen några fler språng för att verkligen få en bra känsla. Finaste killen, jag skulle kunna galoppera i all evighet på honom, så härlig galopp har han!
Sedan blev det skritt hela vägen hem. Stallägaren harvade grusvägen, så traktor + harv åkte förbi oss tre gånger. Hampus brydde sig inte alls, det är en cool grabb det här!
Tillbaka i stallet fick han sig en avduschning samt rengöring av hovar, lite raspning på bakhovarna och inoljning av alla hovarna. De var lite torra när han skoddes om, så hovslagaren tyckte att jag skulle olja in så ofta jag hade tid. Det kräver dock helt rena hovar, så det är inte varje dag jag hinner med sådant pyssel.
Sedan blev det kraftfoder, Hampus gnäggade högt när han såg hinken, men efter några tuggor blev rykthinken mer intressant. Sötisen, man får verkligen hålla ett öga på honom hela tiden. När han ätit klart fick han återvända till hagen där Ariel väntade på honom. <3
Jag tog hand om utrustningen och skottade sedan ur en del av stallgången. Puh! Skönt att allt extraarbete i stallet snart är klart!
Här kommer den bästa bilden som U tog, den får vara bilden som visar hur Hampus såg ut innan rätt träning och rätt foderstat ordnade till honom. Hoppas det inte tar lång tid att modellera om hans kropp!
Härlig skrittur
Igår hämtade jag upp Ariels medryttare M och så åkte vi till stallet tillsammans. Hämtade in ett par småfuktiga hästar, men trots att det regnar massor verkar de kunna hålla sig ganska torra i hagen. Skönt!
Sedan blev det avborstning innan vi grubblade lite över sadlar. Hampus fick ha bomlösa sadeln och Ariel sin allroundsadel. Men jag brukar ju ha samma sadelgjord till de sadlarna. Hm... Hittade dock en neoprenklädd sadelgjord som Hampus tyckte var helt okej att ha på sig. Skönt!
Tränsade med de färgglada tränsen och så skrittade vi iväg mot farliga villaområdet. Målet med ridpasset var att röra på Hampus lite lagom efter massagen och att visa M lite olika ridvägar. Vi tog oss förbi farliga villaområdet hur smidigt som helst, då Hampus gick först och var modig, varvid Ariel ivrigt följde honom. Det finns fördelar med kloka gamla hästar! <3
Vi red till Bälinge och en bit på grusvägen, så jag kunde peka ut ett par olika vägar för M. Hästarna var lite ömfotade på grusvägen, så det blev lugn skritt och så vände vi ganska snabbt tillbaka. Sedan tog vi oss längs slingerstigen och via fälten tillbaka till asfaltsvägen. Hampus kom verkligen igång på slingerstigen, trampade på ordentligt och jobbade med rygg och bakdel. Heja!
På hemvägen var han ännu piggare och skrittade så fort att Ariel var tvungen att trava för att hålla samma tempo. Jag blev så imponerad av Hampus, han är ändå nästan en decimeter lägre än Ariel och hon är känd för sin snabba skritt. Det märktes på honom att han tyckte att det var superkul att vara ute och röra på sig. :-)
Åter i stallet så var han alldeles plaskvåt på ryggen. Den hade uppenbarligen arbetat rejält under sadeln... Tror dock att Ariels padd blir lite för varm för honom, skall fnula på lite andra paddar att köpa istället.
Svampade av honom, men jag hade lite för ont efter en tidigare avramling för att kunna stretcha. Vi stretchade i alla fall halsen och ryggen med hjälp av ett äpple. Buskillen tog hela äpplet i munnen varje gång, men jag litar på honom och kunde ta av honom det. ;-) Jag känner hur förtroende för varandra ökar för varje gång vi umgås. Det kommer bli så härligt, de här åren med honom. Nu hoppas jag bara att de blir många!
Sprejade honom med flugspray och så fick han lite kraftfoder innan han fick gå ut i hagen med sin älskade. ;-)
Läskig flytt
Vi skrittade iväg längs vinterhagarna och galoperade på rakbanan. Sedan blev det skritt igen genom skogen och där tyckte Hampus att vi kunde vända och rida hem igen. :-P
Istället fortsatte vi att skritta längs asfaltsvägen, det var lite småfarligt här och där tyckte Hampus, det fanns så mycket att titta på för en ridskolehäst som inte ridits ut själv sedan i december... När vi dessutom kom ikapp några hundar (som tack och lov inte skällde) och passerade en skock får, då var Hampus nerver spända till bristningsgränsen.
Som tur var så skulle vi vika av från asfalten precis där, men givetvis stod det en bil på vägen vi måste gå på och det smala utrymmet att passera förbi bilen var täckt med en presenning. Hua! Jag gav Hampus allt stöd jag kunde och lovade honom att det inte var farligt, men jag kände att han inte trodde mig. Han har inte fullständigt förtroende för mig än, helt enkelt därför att vi inte umgåtts tillräckligt mycket.
Men han gick över presenningen ändå och när han märkte att ingenting hänt så blev han lite mer avslappnad och började lita mer på vad jag sade att han klarade av. Vi galopperade längs en gräsäng och det tyckte han var skoj, även om han återigen försökte ta sig hemåt. När inte det fungerade så gnäggade han hjärtskärande, men ingen svarade honom.
Sedan red vi genom Bälinge, förbi de läskiga grävskoporna och alla villorna. Hampus tyckte återigen att allt var läskigt, men nu kände jag att jag verkligen nådde fram till honom. Han tyckte inte om det, men litade på att jag visste vad jag gjorde. Härliga häst!
Sista biten på grusväg blev det trav förbi lösdriftshästarna, sedan satt jag av i stallet och tog av honom sadeln. Med tränset på fick han gå ut med mig i hagen, han har ju ingen grimma än. Men eftersom jag vet att fjordhästar är coola hästar, så tog jag av honom tränset när han väl var inne i hagen.
Ariel var supernyfiken och de hälsade med böjda nackar. Sedan nosade de varandra över ryggen, varvid Hampus var nöjd och började beta. Ariel ville gärna nosa lite till, vilket Hampus tillät henne att göra bara han fick fortsätta beta. ;-)
Det var så skönt att ihopsläppet blev helt odramatiskt, det här är en dröm jag burit på länge, att äntligen få ha mina hästar tillsammans!
Jag tog reda på Hampus utrustning och längtar till skatteåterbäringen kommer så jag får shoppa lite grejer till honom. Sedan fyllde jag på vatten i hagen och kunde konstatera att de fortfarande var vänner. Så då åkte jag hem och lämnade dem att överleva natten tillsammans. :-)
Spontan långtur
Hampus stod och sov i boxen, men såg ändå glad ut när jag kom med sadel och träns. Tog på grejerna och red iväg längs asfaltsvägen för att spara tid. Framme hos L så bestämde vi oss för att hon skulle visa den där härliga vägen som hon pratat om tidigare, men som vi aldrig verkade komma iväg på.
L satt upp på Rembo och så red vi iväg längs grusvägar och stigar till helt underbara ridvägar! :-D Hampus var så glad att få vara ute och som alltid blir han mjukare efter en stunds klivande i terrängen. Han tar sig verkligen fram överallt den hästen! <3
När vi var framme vid de härliga stigarna som L pratat om så var klockan mycket mer än jag tänkt mig. Så vi vände och red tillbaka, fast en annan väg. Jag var ganska vilse och givetvis hade jag inte telefonen med mig, så jag vet inte exakt hur vi red. Men bland annat svängde vi förbi en vattensamling och Hampus vågade vada ut. Heja!!!
Sedan rejsade vi lite på hemvägen och det var en sjukt pigg Hampus! Det kändes nästan som om han stack med mig, med bakdelen ordentligt under sig. Men så fort jag tog i tyglarna så sänkte han farten. :-)
Sista biten hem fick han skritta, en helt annan skritt än på bortaväg. Jag längtar så mycket efter att få ge honom mer motion utomhus, det kommer göra honom så gott! Snart kanske han är lika smidig som när han var ung.
Åter i stallet kunde jag konstatera att vi ridit i två och en halv timme, precis lagom enligt Hampus, men jag fick förstås rusa iväg till andra äventyr. ;-)
Sadelpremiär
Sadeln satt riktigt bra på Hampus, precis som på Ariel. Sedan fick han nya odelade travbettet också, han var mycket nöjd med att inte behöva ha bettet så hårt spänt som tidigare. Därefter satt jag upp och så skrittade vi iväg.
Det kändes lite annorlunda i sadeln jämfört med när jag rider Ariel. Hampus är ju överbyggd bak, så sadeln åkte upp lite i bakkant och jag kände mig nästan lika fast i sitsen som jag gör när jag rider med den mer dressyrbetonade sitsen. Däremot upplevde jag att han rörde ryggen mycket mindre än Ariel, men så har han ju en kortare skritt också.
Hampus ville egentligen inte gå fram ordentligt i skritten, så vi jobbade en del på det på bortaväg. Han faller hellre in i kort trav när jag driver honom, än att länga på steget i skritten. När jag fått hem honom kommer jag se till så han får gå powerwalk minst en dag i veckan, så vi får någon ordning på den där skritten.
När han skrittat fram i tjugo minuter blev det galopp en stund, men den kändes väldigt ojämn, nästan fyrtaktig. Inte alls samma flyt som han haft tidigare. Även här finns det massor att jobba med, så jag ser fram emot att få ha hand om honom heltid framöver.
Vi red bort mot Skuttungeby, med galopp på grusvägen och skritt längs stigen i skogen. Sedan vände vi tillbaka efter ungefär en halvtimme och efter sista lite ojämna galoppen blev det skritt hela vägen hem. Jag tyckte han hade bättre driv i skritten på hemväg, så han blir definitivt mjukare efter uppvärmning och efter att ha fått galoppera. Men vi har lång väg kvar tills han är fullständigt lösgjord.
Tillbaka i stallet fick han återvända till boxen och bli avsadlad. Sadeln hade legat perfekt över hela ryggen, även om den ruggat pälsen lite vid länden. Jag tror att jag skall sadla lite längre fram nästa gång jag rider, det är svårt att bedöma sadelns perfekta plats när padden är så pass stor.
Efter en puss på mulen åkte jag tillbaka till Ariel. Förhoppningsvis ser jag Hampus på söndag igen, då blir det långtur ihop med L.
Äntligen fick jag pussa på Pussepojken!
Eftersom jag tänker helraka hans man när jag flyttat honom, så fick det bli en lite halvful klippning igår, bara så han klarar sig de ynka 36 dagar som är kvar innan jag får hem honom.
Sedan kunde jag inte låta bli att tränsa honom och rida en sväng barbacka. Sötaste, finaste pojken var så glad över att vara på äventyr med matte. :-) Vi skrittade bort till rakbanan och väl där försökte han få varje liten förändring av sitsen till att betyda galoppfattning... Så vi busade lite grann i trav och galopp, men jag har en del kvar att träna på när det gäller balansen. :-P Som tur är så saktar Hampus in så fort jag börjar bli lite vinglig...
Tillbaka i stallet fick han sig en stooor puss innan jag åkte till Ariel. På söndag är planen att ha med nya bomlösa sadeln och se vad han tycker om den. Jag tror den kommer fungera perfekt på honom!
Sista turen för i år?
Jag kommer att jobba de kommande två lördagarna och sedan är det julafton... Så kanske var det här sista ridturen för i år, om jag inte kommer ut på nyårsafton förstås.
Hampus hade precis fått gå ut i hagen med hösilagebalen när jag kom, så han försökte låtsas som att han inte hörde mig. Men när jag var några meter ifrån så kom han ändå traskandes.
Tog in och borstade av honom lätt innan jag ringde till L som vi skulle rida med. Inget svar alls, så jag misstänkte att hon glömt bort oss (vilket det visade sig sedan att hon gjort), så istället för att rida till mötesplatsen ställde jag upp Hampus i stallgången och klippte manen. Han blev riktigt fin till sist, även om det var lite halvsnett ett tag där...
Sedan blev det sadel och träns på och iväg till vår favoritäng. Skrittade i en helt okej skritt och ibland fick han med sig bakbenen ännu bättre. Det tar sig! Framme vid ängen blev det en massa galopp, Hampus var überpigg och behövde springa av sig lite. Jag vågade dock inte släppa efter helt, man vet aldrig vad en levnadsglad kille gör och det vore ju dumt om något händer när vi rider själva.
Pustade ut genom att skritta hela vägen bort till tomtestigens slut och sedan jogga hela vägen tillbaka. Inga problem enligt Hampus, även om han inte har bästa flåset så har han viljan att jobba. :-) Tillbaka vid ängen blev det lite mer galopp tills mjölksyran slog till och då fick han skritta hela vägen hem. En oerhört härlig skritt, där han verkligen fick igång hela kroppen. Fina killen!
Han var mycket nöjd vid hemkomst och det var jag också. Vi hade ridit 8,4 km på 1 timme och 20 minuter, vilket ger en snitthastighet på 6,3 km/h, så det gick lite mer undan än våra vanliga rundor. ;-)
Borstade av och stretchade innan han fick vila i sin box. Jag pussade på honom lite extra med tanke på att vi inte ses på evigheter. Finaste killen!
Klättring till sist
Jag fick påminna honom flera gånger om vem det är som bestämmer, vid ett tillfälle försökte han till och med tränga sig mot mig (!) men eftersom det är en dödssynd så insåg han snabbt att det var bättre att göra som matte ville...
Han fick stå i spolspiltan medan jag gjorde i ordning honom, då han precis fått kraftfoder i krubban. Kände igenom benen ordentligt och de verkade okej. Lite gallig vid kotorna bägge bak, men det brukar han vara ibland. Manen behöver klippas snart, men jag avvaktar till nästa helg ändå.
På med grejerna och så gav vi oss iväg. Vi skulle möta upp L och hennes Pamilljah ox för vidare äventyr i en klätterbacke som L hittat. Vi har pratat om den där klätterbacke långt innan Fjällnoraritten och ändå har det tagit oss så här lång tid att faktiskt rida dit. Skärpning på träningsfronten! ;-)
Hampus skrittade på så glatt, med spetsade öron. Han visste precis vart vi var på väg när vi passerade den gamla affären i Skuttunge, efter det behövde jag inte styra, utan han gick själv hela vägen hem till L. Sedan red vi vidare på ett par långa asfaltsvägar innan vi passerade en bro över ett forsande vatten (ingen reaktion från Hampus) och sedan galopperade på värsta mysiga grusvägen. Hampus är helt ljuvlig att galoppera på, han bara rullar mjukt framåt. <3
Efter att vi passerat över gamla E4:an så var det bara genom ett litet bostadsområde innan vi var framme vid grustaget där vi skulle klättra. För att vara Uppsala var det ett fantastiskt klätterområde, med möjlighet att välja lite olika stigar beroende på hur brant man ville klättra. Efter att ha klättrat en gång kunde jag dock konstatera att det i jämförelse med Ångermanland var en väldigt kort backe...
Nåja, bättre än ingenting och definitivt mer klättring än vad Hampus är van vid. Vi tog backen en gång till och även denna gång bjöd han rejält och ville egentligen galoppera uppför. Men just nu är det skritt som gäller, han behöver bygga både muskler och flås om han skall orka hela vägen upp på ett bra sätt.
Efter andra klättringen skrittade vi hem och då hade Pamilljah fått upp farten ännu mer, så det blev korta intervallpass i trav för Hampus. Ganska snart fick han in rutinen, så jag inte ens behövde be honom att trava. Istället kunde jag njuta av att bara hänga med, på lång tygel och i ett perfekt kort travtempo.
När vi joggade förbi Pamilljah vid ett tillfälle (Hampus hade inga problem att passera eller bli passerad igår!) påpekade L vilken härligt ekonomisk trav Hampus hade. Jag har mest tänkt på den som kort och markbunden, men egentligen är det ju den trav som man helst vill ha på en distanshäst.
Så givetvis kom suget efter att få tävla honom igen... Finaste killen skulle fungera så bra som distanshäst! Nu får jag ju tävla Ariel nästa år och hennes tävlingar är redan bestämda. Men det är några tillfällen som inte passar in i hennes schema, tävlingar som blir för tidiga på säsongen eller som helt enkelt kommer för tätt inpå en annan tävling.
Det är Lovisedal 22 april, Romfarsritten 9 juni och eventuellt Rönningeritten 22 september om Ariel startar på unghästfinalen i oktober. Någon som vill hänga med och hinka? ;-)
Vill så himla gärna tävla Hampus, men som vanligt är det ekonomin som ställer till det. Det är tyvärr dyrt att tävla och dessutom har jag inte världens bästa upplägg med Hampus, att bara träna honom 2-4 gånger i månaden kommer inte att fungera om jag vill komma runt med en pigg häst. Men vi får se, allt löser sig förhoppningsvis framöver.
Hampus brydde sig inte ett dyft när vi skiljdes åt och skrittade hemåt. Han var nöjd och glad, ville gärna gå upp i trav när jag ville öka skritten, men lyssnade fint när jag bad honom ta det lugnt. Hemma i stallet igen kunde jag konstatera att vi ridit 16 km på två timmar och 50 minuter... Hampus var väldigt nöjd över att få traska in i boxen och äta havre. :-)
Tuff träning
Så vid tolv gick jag ut till Hampus och hämtade honom i hagen. Han hade tydligen precis fått komma ut, men var helt med på att gå in igen. Jag borstade av honom lite löst hår och sedan åkte utrustningen på. Han blir verkligen ivrig när bettet kommer, eftersom han vet att han skall få godis. Min lilla godisgris...
Vi skrittade iväg mot grusvägen som går till golfbanan, men svängde sedan höger in på andra grusvägen. Där blev det en hel del galopp, om än med mycket avbrott då vägen är ganska kuperad. Hampus tyckte det var lite jobbigt med galopp, men kom igång bra efter ett tag. Han måste bara komma över sin bekvämlighetströskel.
Vi hittade sedan stigen som går mot Skuttunge, så vi skrittade på den och galopperade på gräsvägen den mynnar ut på. Superskoj tyckte Hampus! Han blev väldigt mycket mer taggad hemåt, precis som det brukar vara.
Skritt tillbaka längs stigen och så galopp så mycket det gick på grusvägen. Sedan svängde vi höger och fortsatte på grusvägen mot golfbanan. Där var det lite mer plana partier, så vi kunde rulla på lite längre i galoppen. Riktigt jobbigt tyckte Hampus, som pustade en del sista gångerna. När vi väl var framme vid golfbanan blev det skritt hela vägen hem.
Hampus var superduktig hela turen, men speciellt fin i skritten hem. Då fick han ett sådant tryck i skritten som han hade som ung, men som han efter många års ridskolejobb glömt bort att han har. Det är en mycket jobbigare skritt än vanligt, då han jobbar med hela kroppen och verkligen tar ut steget. Men han blir så himla fin av den träningen!
Hemma igen blev det dusch och stretch innan han fick återvända till boxen med mysigt täcke på sig. Fina killen!
Jag hoppas att det klaffar med bussar nästa vecka, för i sådana fall blir det klättring i backe med L och någon utav hennes hästar. Det är precis den träning vi egentligen behöver, men klätterbackar är det lite ont om här i platta Uppland.
Galoppträning på glad farbror
Sedan åkte utrustningen på och vi skrittade iväg till galoppängen. Hampus försökte maska ett par gånger i skritten, men kom sedan ihåg att han faktiskt är en pigg herre...
Framme på ängen började jobbet med övergångar. Provade ett par gånger att fatta från skritt, men det är lite överkurs nu när flåset inte är som det borde. Istället blev det sex minuter övergångar mellan trav och galopp i höger varv, följt av två minuters skrittvila och sex minuters övergångar mellan trav och galopp i vänster varv. Det blev sällan mer än fem galoppsprång innan det blev trav igen, jag vill ha bra kvalitet i galoppen och bryter av så fort jag märker att han blir lite för lång.
Hampus blev kalasfin av arbetet och efter att ha pustat i två minuter så avslutade jag med att låta honom galoppera runt hela ängen i två minuter. Sedan var han trött...
I skritten hem blev det en del halter och även ryggningar, det skötte han med bravur, så jag tror att någon har viskat i hans öra att jag var missnöjd över hans uppförande förra lördagen. ;-) Nu är dock allt förlåtet och jag funderar redan på vilken tävling som kommer att bli nästa...
Hemma blev det avduschning innan han fick vila i boxen.
Längre tur på turbohästen
Idag stod Hampus ute i hagen och mumsade gräs när jag kom. Bytte stigläder och stigbyglar på sadeln samt satte fast vattenflaskan innan det blev intag av söt pojke. Han var så snäll och kom fram till mig, så jag slapp gå i leran vid grinden. Däremot blev han lite besviken då jag för ovanlighetens skull inte hade något godis på mig. Vad är då vitsen med att komma på inkallning?
Inne i stallet blev det avborstning och även lite pyssel med svansen. Vi skulle rida med L och hennes Diana och jag var för en gångs skull ute i god tid, så jag kunde greja lite mer. Sedan åkte sadel och träns på och vi satt upp. Pratade lite distansritt med ett par ridskoleelever, det är skoj att de får se lite annan ridning än bara hoppning och dressyr. Sedan kom L ridandes på Diana och så var Pamilljah med på släp! :-)
Vi hade bestämt oss för att rida bort till Ariels stall, så L hittar dit i framtiden. Vi red mest i skritt då det var ganska varmt, men Hampus tuffade på mycket snabbare än vanligt. Det märks att han gillar de här uteturerna och tycker att det är skoj med sällskap.
Ett litet äventyr blev det när Hampus blev rädd för hundskall och backade ned i diket. Problemet var bara att i diket fanns det ett elstaket... Det blev ett snabbt hopp uppåt när Hampus fick sig en stöt. Nyttigt för honom, man skall inte backa när matte säger fram. :-P
Lite senare träffade vi på en skock med får, men då var han modig och gick framåt. Det är tydligen bara hundar som är farliga i Hampus värld. Framme vid Ariels stall red vi sedan samma väg tillbaka, med en liten avstickare till klätterbacken för att rida den ett varv. Jag saknar verkligen klättermöjligheter hos Hampus, men L sade att vi skulle rida till grustaget nästa gång jag red till henne och där går det tydligen att klättra på många ställen. Skoj!
På hemvägen blev det även en avstickare på Hampus äng, innan vi red förbi ridskolan och vidare mot Skuttunge. Hampus var lite tvär när vi skulle gå bortåt igen, men det gick snabbt över och så var han igång i full fart igen. Finaste killen! Vi galopperade några gånger under turen och han har verkligen en jämn galopp. Tror det faktiskt mest blir skritt och galopp på tävlingen, han känns starkast i de gångarterna.
Vid asfaltsvägen skiljdes vi åt, L tog till vänster och vi till höger tillbaka till ridskolan. Hampus reagerade inte ens på att de andra hästarna försvann, utan fortsatte ivrigt hemåt. Totalt red vi 13,7 km på 160 min, vilket ger en snittfart på 5,14 km/h. Lugnt och behagligt! :-)
Hemma igen blev det dusch av mycket svettig pojke, men han var så glad och nöjd så det gjorde ingenting. Jag hoppas han inte sätter för mycket päls innan tävlingen, han kommer ju svettas floder oavsett, men det är lite lättare att få honom torr om han inte har en massa päls...
Imorgon tävlar han för övrigt i klubbhoppning 40 cm, då kommer jag åka och heja på honom. Får se hur mycket ork han har med tanke på dagens äventyr...
Riktigt lång träningsritt
Igår tog jag emot Hampus direkt efter hans lektion, bytte träns på honom till distanstränset, satt upp och red iväg. Vi skrittade bort mot grusvägen med vägbom, där vi skulle möta L på Diana och med Pamilljah som handhäst. Så fort det fanns tillfälle galopperade vi, så Hampus fick jobba igång kroppen lite. Han var ju redan igångskrittad i och med lektionen innan.
Efter en stund blev jag orolig att vi ridit förbi L utan att märka det, så jag ringde. Naturligtvis hade vi missuppfattat varandra och menat två olika grusvägar med vägbom. Typiskt! :-P Så Hampus och jag fick vända och galoppera nästan hela vägen tillbaka. Skoj tyckte Hampus, ganska lagom kort ridtur...
När jag sedan bad honom gå till höger efter vägbommen, istället för vänster som går mot ridskolan, blev han tvärarg. Tog nog en halv minut innan jag fick honom på rätt väg igen. Surgubbe. :-P Men strax därefter mötte vi L med hästarna och kunde rida iväg hem till henne. Pamilljah var inte förtjust i Hampus, så hon kickade en del efter honom, så vi höll lite avstånd. Blev skritt blandat med trav då Hampus har lite kortare ben än stora Diana.
Vi red på en grusväg tills vi hittade en snitslad stig genom skogen. Där snirklade vi oss fram, träffade på ett gäng svampplockare och kom så småningom fram ute i Skuttunge. Lite asfalt blev det också, innan vi var framme hos L. Hon gick iväg med Diana och Pamilljah, medan jag satt av, erbjöd Hampus vatten och lättade på sadelgjorden. Hampus var inte intresserad av något vatten, däremot kissade han. Duktig kille! En snabb titt på klockan sade att vi varit ute i 65 min. Enligt kartan hade vi ridit 5,67 km, vilket ger en snitthastighet på 5,2 km/h. Lugnt och behagligt. :-D
Sedan återvände L med Femme Filou och vi gav oss iväg på en lite längre tur. Först en del asfalt, sedan grusväg och slingrande stig lite blandat. Femme Filou var lite rädd för saker här och där och Hampus hakade på direkt. Han hade oftast ingen aning om vad det var hon var rädd för, men han litade mer på henne än på vad matte sade. Här har vi en del att jobba på...
På ett par grusvägar blev det galopp och Hampus tuffade på bra. Jag älskar hans sadel, jag sitter så bra i den och kan verkligen jobba honom i galoppen. När tillfället gavs så tog vi oss ett par rejäla galopper i snabbare tempo. De två sista (innan vi återvände till slingerstigarna) var riktigt snabba, Hampus galopperade allt han kunde för att komma ikapp Femme Filou och jag gav honom full eftergift. Så himla roligt, men även lite läskigt. Jag behöver träna på att släppa kontrollen och lita på hästen...
Efter slingerstigarna var vi tillbaka på grusvägen med alla farligheter. Fast nu var de konstigt nog inte farliga, eftersom det var på hemväg... Efter asfalten var vi tillbaka hos L igen, hon gick iväg med Femme Filou, Hampus fick vatten igen (nej tack, matte) och lite slakare sadelgjord. Den här gången hade vi ridit 95 min. Sträckan blev 9,78 km, vilket ger en snitthastighet på 6,2 km/h så det gick lite fortare.
Så kom L tillbaka med Rembo, som ju Hampus ridit ihop med en gång tidigare. Han gnäggade högt och ljudligt, äntligen en kompis han kände igen! :-)
Nu blev det bara skritt hemåt, jag ville att Hampus skulle bli av med all mjölksyra och känna sig lugn när han var tillbaka hemma. Vi inledde med asfalt en stund, följt av slingerstig ända till grusvägen som Hampus och jag började dagens äventyr på (dvs den felaktiga grusvägen med vägbom). Där sade vi hejdå till varandra och L vände hemåt. Hampus och jag fortsatte i skritt hela vägen hem till ridskolan. Vi var nästan ända framme när han äntligen förstod att han var hemma. Då gnäggade han högt och lyssnade glatt när han fick svar. Sötnosen! Sista sträckan tog 35 min att skritta, den var 3,22 km lång vilket ger en snitthastighet på 5,52 km/h.
Det blev lite lunch i boxen medan jag tog av utrustningen och väntade på att duschspiltan skulle bli ledig. Sedan fick han sig en riktigt skön dusch (märktes att han också tyckte det!) innan han fick återvända till lunchen. En mycket nöjd Hampus fick en hejdå-puss innan jag åkte vidare till Ariel.
Totalt red vi 3 timmar och 15 minuter, 18,67 km och en snittid på 5,7 km/h. Under tävlingen får han inte gå snabbare än 10 km/h och inte långsammare än 5 km/h, så det klarar vi ju galant!
Ökad steglängd
Eftersom vi endast skulle skritta blev det barbacka, främst för att jag behöver få en del träning också. Så på med hjälm på mig och träns på Hampus och ut för uppsittning. Sedan skrittade vi iväg längs rakbanan och jag jobbade mycket med att få honom att gå fram ännu mer än vad han tror är möjligt.
Vi fortsatte längs den slingrande skogsstigen och därefter på asfaltsvägen. Jag fick verkligen kämpa med att få Hampus att jobba i skritten, även om han inte skrittar som en trött ridskolehäst när jag sitter på (det sparar han till sina lektioner...) så vet jag att han kan jobba ännu mer i skritten än han själv tror.
Efter tjugo minuter svängde vi in i ännu en skog och traskade runt där på stigar och offroad lite som det passade oss. Jag jobbade hela tiden med att motivera Hampus ännu mera framåt och han fick anstränga sig rejält då det var ojämnt underlag, med stenar, rötter och sliriga lerstigar. Men han hade så himla roligt! Han älskar verkligen att vara ute i skogen och inte riktigt veta vart någonstans det bär, han tänder till lite extra då och lyssnar så himla bra både på framåtdrivande och vändande hjälper.
På hemvägen fick han extra driv i steget, dels för att det bar hemåt och dels för att asfaltsvägen verkade så enkel i jämförelse med den kuperade skogen. Även den lilla stigen mellan asfalten och rakbanan klarades av i högre tempo än vanligt, något travsteg fick han in ibland när han inte riktigt orkade i skritten.
På rakbanan fick han äntligen se de andra hästarna igen (han hade gnäggat regelbundet efter dem hela ridturen, sällskapssjuk som han är) och plötsligt lade han in ytterligare en växel i skritten, som jag tror varken jag eller han visste om att han hade. Men oj vad det gungade i ryggen när han kom igång ordentligt! Nu klarar han inte riktigt av att hålla det tempot genom hela kroppen hur länge som helst, men de små tempoväxlingarna jag fick uppleva var riktigt roliga. Mera sådant!
Tillbaka i stallet var det en pigg och glad, men lite andfådd Hampus som jag visiterade. Han var lätt fuktig på bringan, så han hade verkligen jobbat även om vi "bara" skrittade. Jag stretchade igenom honom och det märktes att det var ett bra tag sedan sist. Han ifrågasatte alla stretchövningar och tyckte att jag var jobbig när det sträckte i musklerna. Men det är nyttigt för honom att bli lite smidigare, så jag tänker fortsätta trots hans små protester.
Efter stretchingen var det puss på mulen och hejdå, på lördag blir det tuffare tempo i form av galoppintervaller. Bara jag får pulsmätaren att fungera...
Sällskap är skoj!
Vi red längs grusvägen bort från ridskolan, den vägen har jag inte provat tidigare (förutom som avskrittning), men nu fortsatte vi dessutom rakt fram och in på en avtagsväg. Så spännande! Det var grusväg hela tiden och till sist kom vi fram till golfbanan. Inte precis vad jag väntade mig, det skall bli så skoj att kika på kartan och se vilka vägar man kan fortsätta på sedan.
Jag red barbacka på Hampus, vilket gick bättre än väntat. Han är så himla mjuk i traven, så det är inga problem. Men när vi galopperade fick han hålla sig till lugn, samlad galopp. Annars hade jag farit av, så stora rörelser som han gör med ryggen...
Nästa gång vi rider ut så tänker jag inte vara lat utan ha på sadeln, så vi kan blåsa på lite i galopp. Det är ju så himla skoj och samtidigt nyttigt för Hampus att rejsa lite.
Tillbaka i stallet efter en timme kunde jag konstatera att Hampus inte ens var svettig, så jag har definitivt underskattat hans kondition. Nu blir det lite tuffare ridning framöver! :-D
Lite skritt och lite galopp
Tillbaka vid ridskolan kom vi ju ridandes förbi rakbanan, så jag ignorerade min träningsvärk och bestämde mig för att ge Hampus lite träningsvärk istället. ;-) Först galopperade vi hela rakbanan bortåt i lugn, stadig galopp. Hampus verkade gilla idén, för han drog inte mot de andra hästarna som han brukar göra.
Sedan vände vi och tränade galoppfattningar hela vägen tillbaka. Det gick sådär, han har inte alls samma styrka som i höstas när vi nästan enbart tränade galoppfattningar. Men det är bara att jobba vidare! Framförallt så brydde han sig inte så mycket i vilken galopp jag bad om, utan han fattade vänster fyra gånger innan jag äntligen fick honom att fatta höger. Det hänger förstås mest på mig som ryttare, så även jag behöver träna.
Vi avslutade med att vända bortåt igen och galoppera riktigt, riktigt fort. Hampus tycker att det är ganska onödigt, men jag tycker det är bra för honom att verkligen få sträcka ut. Nu tror jag egentligen att han har ytterligare en växel utöver det jag fick honom att springa i, för jag minns hur hans mamma kändes när hon gav allt... Saknade trycket i bakdelen från Hampus, men det skall vi nog lyckas locka ur honom så småningom.
Sedan fick han skritta tillbaka till stallet och få sig en härlig dusch. Han är så rolig att duscha, för han vill inte riktigt erkänna hur skönt det faktiskt är... Nyduschad och nöjd fick han gå ut till de andra hästarna igen.
Glad galopp
Jag borstade av honom och gjorde ett tappert försök att kratsa hovarna. Men leran hade packat ihop sig och torkat så mycket att det var som att försöka kratsa i cement. Enda lösningen då (när man har en snäll häst...) är att ställa hovarna i vatten. Hampus var inte alltför förtjust i mattes idé, men så länge jag pysslade med hans pannlugg under tiden så fick väl hoven stå där i hinken.
När vi ändå myste tillsammans passade jag på att rycka hårstrån från hans man (inte omtyckt). Jag har länge tänkt skicka DNA-prov på honom, för att se vad han har för dolda färganlag. Nu spelar det ju egentligen inte så stor roll, då han är valack, men jag är så nyfiken att jag inte kan låta bli...
När sedan hovar äntligen var kratsade och pannluggen fri från kardborrar åkte sadel och träns på. Sedan begav vi oss ut i skogen och vidare på asfaltsvägen. När vi skrittat fram klart var vi vid "vår" äng och tog oss några rundor i galopp.
Första rundan var bara uppvärmning, då fick Hampus göra lite som han ville. Jag var bara noga med att rida i bägge galopperna och givetvis i lätt sits. Andra rundan var fokus på en kort, samlad och rund galopp, med mig djupt i sadeln. Lite för jobbigt tyckte Hampus...
Vi avslutade med en runda där jag kortade stigbyglarna några hål och sedan stod högt över sadeln och Hampus verkligen fick rejsa runt ängen. Det gick undan! Hampus var glad men trött när vi skrittade hemåt, det är nyttigt för honom att få galoppera av sig lite, men även att vara lydig i galoppen.
När vi var tillbaka i stallet igen fick han sig en skön dusch, det var väldigt varmt ute och efter ett galoppjobb blir de allra flesta hästar svettiga. Blöt och nöjd återvände han till hagen, med ett löfte om en lång, skön skrittur imorgon. Förmodligen blir det en liten upptäcktsfärd!
